Är det finare med böcker?

Ofta när man pratar om kultur så får man lätt intrycket att det finns en outtalad fin-faktor på olika medier. En bok är mer beundransvärt att ha läst än att ha sett en film baserad på samma bok.

Det slår mig att det på något sätt hänger ihop med hur lätt det är att ta till sig berättelsen. I stigande fin-faktor skull det kunna se ut ungefär så här:

  1. Serietidning
  2. Film
  3. Ljudbok
  4. E-bok
  5. Pappersbok
  6. Teater
  7. Opera

Min äldsta dotter som nu är tre år älskar både film, ljudböcker och vanliga böcker. E-böcker är en ganska ny bekantskap, men de gillas skarpt de med. (Hela iPaden gillas skarpt). Teater har vi varit på ett fåtal gånger och det var en stor upplevelse.

Men det som blir så tydligt med henne är att mediet spelar så liten roll. Teatern blev bättre tack vare att hon sett historien som film först. Och filmen väckte nyfikenhet för fler böcker om samma karaktärer.

Och så där är det. Det kan börja med en bok, för att sedan mer uppskatta en film. Eller det kan börja med ett klipp på YouTube, för att sedan leda till att vi köper alla böcker i serien eller av författaren, som kan leda till att en lång bilresa blir kortare då vi kan lyssna på ljudboksversionen av samma böcker.

Så varför denna vuxensnobbism? Kan det inte bara få vara lika enkelt som när man är tre år? En bra historia är en bra historia. Oavsett hur den framförs.

Kanske gillar du också:

Författare: Johan Nordberg

Jag heter Johan och är pappa till två tjejer som i skrivande stund är 1,5 år och 3,5 år. Båda gillar böcker väldigt mycket. Personligen har jag aldrig varit speciellt förtjust i att läsa böcker. Film har alltid varit mitt medium. På senare år, tack vare ljudböckerna, har intresset dock vuxit och jag lyssnar på mycket böcker. När vi fick barn och vi började läsa för stora tjejen så växte även intresset för barnböcker. Det slår mig att barnböcker och film tilltalar mig mer än romaner för vuxna av samma anledning: de håller sig ofta mer till huvudberättelsen och struntar i 500 sidor utsvävningar om saker som egentligen inte för handlingen vidare. Det är något alldeles speciellt skickligt att lyckas skriva en bok med en handling som känns äkta, men ändå bara ha ett 20-tal sidor på sig, med ett fåtal meningar på varje sida. Förutom böcker, film och ljudböcker gillar mina barn även att spela spel på iPhone och iPad. Många av apparna de använder är mer av den pedagogiska sorten, så jag kommer troligtvis skriva en del om sådana också. Jag har skapat en sajt dedikerad till e-böcker som gör det enkel att hitta svenska e-böcker, jämföra priser och hitta böckerna på biblioteken. Även i e-boksvärlden finns det ganska gott om barnböcker, så ta gärna en titt förbi www.hittaeboken.se om du gillar e-böcker.

4 reaktioner till “Är det finare med böcker?”

  1. Det där har jag undrat över många gånger. Allt som sätter sprätt på fantasin är väl bra? Ger lite paus från verkligheten.

  2. Finkultur tolkas väl oftare med att man har högre utbildning eller finare uppfostran för att kunna ta till sig klassiker inom litteraturen eller kanske gå på operan. Men jag tycker all kultur är lika viktigt. Jag tycker att barn som inte tycker om böcker borde uppmuntras till att läsa serietidningar istället – det var min inkörsport till att göra egna sagor. Min pappa älskade serietidningar men läste aldrig en bok medan jag blev författare.

    Snobberi finns väl inom all media – vissa filmer höjs mer än andra och även böcker. Men…som tur är är smaken olika och det finns något för oss alla. Vad som just stör mig, som skriver själv, är att bara de stora författarna som säljer mest är de som recenseras mest i media. Vi små som inte nått framgång ännu men kanske sitter på minst lika bra böcker blir nonchalerade. Det tycker jag är snobbism.
    Kram!

  3. Det finns en snobbism, känner jag, mot allt som rör barnkultur. Ostens barnteatrar verkar synnerligen styvmoderligt behandlade och

    Däremot ställer jag mig emot det där resonemanget att allt skulle vara lika. Det finns inte längre någon mäktig aristokrati som kan upphöja viss kultur till finare än annan. Jag har aldrig träffat en operaälskare eller konnässör av klassisk musik av idag som tyckt att det varit finkultur. Det är en term som belackarna drar sig med.

    Vad som kallas finkultur är i själva verket någonting oerhört marginaliserat. En slags subkultur som slåss på knäna för sin överlevnad. Förgäves kippar de efter andan i den väldiga svallvåg av populärkultur som sveper över oss. Inte heller är det ju så att våra hkh:er och politiker visar sin kulturella förfining genom att hänga på operan och dramaten.

    Jag tror att kultur kan ge mer än en tillfällig flykt från verkligheten. Inte minst tror jag att det är viktigt när det kommer till barns möte med konsten. Vuxna är ofta så förstockade att det är lönlöst. Ger man efter till sådant som bara söver och förströr tror jag man förlorar något viktigt, en förmåga att ta till sig det som ger en motstånd, som kräver disciplin att ta sig igenom, som går långsamt och som aldrig kommer bli lönsamt. Det fina är att det väcker tankar, ger en tillgång till nya världar och existentiella nivåer av verkligheten.

    Sen är det ju ganska lätt att säga varför vissa medier betraktas som lägre. Serietidningar och TV-spel gör det därför att det är relativt nya kulturformer, med ofta starkt vinstintresse och klassiskt ofta riktade till barn. opera och balett är roligast för vuxna, hopplöst olönsamt och jättegamla. På samma vis ses ju inte kändisar som leker på TV som stor konst.

    Det är därför att många upplever det som något ytligt och som gäller just för stunden. Jag inser att jag låter dömande nu. Men själv har jag inte sett ett lekprogram sen jag var tolv, så jag har själv ingen aning. finns det dock inte en poäng i att uppskatta det hållbara mer än det ohållbara. visserligen finns ju teatern bara i stunden den skapas, men styckena finns ju kvar. En e-bok däremot har ju en väldigt oviss livslängd. När jag var i mellanåldern läste jag min fars gamla Biggles, Vi fem och Tvillingdetektiverna. Böcker som på inga vis betraktas som fina. Det går ju inte med en ipod. De står sig inte i 40 år, det är bergis. Jag kan därför tycka att det är fint med det som är gjort för att hålla. Slit och släng tycker jag är fult.

  4. Var på skalan skulle du placera tv-spel?

    Förresten… Original är väl i allmänheten högre aktade än adaptationer. Böcker som bygger på filmer står väl lägre än filmerna de bygger på, precis som att filmer som bygger på böcker står lägre än böckerna de bygger på?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *