”Kejsarinnan Nooriam lät glad i sin bärstol. Förväntansfull. som ett barn på sin födelsedag [...] – Jag har sagt det förut, Biko. Första gången du faller kommer mina livvakter att hugga av en arm. Du får själv välja vilken. Men de hugger inte av armen för att döda dig. Så lätt ska du inte komma undan.” Krigarens sista strid är den tredje och avslutande delen i fantasyserien om krigaren Biko (första delen heter Krigare utan minne, andra delen I krigarens spår). Trots att jag inte läst de två första böckerna funkar det bra att läsa Krigarens sista strid. Man kastas direkt in i handlingen och förstår omedelbart att här är det något riktigt otrevligt som pågår.

Krigaren Biko har blivit lurad och tillfångatagen av kejsarinnan Nooriam och hennes anhängare. Alltsedan han vägrade bli far till hennes barn har han haft ett pris på sitt huvud, och nu är han riktigt illa ute. Det enda Biko vill är att träffa sin familj igen, sin fru Saesha och barnen Parn, Cora och Gorden. För deras skull fortsätter han kämpa för sin överlevnad.

Efter en lång plågsam vandring kommer kejsarinnans följe till hennes huvudstad Mangoria. Där låses Biko in i en fängelsecell, där han får mat och vatten och tid att läka sina sår. Men varför? Varför hålls han vid liv? Tids nog får Biko veta, en dag hämtas han och släpps ut på en gladiatorarena och står öga mot öga med en kämpe med en spikklubba i handen. Här är det att dödas eller att döda som gäller! Om Biko klarar sig med livet i behåll får han leva ännu en dag. Biko som är en van krigare lyckas övervinna de fiender kejsarinnan ställer honom mot, men egentligen vill ha inte döda. Han är inte längre samma grymma person han varit. Dagarna går och han talar till publiken och vinner sakta men säkert deras sympati. Men, att vägra slåss går inte får han erfara då kejsarinnans bågskyttar står beredda att skjuta honom om han vägrar.

En dag när Biko äntrar arenan kommer det dock in en motståndare som han bara inte kan förmå sig att döda: ”Det var en pojke som rusade mot honom. Ingen man. Ingen kvinna. Inget rovdjur. En pojke [...] En pojke som kunde ha varit hans egen son, Parn.” Vad ska Biko ta sig till? Han vill inte dö, han ville inte döda! Han vill överleva och träffa sin familj! Men han vet inte än att kejsarinnan har ännu värre planer för honom den här dagen…

Det här är en spännande och riktigt otäck bok! Jag faktiskt riktigt illa berörd av kejsarinnans ondskefullhet och iskyla, särskilt i slutet av boken där hon överträffar sig själv i grymhet. Mats Minnhagens häftiga bilder hjälper till att illustrera berättelsen på ett bra sätt. Det hade gärna fått finns fler bilder – så snygga är de! Att boken tillhör fantasygenren tycker jag inte märks nämnvärt förutom när det gäller en av slagskämparna som Biko möter, utan att avslöja alla detaljer…Det här blir en perfekt bok att sätta i händerna på mina tonåriga elever när jag återvänder till lärarjobbet i höst.

---

Krigarens sista strid
Författare: Niklas Krog
Illustratör: Mats Minnhagen
Förlag: LL-förlaget
Antal sidor: 143
ISBN: 9789170533297
Köp: jämför priser

Turbo och hans två kompisar ska gå och åka skridskor vid skolan. Men en studsboll på villovägar leder dem ner i en källare. Men plötsligt slås dörren igen och går i baklås. De tre barnen är fast under skolan! Nu följer en skrämmande, men också spännande natt, som även för de tre vännerna närmare varandra.

Det här är en bok som är lättläst, för barn som har läst ett tag. Det är lite mer text och färre bilder än böcker som riktar sig till nybörjarläsare. Bilderna är i svartvitt och har en lägre andel helbilder än i en nybörjarbok. Min son och jag läste den här boken tillsammans, var annan sida var.

Miljön, som de vistas i, är en skola och boken handlar om barn i tioårsåldern. Det är en tioårings aktiviteter och tankar som står i fokus, i det här fallet till exempel sport och tjejer. Det kanske kan verka en aning könsstereotypt, men konversationerna har ändå väldigt vänlig jargong och pojkarna visar känslor och är rädda, vilket gav en ganska vänlig känsla kring händelseförloppet.

Något som min son inte uppskattade med den här boken var ett makabert avsnitt, då barnen hittade en instängd och död katt, som enbart lite pälsludd återstod av. Men i övrigt uppskattade vi Turbo och skräcknatten, både min son och jag.

Läs Malin Skals inlägg om Turbo och skräcknatten här på Barnboksprat samt Turbo och grodan

---

 

Turbo och skräcknatten
Författare: Ulf Sindt
Illustrationer: Gunilla Kvarnström
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 47
ISBN: 9789150112764
Köp: Jämför priser

Under inte mindre än två veckor fokuserar vi helt och hållet på lättläst här på Barnboksprat. Vi kommer att bjuda på fotboll och kärlek, krigare och spöken, jakt och vilda västern, skidåkning och vikingar, monster och skrivtips i en salig blandning.

Det finns olika typer av lättlästa böcker. Så kallade ”läsa-själv-böcker” vänder sig till barn som håller på att lära sig läsa och handlar om vardagsnära situationer som lågstadieelever kan ta till sig. Äldre barn och ungdomar med lässvårigheter behöver en annan sorts böcker. De ska vara lika lätta att läsa, men utan att uppfattas som barnsliga. De måste handla om mognare huvudpersoner och vuxnare ämnen.

Det finns flera förlag som specialiserar sig på lättläst litteratur:

• LL-förlaget
• Nypon förlag
• Hegas
• Argasso, med serien Läsvänligt

Lättlästa böcker kan utgöra vägen in i en till synes otillgänglig värld av läsning. Är läsningen för svår är risken stor att man ger upp. Då behövs bra böcker som både har engagerande handling och lättillgängligt språk.

Välkommen tillbaka hit under veckan för att ta del av riktigt många inlägg om lättläst!

PS: Det är förstås Malin Skals som gjort den fina Tema Lättläst-loggan!

Koltrasten levde i lunden. Hans näbb var gul, och hans ögon var som glänsande svarta knappar – och kroppen var förstås svart som kol. Det är därför han heter koltrast.
Svart kan man ju tycka olika om. Det finns säkert folk som inte gillar den färgen; brandgult är ju mycket gladare, för att inte tala om turkosblått och lingonrött. Men den som tittar noga tycker också om svart, det är jag övertygad om. Det finns ju så många olika sorters svart, blåsvart, mattsvart, nattsvart, gladsvart, varmsvart, ja, hur många svart som helst.
Koltrasten var glänsande svart.
Och han tyckte inte om just svart.
Inte glänsande, inte heller matt.
Ilskan småkokade i honom. Ett tag sjöng han inte ens – någon kunde ju tro att han var glad. Tsk, tsk, tsk upprepade han argt. Han vill eha vackra fjädrar, gröna som kungsfiskarens, vita som ibisens och lika granna som papegojans.
Det var därför han var arg. Han tyckte att han var den fulaste fågeln i lunden.

Så börjar den varmt och humoristiskt berättade historien om en stackars koltrast med dåligt självförtroende, en ungersk saga av den store sagoberättaren Ervin Lázar (1936-2006). Jag föll pladask för den härliga texten och kunde inte motstå att inleda med ett smakprov, som ger en bra bild av bokens stil.

Vår vän koltrasten krånglar till livet för sig själv när en pojke berättar för fåglarna i lunden att han skulle vilja ha en fågelvän. Övertygad om att pojken inte vill ha en trist och svart fågel börjar koltrasten göra sig till och spöka ut sig för att imponera på pojken. Ingenting verkar hjälpa. Inte förrän lång tid har gått förstår fågeln att det pojken söker är en… ja, vad tror ni?

Det är inte bara texten som är i ett slag för sig, utan även bilderna är riktigt originella. Krisztina Widengård har byggt scener i kartong, papiermaché, papper och gips, som hon målat och fotograferat, med effektfulla skuggor som bonus.

Koltrasten och pojken är en liten charmpärla som dessutom har som bonus att man får lära sig ett par fraser på ungerska och att låta som en sommargylling på en och samma gång. Om man nu listar ut hur uttalet ska vara, förstås.

---

Koltrasten och pojken
Författare: Ervin Lázár
Illustratör: Krisztina Widengård
Förlag: Brända Böcker förlag
Antal sidor: 22
ISBN: 9789197638265
Köp: jämför priser

Under helgen vill Sveriges Ornitologiska förening att vi ska räkna fåglar vid fågelbordet. Evenemanget, som kallas Vinterfåglar Inpå Knuten återkommer varje år och engagerar alla som har ett fågelbord i närheten och vill räkna hur många fåglar som besöker det.

Förra året blev talgoxe, bergfink och pilfink de tre vanligaste, de och många andra finns med Första fågelboken av Lars Klinting. Jag tycker väldigt mycket om den här lilla faktaboken. Den presenterar x fåglar och visar också bilder på deras ägg. Språket är lätt att förstå och den fakta som presenteras är intressant för ett barn som tittar på fåglar från sitt fönster. Det finns även med lite kort fakta om fåglar i allmänhet där man kan lära sig några begrepp, vilka kroppsdelar en fågel har, hur ungarna tas om hand etcetera. Bilderna är naturliknande och vid flera av arterna finns det även med en bild på ungen, vilket mina barn tycker är jätteintressant. Det är ju mest de vuxna fåglarna man ser annars.

Första fågelboken gavs ut första gången 1987, men finns i nyare upplaga nu.

Tyvärr är det förbjudet att mata fåglar där jag bor (det drar till sig råttor tydligen), men vi får ofta besök av lite större fåglar: kråkfåglar, björktrastar och koltrastar.  I somras upptäckte vi en liten lurvig skatunge på gräsmattan och gav den bröd och frukt med skatmammans skrik ovanför oss. Så det går ju att upptäcka fåglar även om man inte har möjlighet att sätta ut ett eget matningsställe.

Läs mer om Vinterfåglar Inpå Knuten

---

Första fågelboken
Författare och illustratör: Lars Klinting
Förlag: Rabén&Sjögren
Antal sidor: 56
ISBN: 9789129590234
Köp: Jämför priser