augusti 2012 – Barnboksprat

Huset där humlorna bor

Det här var nog min första bekantskap med prisbelönte Stefan Castas författarskap såvida jag inte läst någon av alla hans faktaböcker.

Boken handlar om Myra Johanna, som egentligen inte alls heter Myra men hon kallar sig helst det. Myra bor med sin mamma precis vid havet. När inte mamma är på arbetet så är hon helst i ateljén och pappa Rogert är på en oljeplattform i Atlanten och kommer bara hem några gånger om året. Som tur är har Myra sin låtsashund Morgon att tillbringa dagarna med.

Ute på Svartholmen finns Jungfruhuset som har varit övergivet i fyra år. Varje kväll tänds lamporna i tio av rummen i Jungfruhuset men plötslig en kväll är det elva lampor som lyser. Nästa dag beger sig Myra till huset och hon träffar Humlekungen. Han har kommit tillbaka till sitt hus och har en storslagen dröm om att göra Jungfruhuset till ett gigantiskt humlebo för att kunna odla humlor. Myra tvekar inte en sekund utan börjar genast hjälpa honom.

Är det här en bok om en flickas storslagna äventyr eller skildrar den hennes vid galenskap snuddande fantasier som ensamheten driver henne till? Den är både finstämd, vacker, fantastisk, vemodig och sorglig på en och samma gång. Hur man än väljer att tolka berättelsen så är den mycket väl berättad och det är oerhört spännande att få följa Myra under ett år ute vid havet. Den här boken åker direkt in i nioåringens bokhylla.

Huset där humlorna bor

Författare: Stefan Casta

Illustratör: Staffan Gnosspelius

Förlag: Opal (2012)

ISBN: 9789172995154

Antal sidor: 125

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jag vill också ha ett syskon

Syskonböcker är intressant hemma hos oss just nu, eftersom Ava (3½) ska få en lillebror i november. Här är en gammal klassiker av Astrid Lindgren, med härliga bilder av Ilon Wikland.

Peter önskar sig ett syskon och han ska få det också! Till en början verkar det jätteroligt, men när Lena kommer inser Peter att bebisar är jobbiga, att mamma och pappa får mindre tid för honom och… kanske rentav älskar Lena mer?!

Nu tycker han inte om Lena längre. Han börjar ställa till med rackartyg bara för att mamma ska lägga märke till honom. Det gör hon lyckligtvis och hon hittar dessutom på ett sätt att hantera det hela bra. Peter får börja hjälpa till med Lena och känner sig plötsligt viktig igen. Nu är det roligt att ha ett syskon!

Jag vill också ha ett syskon — Peter hittar på bus för att få mammas uppmärksamhet
när hon är upptagen med Lena.

Det här är en rak och ärlig bok som jag tror träffar mitt i prick för hur många barn upplever att få ett syskon. Lite gammal är den ju och könsrollerna är som de är: mamma tar hand om barnen, pappa är en bifigur som tittar på när hon badar bebisen. Men om man bara ser förbi det där tittar på (som förekommer två gånger) känns det inte alltför konstigt att det mest är mamma som är med, eftersom det ju oftast är så att mamman är hemma med bebisen först.

Om syskonböcker är aktuellt för dig också, se till att läsa den här boken och spana gärna in vårt arkiv med etiketten syskon.

Jag vill också ha ett syskon
Författare: Astrid Lindgren
Illustratör: Ilon Wikland
Förlag: Rabén & Sjögren (1978, nyutgåva 1995)
ISBN: 9789129637588
Antal sidor: 32
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Barna Hedenhös på vinterresa i Sverige

Jag tycker det är spännande med nya bokförlag och beundrar verkligen de som vågar ge sig in på den här tuffa marknaden. URAX drivs av Ellen Karlsson som jag uppfattar som mycket engagerad och målmedveten. Vår Helena Ferry här på Barnboksprat har intervjuat Ellen tidigare – ni kan se hela intervjun HÄR.

Bland de första böckerna som Urax ger ut så är det Barna Hedenhös på vinterresa i Sverige. Som ni kanske också förstår så är det hunden Urax i familjen Hedenhös som gett namn åt förlaget. Det här är en utav många böcker i en serie som gjordes av Bertil Almqvist (1902-1972). Boken kom redan 1951 och jag läste den som barn så det här kändes lite som en nostalgitripp. Urax ger nu ut boken med ny repro. För er som inte har någon aning om vilka figurer är så kan jag berätta att det handlar om en stenåldersfamilj, nästan som den amerikanska familjen Flinta, där verkliga fakta blandas med rent påhitt i en humoristisk berättarstil.

Familjen Hedenhös är en svensk familj som består av pappa Ben, mamma Knota, barnen Sten och Flisa samt deras hund Urax. Deras häst heter Hårfagre och kon Mura har också stor roll i böckerna men i den här boken finns även en buffel som får ingå som draghjälp när familjen ska resa iväg på en resa i Sverige. Jag tycker teckningarna är roliga att titta på. Det finns många detaljer och skojiga sådana. Fakta blandas med fantasi, kolla bara in sparken längst ned till höger på bilden.

Här uppfinner pappa Ben näverskidan, ja klistervallan var ju ännu inte uppfunnen, och räknar ut hur han ska kunna vinna Masaloppet och få den åtråvärda Ura-klockan som självfallet är urtypen till nutidens Mora-klocka.

Texten känns svårhanterlig att läsa ibland och den är något invecklad för min femåring men jag ändrar lite vid högläsningen och vi fastnar ändå länge vid varje bild för titta på vad som pågår. En fantasifull bok som jag hoppas även dagens barn får en chans att upptäcka.

Barna Hedenhös på vinterresa i Sverige
Författare & Illustratör: Bertil Almqvist
Förlag: URAX
Utgiven: 201209
ISBN: 9789187208010
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Noas skepp

Jag erkänner att det var omslaget som lockade mig till den här boken. Noshörningens uppsyn signalerade något jag ville veta mer om. Nu kan jag inte min bibel men historien om Noas ark känner jag åtminstone till. Det här är kanske en variant på den storyn.

Det är ett fasligt regnoväder och Noa uppmanar alla djuren att komma ombord på hans båt så att de inte drunknar. Ombord på arken befinner sig allsköns djur som till exempel kejsarpingviner, ormvråkar, näbbmöss, apor och en sjösjuk gris. Och så är det noshörningen, herr noshörning (fru noshörning lunkar ner i lastrummet för att sova under resan). Noshörningen är en tjurig typ som har fått för sig att inget av de andra djuren tycker om honom. Riktigt så illa är det kanske inte men de tycker nog att han är en surpelle och att det blir ganska jobbigt när han klampar omkring på den trånga båten så att den vickar fram och tillbaka hela tiden. Noa får ge noshörningen morötter för husfridens skull. Plötsligt händer något som kan få hela båten att kapsejsa men då får Noa en idé som involverar noshörningen.

Bilderna är fantastiska i den här boken och hela boken går att läsa genom att bara titta på dem. Vad gäller texten så är den lättläst till sin form men det är väldigt många djur som omnämns och det känns som att det blir svårt för lyssnaren att förstå allting som händer. Rent personligen har jag svårt att läsa textrader som ”Flyg, Maria Nyckelpiga, flyg upp till vår Herre och be om vackert väder” och jag ersatte Herre med himlen när jag läste boken högt. Boken slutar lyckligt för noshörningens skull men jag kan ändå tycka att budskapet är att du blir omtyckt för vad du gör och inte den du är.

Noas skepp

Författare: Sally Altschuler

Illustratör: Sven Nordqvist

Förlag: Opal (2012)

ISBN: 9789172995314

Antal sidor: 32

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Flickan vid glastornet

Det här kunde ha varit en riktigt bra bok, om huvudkaraktären hade känts trovärdig vilket hon tyvärr inte gör. Asrin ska föreställa en flicka som byter skola och börjar i åk 6 på Franska skolan i Stockholm. När boken börjar är hon 12 år gammal (men hon fyller 13 under tiden handlingen pågår). Det jag hakar upp mig på är att Asrin verkar äldre än så, visst kan 12-åringar vara mogna till sättet – men brukar 12-åringar verkligen dejta (gå på bio och café på tu man hand) med killar? Och säger en 12-13-årig pojke verkligen ”Tack raring!” till en äldre man som serverar saft? Det kanske är fånigt av mig att låta detta förstöra handlingen men för mig är det precis det det gör. Jag retar mig också på att Asrins farmor hela tiden kallar henne för ”kompis”. Men, som sagt, bortser man från det jag irriterar mig på är det en bok med ganska annorlunda och spännande handling.

I korthet handlar boken om Asrin och hennes två kompisar Max och Lima. De går alla tre på Franska skolan och är medlemmar i en ganska hemlig matematikklubb som har sina träffar i ett hus ute på Djurgården i Stockholm. Det finns flera viktiga personer i boken också, bland annat Asrins farmor Sonia och hennes vän Sören. Sörens bror, professor Styregaard, är den som håller i matteklubbens träffar och där berättar han en legend om speglar som gör att man kan ta sig mellan olika parallella världar, väktare som vaktar dessa speglar och personer från grekisk mytologi vävs in.

Det börjar som en saga, men plötsligt råkar Asrin och hennes vänner ut för fler och fler mystiska saker som gör att de börjar tänka att det kanske inte bara är en saga. En kväll efter matteklubben råkar Asrin höra sin farmor prata med några andra och hör dem säga något i stil med ”…inte ens om vi kan få tillbaka Frank och Stella?” Frank och Stella är Asrins föräldrar, som antas vara döda.

Kommer ni ihåg leken man brukade leka på kalas/partyn när man var liten, Svarta Madam? Själv såg jag då aldrig någonting i spegeln (de gånger jag vågade titta), men för Asrin blir det väldigt väldigt otäckt när hon på en klasskompis fest kallar på Svarta Madam framför en spegel…

Det är en helt ok bok som dock kunde ha vunnit på att vara mer genomarbetad när det gäller huvudpersonen. Men, jag blir i alla fall sugen på att läsa nästa del i trilogin om Speglarnas hemlighet vilket är ett gott tecken. Det är författarens debut, och enligt författarporträttet på B Wahlströms sajt är boken enligt henne en ”scisaga”. Inspirationen kommer från det svenska sagoarvet, klassiska brittiska äventyrsförfattare och från vetenskap.

Flickan vid glastornet
Författare: Erika Vallin
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 240
ISBN: 9789132160516
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris