Tavlan i Tallkrogen (Kalle Skavank del 10)

Trots att detta är den tionde boken om barndetektiven Kalle Skavank och hans ”kollega” Dilsa är det första gången jag hör talas om dem. Enligt beskrivningen hos förlaget är Kalle och Dilsa Stockholms södra förorters i särklass coolaste detektiver. Hur gammal Kalle är får man inte direkt reda på, men gissningsvis runt 12 år? Svårt att säga. Eftersom han jobbar extra i pappans kiosk borde han egentligen vara äldre…

I den här boken får Kalle och Dilsa ett uppdrag; en 6-årig flicka vid namn Wilma vill veta vem som har stulit och krossat en mycket värdfull Mingurna från hennes hem. För att ta reda på vilka som är misstänkta får Kalle och Dilsa spana en hel del, använda sig av Internet och diverse knep. Till en början finns det flera misstänkta med olika motiv, men efter en del snokande tycker de till slut att de har hittat en person som har ett väldigt starkt skäl till att både stjäla och förstöra urnan. Men hur ska de kunna bevisa det? För att hitta bevis utsätter de sig för stora risker och faktiskt begår de brott till och med (men det verkar inte polisen bry sig om…). Hur som helst så klarar de upp mysteriet till slut.

Jag tycker lite sisådär om boken. Jag och sonen har läst många av böckerna om Lassemajas detektivbyrå tidigare och dem gillar jag. Det här känns inte lika bra på något vis, jag gillar inte att barn utsätter sig för så farliga saker och att de som sagt gör sånt som inte är helt lagligt även om det är en påhittad historia. Det är väl en helt ok barndeckare, men den ger mig tyvärr inte mersmak. Kanske ska jag läsa den för 6-åringen och få hans utlåtande istället?

Barnboksprats Malin har recenserat några av de andra böckerna om Kalle och Dilsa, och hon gillar dem! Läs hennes recensioner här, här och här.

Blir du nyfiken på Kalle Skavank-böckerna finns en hemsida att kika på här.


Tavlan i Tallkrogen
Serie: Kalle Skavank (del 10)
Författare: Petrus Dahlin
Illustratör: Sofia Falkenhem
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 139
ISBN: 9789129680447
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Nu ska här läsas syskonböcker!

– Mamma, hur kom bebisen in där? Den var ju inte där förut..? Var kom den ifrån?

Frågorna från blivande storasyster Ava, snart 4 år, blir alltmer avancerade. Vi har läst några böcker om att få syskon (bland andra Jag vill också ha ett syskon och Kalle får en lillasyster), men inte så mycket om graviditeten och hur barnet blir till. Nu gjorde jag en räd och reserverade en hel radda böcker på biblioteket (se min gedigna reservationslista till höger, klicka för större), samt skrev upp ytterligare fem böcker som fanns inne just nu. Lite blandat om att få syskon och om hur de kommer till.

Nu hoppas jag att vi vaskar fram några guldkorn!

Undrar bara hur gravida jag ska lyckas släpa hem dessa från biblioteket..? Kanske får gallra lite redan där…

Dröm- och dagbok

Jag erkänner direkt att jag är avvaktande till affärsverksamhet kring människors mentala välbefinnande. Det blir för mycket. För intensivt. För mig. Jag finner min egen kraft på eget sätt på en mer basal (helt gratis) grundnivå. I naturen. I fina minnen. I mina tankar. I bilder jag väljer. Men alla har det nog inte så lättillgängligt med att finna styrka eller inspiration och för dem fyller kanske ett företag som Kreativ Insikt en värdefull funktion. Mycket av det jag ser på hemsidan är inspirerande med en kärleksfullhet i bästa må bra-anda. För barn finns nu utgivet en Dröm- och dagbok med text och idé av My Blomqvist Olsberg och illustrerat av Mikaela Nordlund, som visar fram glada lite naivistiska illustrationer boken igenom. Jag gav denna bok till min 10-åring som godkände konceptet, men ville invänta rätt stämning att ta sig an den. Det är en dagbok som ger en liten hjälp att komma till skrift, att få tankar eller en dikt nertecknad eller en bild skapad. Vissa gillar helt blanka sidor men några längtar nog efter något att hänga upp det i. Det krävs dock ett visst mått av egen fantasi för att finna sin form trots styrningen.

En bok som alltså har illustrationer som återkommer med ett visst intervall och så instucket här är där små jag-förstärkade ord: ”Jag står upp för mig själv.” ”Jag har allt jag behöver inom mig.” Min favorit är: ”När jag inte vet vad jag ska säga frågar jag hjärtat och magen vad de tycker.”

Det förekommer mer eller mindre öppna sidor, till sidor där svar på vissa frågor önskas: ”Det här önskar jag var annorlunda i mitt liv:
Det här tänker jag göra för att det ska bli som jag vill att det ska vara:”

På flera plan är boken kärleksfullt utformad och är en bra bit ifrån det som jag i andra sammanhang kan uppleva som geschäft med osäkra människor och deras känslor. Denna bok kan vara en fin liten gåva till en ung människa som vill skriva, men få en skjuts i tanken eller bara få klistra in betydelsefulla bilder. Till boken finns för övrigt att köpa bejakande klistermärken. Det tycks mig sammanfattningsvis som att det är en god bok som vill hjälpa till att stärka barnet, hitta tron på den egna förmågan och finna och stärka drömmarna. Boken har en återkommande uppmuntran att vara snäll mot sig själv, mot andra och mot naturen. Självklara saker, men en påminnelse sitter inte fel för någon. Möjligheterna kan bli goda för vidare inspiration till att uttrycka mer tankar i skrift och förhoppningsvis även utveckla bra sidor hos individen.


Dröm- och dagbok Vilken underbar dag
Författare: My Blomqvist Olsberg
Illustratör: Mikaela Nordlund
Förlag Kreativ Insikt (2012)
Antal sidor: 156
ISBN: 9789197864343
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Sifferplaneten

Sifferplaneten handlar om syskonen Markus och Marianas andra rymdäventyr med den kufiske farbror Albert (Den första boken, Rymdresan,  kan ni läsa om på bokens egen sida här). Författare till böckerna är Christer Fuglesang, docent i partikelfysik och Sveriges förste och hittills ende astronaut. Hans yrke och intresse gör stora avtryck i boken, där sagan blandas med verkliga fakta som har med rymden och fysik att göra. Här och där finns hänvisningar till en faktadel som finns längst bak i boken, där allt från fotosyntesen, neutriner och primtal förklaras. Bra tycker jag, som har en extremt vetgirig 6-åring hemma. Som vuxen kan man också lära sig mycket intressant!

Farbror Albert (som är misstänkt lik en viss Einstein till utseendet), har reparerat sin rymdraket Månlisa och frågar Markus och Mariana  om de har lust att följa med på en tur till Jupiters måne Europa. Självklart vill syskonen det. När de far över jorden tar Albert död på en myt, nämligen att man kan se kinesiska muren från rymden (en myt som jag också hört och trott på, tills nu).

De landar på Europa där Albert har tänkt undersöka om det finns liv genom att tina upp is med hjälp av laser. Sedan förra rymdresan vet jag att Alberts uppfinningar kanske inte alltid fungerar till 100%, och det första som händer är att lasern går sönder. Han blir väldigt besviken, men så påminner barnen honom om att han faktiskt sett liv på en planet de passerade under sin förra rymdresa så de åker dit istället.

Luften på den planeten liknar jordens såpass mycket att de kan gå ut ut rymdraketen utan problem. De promenerar ett tag i allsköns ro, men helt plötsligt dyker ett fruktansvärt monster upp och jagar dem! Rätt som det är sveps syskonen upp i luften och landar på en stor plattform uppe i ett högt träd. Där står en grupp varelser som är gröna och blå, har långa armar, sex fingrar på varje hand och säger ”Xyzligt trgultn hoganhogan glutt!”. Lyckligtvis dyker det upp en manick som kan översätta allt som sägs. Markus, Mariana och Albert har hamnat i Trädkronelandet på Planet Fyra visar det sig.

När Markus och Mariana pratar med och lär känna barnen från Trädkronelandet (Prins Ett, Prins Två, Prins Tre och Prinessan Två) får de veta att ett av deras syskon, Prinsessan Ett, har blivit bortrövad av Bergsfolket. Bergsfolket har troligtvis gjort detta för att vinna en Räkneolympiad (prinsessan är bäst på att räkna) och så tror de att Bergprins Ett är kär i henne också. Efter maten börjar barnen smida planer på hur de ska kunna rädda Prinsessan Ett, vilket visar sig bli ett hisnande äventyr!

Jag har läst både Rymdresan och Sifferplaneten tillsammans med min 6-årige son, och vi gillar dem båda två. Mixen mellan saga, spänning och vetenskaplig fakta är både bra, lagom och intressant. Johan Egerkrans illustrationer är härliga och färgglada. Vi ser fram emot tredje boken Vattenvärlden som kommer ut nu i dagarna.


Sifferplaneten
Författare: Christer Fuglesang
Illustratör: Johan Egerkrans
Förlag: Fri tanke förlag
Antal sidor: 139
ISBN: 9789186061319
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Orättvist!

Orättvist är en barnbilderbok för barn mellan 0-3 år och handlar om syskonrivalitet. Varför får Lillskrot åka vagn och Storskrot gå? Varför får Lillskrot kladda med maten medan Storskrot måste sitta rak i ryggen och sköta sig. Halvvägs in i boken vänder handlingen. Nu är det Storkrot som får stanna uppe medan Lillskrot får gå och sova. Storskrot får använda saxen men inte Lillskrot. Orättvist? Ja, från barnens egna perspektiv kan det vara orättvist men här visas också sympati och förståelse för varje barn och i den ålder de befinner sig.

 

Jag fastnade speciellt för den här bilden i boken. Vad är det som sker där bakom barnen?

Mamma och pappa står och hånglar….ha ha…Jag tycker den här bilden är jättehärlig och väldigt ovanlig i barnböcker. Mamma och pappa är inte bara föräldrar utan också ett kärlekspar med en egen speciell relation. Jag tycker det var mycket fint att få se skildrat.

Det existerar genustänk på nästan vartenda bokförlag idag, tycker jag. En del böcker kan bli riktigt dåliga då författarna tar i nästan från tårna för att ändra traditionella könsroller och visa på hur olika vi människor är. Men Olika förlag, som även vann Rättvisepriset 2012, visar här hur en riktigt bra genusbok kan vara då det kommer naturligt och smidigt gestaltat. Författaren heter Åsa Mendel-Hartvig och illustratören Caroline Röstlund. De har båda tidigare gett ut böckerna om Tessla, som jag tyvärr inte har läst men Tesslas mamma vill inte och Tesslas pappa vill inte har recenserats tidigare här på Barnboksprat av Helena Ferry.

Texten i denna bok är direkt anpassad till sin ålder. Jag gillar det här korthuggna och när man ställer upprepade frågor som gör att den unga läsaren blir delaktig i berättelsen. Budskapet blir väldigt tydligt när handlingen vänder och man ser i både text och bild att nu är det Storskrot som får göra en massa saker just för att han är stor och att den lille också kan bli avundsjuk. Bilderna är så fint tecknade. Ansiktsuttrycken på både barn och vuxna är tydliga och boken lyser av en slags mysighetsfaktor trots att den handlar om starka känslor. Det är trygga vuxna omkring barnen får man en uppfattning utav vilket gör att syskonrivaliteten inte påverkas av yttre faktorer och problem utan ses som något naturligt i deras liv och utveckling.

Jag gillar även retrokänslan i bilderna. Barnen har korta frisyrer. Man ser inte ens vilket kön de är utav. Mamman har kort hår och pappan bär färggrant halsband. Föräldrarna delar också hushållet kan man märka av. Men allt detta kommer väldigt naturligt och inget som skrivs på näsan hos läsaren. Att barnen också är mörka medan föräldrarna ljusa gör att tankarna förs till att de är adopterade men även detta blir ett naturligt inslag i berättelsen.

Jag brukar sätta Stina Wirsén högst upp på listan för den skickligaste på att gestalta det stora i det lilla men här får jag en ny favorit. Att göra enkla barnböcker är svårt men med bild och text och en förmåga att få fram ett tydligt budskap på rätt sätt så kan man skapa fantastiska barnböcker. Det här är en sådan bok, tycker jag.  Jag gillar den skarpt!


Orättvist!
Författare: Åsa Mendel-Hartvig
Illustratör: Caroline Röstlund
Förlag: Olika förlag
Utgiven: 201209
ISBN: 9789185845835
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris