Maj månad bjöd på två härliga och faktaspäckade böcker om djur: Alla vill ha mat och Stora stojiga djurboken.

Grethe Rottböll och Anna-Karin Garhamn har i Alla vill ha mat valt att fokusera på djurens ätande, vilket gör att boken ger ett sammanhållet och strukturerat intryck. Det ryms en hel del annat fakta än bara vad djuren äter, men allt relateras till det. På varje uppslag presenteras ett djur, vad det äter, hur stort och hur gammalt det kan bli, vad det orkar göra när de får mat, samt ofta en instruktion om hur man kan fånga och/eller mata djuret. Läsaren uppmuntras att göra ett experiment: ta reda på om djuren gillar glass! Jag får genast skräckvisioner om ökat antal omkomna smådjur i glassdrunkningsolyckor i år, men det får ändå sägas att boken också uppmuntrar till försiktighet och respektfullt hanterande av djuren. Jag uppskattar att det inte bara beskrivs hur man inreder en burk till en boplats åt ett litet djur, utan att det också tas med hur länge man kan ha djuret innan man måste släppa ut det.

Jag blev omedelbart förtjust i den här boken och dess härliga illustrationer i klara färger. Först lockades jag naturligtvis av den snygga ytan, men efter att ha läst den uppskattar jag respektfullheten och valet att fokusera på just ätandet snarare än att göra en generell faktabok. Urvalet av djur är också trevligt, eftersom det handlar om djur som de flesta barn stöter på någorlunda regelbundet: nyckelpiga, fågel, snäcka, igelkott, manet, groda, mask, fisk, fjäril och katt.

Här är ett uppslag ur Alla vill ha mat (klicka för att se det större):

Som ett ytterligare smakprov kan du ladda ner en instruktion om hur man bygger ett bo åt en nyckelpiga.

Stora stojiga djurboken är en stor faktabok med en medföljande dvd. Innehållet är brett och djuren är många och exotiska. Båda böckerna marknadsförs till åldersgruppen 3-6 år, men kanske passar Stora stojiga djurboken bäst för de något äldre, medan Alla vill ha mat är enklare att ta till sig tidigare. Trots spretigheten finns en bra struktur, tack vare indelningen i olika avsnitt: Vad är ett djur? – Djur över hela världen – Djurens former – Färger och mönster – Djur med skelett – Djur utan skelett – Hur tar sig djur fram? – Vad äter djuren? – Bajsfakta – Djurens bon – Djurens ungar – Djuren växer – Djurens beteende – Arbetande djur – Störst och minst – Lustigt och konstigt.

Man blir fullkomligt överöst med små intressanta faktasnuttar som passar vetgiriga barn:

• En veckas spillning från en elefant väger lika mycket som 70 barn!
• Albatrossen har längst vingar av alla fåglar.
• Mantelbältan kan gräva ner sig själv på några sekunder om den blir skrämd.
• Blåssälshannen har en skinnsäck på nosen som han kan blåsa upp till en stor bubbla när han är arg eller vill visa upp sig.

På den medföljande dvd-skivan (se smakprov) får bokens bilder liv och man kan hur djuren låter och se hur de rör sig. Ava (2½ år) är hänförd av filmen, men som vuxen känner jag att den faktiskt är för… ja, just det, stojig. Det är alltså en film med en lång radda scener, varav de flesta är fyllda av flera olika djur. Varje scen blinkar förbi fort och innehåller otroligt mycket. Det är väldigt genomtänkta bilder med jämförelser, kontraster och allt möjligt, men som vuxen har jag inte en chans att hinna berätta allt för mitt barn, eller ens hinna erinra mig att ”just det, hammarhaj heter en sån”. Jag hade föredragit mer interaktivitet, även om det inneburit mindre innehåll. Det hade kunnat bli riktigt bra med en startskärm fylld med djur som man fick klicka på för att starta en loopande slinga om just det djuret, som man kunde titta på tills man var klar. Kanske ackompanjerat av en berättarröst som läste texten ur boken. Som det är nu blir jag helt matt efter bara några scener… men som sagt, Ava är trollbunden, så vi kommer säkert att titta på filmen igen. Här är en liten filmsnutt med Ava som tittar på filmen.

Bilderna har en helt annan stil än de charmiga illustrationerna i Alla vill ha mat. Jag faller inte lika pladask för dem, men de lyckas vara både tydliga och konstnärliga på ett trevligt sätt. Pluspoäng ges för att människan inkluderas bland djuren! Gemensamt för båda böckerna är att bild såväl som text bär mycket information, och att de är riktigt trevliga faktaböcker som kan underhålla vetgiriga barn länge!

---

Alla vill ha mat
Författare: Grethe Rottböll
Illustratör: Anna-Karin Garhamn
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163868498
Smakprov: finns här
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Stora stojiga djurboken med dvd
Författare: Harriet Blackford
Illustratör: Britta Teckentrup
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
Antal sidor: 37
ISBN: 9789163864667
Smakprov: lite av filmen finns på youtube
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Läsa en bok på iPhone – funkar det bra det? Ja, efter att ha provat så kan jag glatt konstatera att det funkar alldeles utmärkt! Åtminstone den jag provade; Diamantmysteriet (första boken om Lassemajas detektivbyrå). Jag har hört talas om böckerna om Lassemajas detektivbyrå förut, men de har inte varit riktigt aktuella för oss att läsa här här hemma förrän nu  när sonen är snart 5 år. Diamantmysteriet kom ut som bok redan för nio år sedan, men nu kommer nog bokserien att få ett uppsving igen tack vare e-boksformatet. Vi läser mycket böcker här hemma för sonen, varje kväll är det 2-3 stycken som avverkas. Min första tanke när jag hade läst boken på min iPhone var att det här blir ju perfekt i sommar när vi åker på semester; vi slipper packa ner en stor hög med böcker i resväskan! Fast känslan är ju inte riktigt densamma som att ligga och bläddra i en bok på riktigt, så det blir nog både vanliga böcker och e-böcker som får resa med oss.

I den här boken tar sig detektiverna Lasse och Maja sig an sitt första uppdrag; juveleraren Muhammed Karat har en tjuv bland personalen i sin butik som stjäl diamanter och snart är Muhammed ruinerad! Polisen har försökt hitta den skyldige men de misslyckades, så nu anlitar Muhammed Lassemajas detektivbyrå istället. Lasse och Maja får som täckmantel jobba extra i butiken med diverse småjobb (putsa fönster bland annat). Genom att lyssna, spana och klura kommer de till slut på vem den skyldige är. Men vem är det då; är det Siv Leander som helt plötsligt bär fina smycken? Är det Ture Modig som borde ha ärvt butiken och varit chef eller är det månntro Lollo Smith? De smarta detektivbarnen slår sina kloka huvuden ihop och meddelar en lycklig Muhammed Karat att tjuven snart är fast!

En kul och lagom lång och klurig berättelse som passar förvånansvärt bra i iPhoneformat tycker jag. Jag ska prova att läsa den tillsammans med sonen ikväll, så får vi se vad han tycker!

Alla 20 böcker om Lassemajas detektivbyrå ska komma ut som e-böcker under 2011! Det ser jag fram emot.

Diamantmysteriet (e-bok)
Författare: Martin Widmark
Illustratör: Helena Willis
Förlag: Bonnier Carlsen
ISBN: 9789143511413
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

 

Det finns så mycket att uppleva och upptäcka i naturen – möjligheterna är näst intill oändliga och med alla sinnen öppna är det bara fantasin som sätter gränser. Fin, rolig, inspirerande, lärorik och helhet är termer som passar in på både naturen och på Smarta små upptäcker naturen, i det senare fallet mycket tack vare redaktören Birgitta Westins sammansättning av författares och illustratörers verk.

Smarta små upptäcker naturen är en årstidsindelad allåldersbok som växer med barnet, samtidigt som man hela tiden kan repetera och återupptäcka. Boken är en något otymplig skatt på 130 sidor innehållande en väl avvägd blandning, på olika nivåer, av fakta, lek, pyssel, berättelse, saga och poesi, med omväxlande layout vad gäller bilder och framställning. Större barn kan läsa vissa avsnitt själva, mindre barn kan man titta på bilder tillsammans med och berätta/läsa för, i skola och förskola kan man jobba utifrån olika teman, och som vuxen lär man sig både det ena och det andra – beroende på förkunskaper. Det enda jag saknar är en eller annan sång.

Läsaren får möta 80-talets klassiker, naturbarnen Maja och Linnéa; kan hämta baskunskaper i Lars Klintings fint berättade djurfakta; har möjlighet att förvandlas till myrstorlek och tillsammans med Mia besöka en myrstack; introduceras i att tänka i återvinnings- och kretsloppsbanor; uppmanas använda olika sinnen i inspirerande naturlekar, och så mycket mer.

Särskilt fascineras av: Birgitta Westins och Julia McLaughlins ”Litet ägg”/”Litet frö” som i text och bild tydligt och lättillgängligt vackert berättar om naturens under: ”Litet ägg blir fladdrig fjäril”, ”Litet ägg blir nyfiken gås” o.s.v. Respektive ”Litet frö blir gul maskros”, ”Litet frö blir stor kastanj”…

Vidare av Emma Adbåges helhetsberättelser; dels i ”Luften vi andas”, där kretslopp och symbios mellan växter, djur/människor, sol, vatten och årstider gestaltas och slutligen konkretiseras enligt tallriksmodellen. Dels av ”Skräpiga, stökiga skogen”/” Skräpiga, stökiga rummet” där bilden genast ger upphov till reaktioner, den korta texten bekräftar att man är på ’rätt’ tankespår och väcker samtidigt nya tankar – det finns däremot inga svar mer än dina egna, och du utsätts inte för några pekpinnar som dömer rätt eller fel. Utvecklingen sker genom dina egna tankar och din egen fantasi på din nivå – lite sokratiskt skulle man kunna säga!

Samt av det underbara vinterpysslet som presenteras – trots nuvarande årstids blommande syrener väcks en längtan efter att prova att bygga med egna färgade isklossar och att bygga en hemtrevligt inredd snöhydda med dekorerade isfönster i.

Sarah Shepphard har tecknat samtliga årstidsintroduktioner, det återkommande scenariot är på humoristisk nivå, men är samtidigt allvarligt eftersom det i vissa delar knyter ihop vår mänskliga naturs ’onaturliga’ levene med djurens naturliga. Man kan kanske kalla introduktionerna för vägknutar då många av bildernas detaljer dessutom återkommer på ett eller annat sätt i det kommande kapitlet.

Om rymden är en del av naturen, och ’borde’ ingå i denna bok, kan man fråga sig, men kapitlet tillför något till helheten, är intressant och ligger på en bra nivå. Vidare är inslag av miljöarbete inte automatiskt av godo, budskapet att barnen ska rätta till de vuxnas misstag känns inte helt okej; barnen förser sig inte själva med läskburkar eller travvis med papper att teckna på – det är vi vuxna som har ansvaret från allra första början. Ytterligare en petitess är att sidnumrering ibland fattas vilket gör det svårare att referera, samt att författare/illustratörer bara nämns i innehållsförteckningen. Mycket positivt är det däremot med flera olika register som komplement till innehållsförteckningen, inte minst förteckningen av webbadresser.

Titel: Smarta små upptäcker naturen

Redaktör: Birgitta Westin

Formgivare: Pia Hinnerud

Förlag: Rabén & Sjögren  (2011)

ISBN: 9789129674910

Jämför priser

Köp: Bokus

Adlibris

Provläs

Äntligen landade superhjälten Super-Charlie hemma hos oss idag, mycket efterlängtad eftersom jag var väldigt nyfiken på boken. Själva berättelsen är helt ok, men den stora behållningen för mig är illustrationerna som jag är tokförtjust i!

Lilla Charlie får inte vara en vanlig bebis särskilt länge; redan på bb händer det som gör honom till en superhjälte. Två stjärnor krockar och blir till fint stoft, en del av det letar sig ända ner till jorden och faller in genom fönstret på den lilla sovande bebisen. Första gången man ser hans superkrafter är när han liksom svävar en bit över skötbordet för att underlätta för pappan när han ska byta blöja varpå pappan blir så rädd att han svimmar! Charlie är inte bara fysiskt försigkommen, han är väldigt smart också! Han tycker att det är ganska kul att låtsas vara en vanlig bebis, förutom det faktum att han ibland är tvungen att gå omkring med en vidrig stinkande blöja på sig. När ingen ser går Charlie på toaletten precis som de stora gör. När hans mormor pratar bebisspråk med honom får han bita sig i tungan för att inte säga åt henne och rätta henne när hon säger ”skärde” istället för ”skar”!

Det är faktiskt mormodern som sedan får veta om Charlies superkrafter; när hon upptäcker Charlie som just håller på att ta sig lite mellanmål ur kylen i form av prickigkorvmackor blir hon nästan inte ens förvånad utan utropar ”Jag visste det! Nåt skumt var det!” Det är också mormor som hjälper Charlie med ett stort problem som han har. Han vill så gärna hjälpa sin storebror som är mobbad av en av de större killarna i skolan, men för att kunna göra det måste han lära sig att flyga. Det går inget vidare alls de gånger han försöker. Men mormodern kommer men den smarta idén att det såklart behövs en mantel för att kunna flyga – det har ju alla superhjältar!

Vad gör då Super-Charlie för att hjälpa sin storebror? Jo, han flyger hem till den elaka killen och med sig har han…något som du får reda på om du läser boken! ;-)

Jag läste en intervju med Camilla Läckberg i senaste numret av Ica-kuriren där hon berättar att det är jätteläskigt att skriva en barnbok jämfört med de deckare hon tidigare skrivit: ”Barn låtsas inte, så det är upp till bevis. Man har färre sidor och färre ord på sig att berätta en historia och måste vara rakare i språket, det är en stor utmaning”. Just det här med språket tänkte jag faktiskt på när jag läste Super-Charlie för min son; det känner jag att Camilla Läckberg måste jobba mer på i nästa bok om Charlie (det är tänkt att det ska bli en hel serie om superhjälten). Boken är tänkt för åldersgruppen 3-6 år och med det i åtanke tycker jag att texten är både lite för lång och aningen för avancerad i ordvalet. Visst är det bra att det finns nya ord i böcker så barnen utvecklar sitt ordförråd, men jo…det kändes som det var lite för mycket ”svåra” ord. Superhjältedådet i boken (hämnas på killen som mobbade storebrorsan) var för all del hedervärt på sitt sätt, men lite häftigare och coolare äventyr tycker jag nog att Charlie ska få vara med om i framtiden!

Super-Charlie
Författare: Camilla Läckberg
Illustratör: Millis Sarri
Förlag: Tukan förlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9789174012385
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

När jag såg reklam i en tidning för boken Super-Charlie (som jag också recenserat) blev jag så himla glad! Inte för att Camilla Läckberg skrivit en barnbok vilket i och för sig är trevligt, utan det som gjorde mig glad var att jag kände igen namnet på illustratören! En gång i tiden (för sisådär 16-17 år sedan) jobbade jag på en hamburgerrestaurang och en av mina kollegor var otroligt duktig på att teckna; jag minns att hon gjorde en jätterolig bild med karikatyrer av oss som jobbade skift tillsammans. Och den tjejen, Millis Sarri, är alltså hon som har illustrerat Super-Charlie! Jag tänkte att det vore skoj att få veta hur en illustratör arbetar, så jag skickade ett meddelande till Millis på Facebook och frågade om hon skulle kunna tänka sig att berätta för Barnboksprat om hur hon jobbar, och det ville hon gärna!

Vad menar författaren?

När man ritar till en barnbok illustrerar man författarens ord och det gäller att klura vad författaren egentligen menar och säga det i bilder. När jag får en text framför mig så växer en bild fram inne i mitt huvud, jag ser karaktärerna och miljöerna i skissform. Jag skissar inne i huvudet först, sen på papper. Det gäller att alltid ha skissböcker hemma; det måste ligga en vid nattduksbordet för ofta ploppar bra ideér ut precis innan jag somnar! Sen är det dags för karaktärerna och då går jag igenom vad de har för kännetecken, personlighet och förmågor. Är det en snäll person gör man linjerna lite runda och mjuka, är det en elak person gör man mer raka, hårda streck.

Uppdrag Super-Charlie

För ungefär ett år sedan damp det ner ett mail i min inbox, det var från någon Camilla som skrev att hon i vanliga fall skrev deckare men att hon nu skrivit en barnbok och undrade om jag ville illustrera den. Hon hade letat sig igenom hundratals illustratörer men blivit kär i just mitt bildspråk. Camilla Läckberg, tänkte jag, coolt att någon med samma namn också skriver deckare…Sen klickade jag på länken längst ner i mailet och kom till DEN Camilla Läckbergs blogg. Självklart höll jag på att ramla av stolen och ropade på min man att han måste komma och läsa! Sen blev det en glädjedans runt huset!

Arbetet med Super-Charlie

Camilla ville att karaktärerna i boken skulle vara baserade på hennes familj, så jag fick en drös foton och en beskrivning. Super-Charlies båda syskon fick jag mer fria händer med, så de liknar väldigt mycket mina barn, man använder sig ju av de närmaste referenserna. Jag skissade upp karaktärerna och mailade Camilla som blev nöjd! Själva Super-Charlie fick vi skissa på en del tills vi hittade den riktiga, men han kom fram till slut!

Efter det fortsätter arbetet med att skapa miljöerna; Camilla berättade hur hon föreställt sig, men det mesta kommer ur min fantasi. Jag gör först blyertsskisser som jag scannar och ibland färglägger snabbt i datorn. När jag fått godkänt fortsätter jag att göra klart bilden; t.ex. Googlar jag referensmaterial; biblioteket i Super-Charlie till exempel. Vad finns i ett sådant? Vilka färger? Hur ser golvet ut?

Arbetsgång och tekniker

När jag ritar ramlar pennan bara på innan jag hinner med och det kommer ut någon ny detalj .Jag illustrerar oftast i datorn efter blyertsskissen eller om jag skissat direkt till datorn med min ritbräda. Till min kommande Pixibok har jag ritat de svarta linjerna med tusch och scannat in, frilagt i lager och till sist färglagt i datorn. Jag gillar båda teknikerna, det beror ju på vilken stil man vill ha. Jag gillar att prova nya stilar och experimentera med olika tekniker i datorn.

Som illustratör har jag stor frihet i hur bilderna ska se ut, men det är ju ett samarbete där båda måste bli nöjda. Som författaren till Pixiboken Knöl & Bök, Tina Engström. Hon säger att hon kräks om hon ser färgerna lila och gult tillsammans medan jag tycker är världens bästa kontrastfärger! Då får vi kompromissa, för man vill ju inte att folk ska kräkas när de tittar på mina bilder!

Om barnböcker…

Färgerna, formerna och bildspråket i barnböcker tilltalar mig jättemycket och med två bokslukande barn har vi läst mååånga barnböcker. Jag älskar barnböcker och ibland köper jag dem bara till mig! Som Sven Nordqvists ” Var är min syster”, Sven är kungen, och Tove Janssons ”Hur gick det sen?” med genomskärningarna i bilderna är ju helt fantastisk. Sen är jag ju Disneyfantast och det syns nog i mina bilder.

Just detaljer i barnböcker älskar jag och tror att barn gör med, små saker som gör att barnen vill läsa boken fler gånger och att även den vuxne upptäcker små detaljer och kan fnissa till. Det ska ju vara roligt även för den vuxne att läsa. Underberättelser gillar jag, att det händer saker i bilden som inte står i texten. Det fick jag utlopp för i Super-Charlie. Gosedjuret som dyker upp lite varstans och berättar sin egen historia, ekorren som kikar in lite här och där och i mitten av boken får en lite större roll.

Rita barnböcker är fantastiskt roligt och det vill jag göra jämt! Det är meningen att Super-Charlie ska bli en serie böcker och förhoppningsvis får vi även se fler Knöl & Bök historier. Pixiboken som jag har illustrerat heter ”Knöl & Bök och kissolyckan” och kommer någon gång i sommar! Annars ritar jag till tidningar (bla Fitness Magazine),webb, appar och trycksaker, ja det mesta som behöver roliga, färgglada och fantasirika illustrationer :)

 

Bilder publicerade med tillstånd av Millis Sarri