Vad händer när ett barn blir osynliggjort? När ett barn misshandlas eller utsätts för övergrepp?
I De glömda barnen försvinner dessa barn långsamt och vaknar upp i ett totalt mörker. De hamnar i ett hål i jorden utan känsla för vad som är natt och för vad som är dag. De är alla lika rädda och lika ensamma när de kommer hit. Skillnaden mellan det här mörkret och det mörker de levde i innan de kom hit är, att här är de inte längre ensamma. Här finns andra barn, med liknande historier.
Här hamnar Misan en tisdagseftermiddag 2013. Hennes mamma jobbar hela dagarna och hennes pappa bor i Norge. Misan är alltid ensam. Flickan som varit längst i hålet kom hit en tisdag 1901. Alla väntar de på att någon ska längta tillräckligt mycket efter dem så att de kommer härifrån. Många gånger en lång väntan.
”Man skulle kunna tro att barnen kunde leka med varandra, finnas till för varandra och skapa en egen familj, men bortglömdhet är något som äter upp en inifrån, kraften går förlorad och inget av barnen varken orkar eller vill ha roligt. Inte så länge de inte vet om någon letar efter dem”.
Men när Misan kommer är det något som förändras. Hon för samman barnen i en gemenskap som inte funnits tidigare. Och viktigast av allt: hon ger dem hopp! ”Sträck ut din hand när du inte orkar hålla samman. Tillsammans blir vi starkare när vi har varandra.”
Misan är ingen som ger upp. Hon förtvivlas och stärks av de andra barnens berättelser. Om lilla Gökungen, 2 år, vars pappa misshandlade hennes mamma till döds. Om Nick, som blev utelåst i vinterkylan och glömdes bort. Om Klockan, som hade föräldrar som hånade och skrattade åt honom.
Hemma hade vi högläsning ur De glömda barnen på kvällarna. Redan när jag hämtade nioårige sonen i skolan på eftermiddagen undrade han när vi skulle läsa. Han är i vanliga fall ingen bokslukare, som sin mamma, så det var uppenbart att den här boken berörde honom på ett särskilt sätt.
Precis som barnen slukas upp av sitt hål, slukades vi in i texten. Jag längtade lika mycket jag, samtidigt som gråten hela tiden satt i halsen på mig. Det är inte lätt att läsa högt då.
De glömda barnen är en stark bok, som berör. Otäck, men samtidigt väldigt varm. Och det finns massor att prata om när man läser den här boken tillsammans med barnen, saker man måste prata om, därför tycker jag att den här boken passar perfekt för högläsning. Trots att rösten stockar sig emellanåt.
Även om boken har en smått övernaturlig ton, är det en högst realistisk berättelse. Det finns inte alltid lyckliga slut. Men det finns kärlek och det finns samhörighet. Det är viktigt att komma ihåg i en kall värld. Tillsammans kan man bygga människotorn som sträcker sig mot ljuset.
För varje såld bok skänker Sagolikt Bokförlag 5 kronor till BRIS, Barnens Rätt I Samhället.Perioden 9 november – 9 december stöder de dessutom Alexandra Bylund och Maria Arnesdotter i projektet Låt alla barn få en God Jul. Enligt Rädda Barnens rapport om barnfattigdom finns det 248 000 fattiga barn i Sverige och detta projekt går ut på att ge dessa barn en chans till en god jul. Sagolikt skänker under den här perioden 25 kronor per bok till projektet, utöver de 5 kronor som går till BRIS.
De glömda barnen
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt Bokförlag
Antal sidor: Sidantal 141
ISBN: 9789186861049
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
