Junia på jakt

Tonåringen Junia bor med sin mamma (som alltid verkar trött och håglös) och sin pappa som är arbetslös och spenderar nästan all sin vakna tid framför datorn. Man får rätt tidigt ett intryck av att allt inte är som det ska därhemma. Junia har i alla fall en bra mormor och morfar som hon kan ”fly” till när hon behöver, och i den här berättelsen växer det fram en fin vänskap mellan Junia och hennes morfar. Junias morfar är jägare och tar med sig henne ut i skogen tidigt en morgon. När de precis är på väg påminner Junia honom om att han glömt bössan, men morfar säger att det är inte alltid den behövs. Junia fattar ingenting…men de åker ut i skogen och där får Junia uppleva djuren och naturen på nära håll.

En bit in i berättelsen får man förklaringen till varför föräldrarna är som dom är; Junia har haft en äldre bror – Morgan – som ganska nyligen dött i en olycka. Han finns ständigt i Junias tankar, men medan hon fokuserar på de fina och roliga minnena så verkar föräldrarna ha fastnat i sin sorg. Junia och hennes morfar träffas allt oftare, han tar henne med till skjutbanan där hon får prova på att skjuta prick, sen tar han henne med ut i skogen under jakten. Junia känner sig alltmer lockad av skogen, djuren och att lära sig jaga, något som hennes kompisar i skolan tycker är helt galet. De förstår inte hur hon kan tycka att det är ok att döda djur, men Junia kontrar med att de ju själva äter kött! Till en början är Junia tveksam till om hon själv vill använda ett vapen för att döda, men hon får kläder, utrustning och ett eget vapen av sin morfar. När det är dags för älgjakt råkar Junia också ut för tråkningar av delar av jaktlaget, gubbar som inte tror att hon kommer att våga skjuta eftersom hon ”bara” är en ung tjej. Men det ska visa sig att det inte alls stämmer…

Den här berättelsen känns inte så torftig och tunn som lättlästa böcker ofta tenderar att göra.Det är flera olika händelseplan i boken; Junia och hennes morfars framväxande vänskap, Junias konflikter med sina kompisar i skolan som inte alls förstår hennes nya jaktintresse, Junias relation till sina föräldrar (deras beteende gentemot henne) och självklart den döda men ändå alltid närvarande brodern Morgan. Den handlar också om att våga stå för det man gillar fastän andra tycker olika och att hitta sätt att gå vidare efter en familjemedlems bortgång.

Om jag ska vara kritisk mot något gällande den här boken så är det tyvärr illustrationerna som författaren själv har gjort. Som vanligt när jag läser ungdomsböcker tänker jag mycket på om de skulle funka till mina elever (som är mellan 14-19 år gamla). Hur en bok ser ut betyder för en del människor väldigt mycket, kanske särskilt om man är en ovillig och/eller ovan läsare. Det kan vara nästan omöjligt att sätta en sån här bok i händerna på en tonåring just på grund av att illustrationerna (enligt mitt tycke) ser barnsliga ut. De tror automatiskt att boken är dålig eller för barn, och vägrar ge den en chans. Nu säger jag inte att alla tonåringar har de här åsikterna, men många jag har träffat i mitt arbete som lärare reagerar på det sättet i alla fall. Jag efterlyser häftigare bokomslag även för lättlästa böcker (för enligt vad jag erfar så är det just dessa böcker som ofta får liknande illustrationer).


Junia på jakt
Författare: Boel Werner
Illustratör: Boel Werner
Förlag: LL-förlaget
Antal sidor: 156
ISBN: 9789170533389
Köp: jämför priser

Kanske gillar du också:

Författare: Helena Eriksson

Jag heter Helena Eriksson och är beroende av böcker av alla slag! Jag tycker om att läsa tyst, läsa högt, läsa för njutning, läsa för att lära och att läsa för att ge andra en upplevelse. Att hjälpa andra att upptäcka glädjen med att läsa försöker jag göra ofta genom att läsa för min son (född 2006) för min dotter (född 2010) och i mitt yrke som lärare för mina tonårselever.

1 reaktion till “Junia på jakt”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *