Ett hejigt anslag och en flicka på ett äventyrligt uppdrag, men Fånga en farmor är också en berättelse om att acceptera vuxnas beslut, göra det bästa av situationen och att hantera sina fördomar.

Att bo en vecka hos farfar ute i ”ödemarken” är inget Molly ser fram emot, men hon har inget val. Tillsammans med sin enögde nalle och sin packning gör stadstjejen sin första tågresa på egen hand till en plats långt borta, där man behöver gummistövlar. Det är Molly själv som berättar. Allt framställs som okänt och negativt.

Farfadern har ingen bil utan en tandemcykel, mobilen har ingen täckning, det finns ingen TV och den gamle verkar alldeles ha glömt hur man sköter om ett barn – dessutom är han smutsig, trasig och luktar illa. Stugan ligger mitt i skogen, här finns hundar, en katt och en massa höns, och tonen blir lite mer positiv. Men allt är dammigt och förfallet, och den gamle mannen och flickan vet inte riktigt hur de ska närma sig varandra.

Ännu svårare blir det när farfar frågar om hon vill hjälpa honom att fånga en farmor. Förutsättningarna är inte särskilt goda, den tilltänkta är inte det minsta intresserad av den smutsige gubben som uttrycker sig plumpt. Allt detta inser Molly. Men den vackra, rena och ointresserade damen tycker om barn, och Molly tar som sin uppgift att se till så att farfadern motsvarar drömkvinnans drömmar.

Idén är fin, jagberättelsens anslag är hejigt och delvis naturtroget – den känslan är förmodligen sammankopplad med illustrationerna, och samspelet mellan dem är gott. Ändå känns det som en berättelse från en svunnen tid klädd i moderna kläder, det hela sitter helt enkelt inte riktigt bekvämt: än skaver det här, än glipar det där. Som vuxen läsare upplever jag att det ibland är språket, ibland karaktärerna, och i bland berättelsen som inte riktigt övertygar. I åtta-nioårsåldern (på sextiotalet) skulle jag säkert ha känt annorlunda.

Boken presenteras som Läsvänlig och vad gäller typsnitt och styckeindelning kan jag hålla med, men meningarna är långa och ordvalet lite svårtillgängligt. I stället för talstreck på ny rad används citationstecken i den löpande texten, och kursiveringar för att betona – det känns snarare rörigt än läsvänligt. Bilderna är lätta och pigga men innehåller mängder av rörelse och plottriga detaljer som stör harmonin.

Fart, fläkt och tempo är det inget fel på, lite tokroligt är det, dessutom vänds den negativa tonen till en glad på ett härligt sätt under berättelsens gång, och säkert är det inte sista gången som Molly åker till landet!

De introducerande mötena med författare och illustratör är positiva och ger en viss fingervisning om bokens karaktär.

Fånga en farmor
Författare: Diana Hendry
Illustrationer: Kirstin Holbrow
Översättning: Helena Olsson
Förlag: Argasso 2010
Antal sidor: 66
ISBN: 9789185071876
Köp: Jämför priser

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...