Noas skepp

Jag erkänner att det var omslaget som lockade mig till den här boken. Noshörningens uppsyn signalerade något jag ville veta mer om. Nu kan jag inte min bibel men historien om Noas ark känner jag åtminstone till. Det här är kanske en variant på den storyn.

Det är ett fasligt regnoväder och Noa uppmanar alla djuren att komma ombord på hans båt så att de inte drunknar. Ombord på arken befinner sig allsköns djur som till exempel kejsarpingviner, ormvråkar, näbbmöss, apor och en sjösjuk gris. Och så är det noshörningen, herr noshörning (fru noshörning lunkar ner i lastrummet för att sova under resan). Noshörningen är en tjurig typ som har fått för sig att inget av de andra djuren tycker om honom. Riktigt så illa är det kanske inte men de tycker nog att han är en surpelle och att det blir ganska jobbigt när han klampar omkring på den trånga båten så att den vickar fram och tillbaka hela tiden. Noa får ge noshörningen morötter för husfridens skull. Plötsligt händer något som kan få hela båten att kapsejsa men då får Noa en idé som involverar noshörningen.

Bilderna är fantastiska i den här boken och hela boken går att läsa genom att bara titta på dem. Vad gäller texten så är den lättläst till sin form men det är väldigt många djur som omnämns och det känns som att det blir svårt för lyssnaren att förstå allting som händer. Rent personligen har jag svårt att läsa textrader som ”Flyg, Maria Nyckelpiga, flyg upp till vår Herre och be om vackert väder” och jag ersatte Herre med himlen när jag läste boken högt. Boken slutar lyckligt för noshörningens skull men jag kan ändå tycka att budskapet är att du blir omtyckt för vad du gör och inte den du är.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Noas skepp
Författare: Sally Altschuler
Illustratör: Sven Nordqvist
Förlag: Opal (2012)
ISBN: 9789172995314
Antal sidor: 32
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Kanske gillar du också:

Författare: Veroniqa Sjöquist

Jag heter Veroniqa och är omåttligt förtjust i böcker och läsning sen barnsben. Då svämmade min bokhylla över av Fem-böcker, Wahlströms röd-gröna ryggar och allsköns hästböcker. Numera är jag mamma till två pojkar, födda 2002 och 2006, och jag gör mitt bästa för att hålla deras bokhyllor välfyllda. Jag arbetar som lärare i åk F-3 och läser mycket litteratur för barn och unga på jobbet men också hemma för att hålla mig à jour och för att många böcker i den här kategorin helt enkelt är så vansinnigt bra! Att högläsa en bok för barn är så mycket mer än att bara läsa texten och titta på bilderna. Presentationen, uppläsningen och samtalet kring boken skapar en helhetsupplevelse. "The reader brings to the text his past experience and his present personality." - Louise M. Rosenblatt

2 reaktioner till “Noas skepp”

  1. Jag har inte läst eller köpt boken, men bläddrade i den och avstod. Mina barn har väldigt få kontakter med kyrkan och bibliska historier och jag tänkte att detta skulle kunna vara ett sätt att berätta en biblisk historia på ett enkelt sätt, men jag tyckte det var rörigt med alla djur, kopplingen till bibeln väldigt svag och inte alls särskilt mycket religiösa kopplingar.
    Sen har jag lite svårt för läsning där man som läsare själv censurerar, vare sig det är vår herre som blir himlen, rödluvans flaska som innehåller saft istället för vin eller svordomar och fula ord som hoppas över. Tycker det är utmanande med de resonemang som uppstår med barnen när för dem nya begrepp introduceras i böckerna :)

  2. Nej, precis som du påpekar var det inte någon direkt koppling till religion utom just användandet av ordet Herre. Böcker är absolut till för att utvidga både barns och vuxnas världar och de är en utmärkt källa till diskussioner. Att introducera nya begrepp är något jag ständigt gör och ska göra som pedagog inom förskolan.

    Det händer emellanåt att jag ändrar i böcker jag läser och det tycker jag är en konstnärlig frihet för mig som läsare hur jag vill tolka och använda en bok. Framför allt när jag läser för min barngrupp på arbetet gör jag det. En av de vanligast förekommande ändringarna jag gör är att jag läser ”förskola” varje gång det står ”dagis” i en bok. En annan kan vara att jag utelämnar ord som ”prutt” eftersom att barnen kan bli onödigt fnissiga av sådant och glömma bort att lyssna på historien. En tredje sak kan vara att sammanfatta texten då jag anser att den är för lång för det tillfället eller för ovidkommande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *