Det har varit extra roligt att ha en tävling den här gången, tycker jag. En positiv bieffekt är nämligen att det strömmar in intressanta bloggtips!
Så här såg dragningen ut den här gången:
Vinnaren är alltså Adelina, som driver Addes bokblogg. Grattis, Adelina!
Ingela Jonassons bok ”Pyssla tillsammans” är en guldgruva för oss föräldrar med stort pysselintresse men lite halvdÃ¥lig fantasi. Den passar utmärkt för barn frÃ¥n 2 Ã¥r och uppÃ¥t. Det finns olika nivÃ¥er pÃ¥ svÃ¥righet, tidsÃ¥tgÃ¥ng och materialÃ¥tgÃ¥ng. Pysslet beskrivs bit för bit med hjälp av text och foto och det är lätt att hänga med. De flesta pysslen gÃ¥r att leka med.
Vad sägs om att göra en egen mikrofon, rymdraket i wellpapp, spökdräkt och ett magiskt trollspö?
Jag och min 3-åriga dotter kastade oss över att göra cykelkörkort och trollspö. Resultatet blev kanske inte lika fint som i boken, men det var roligt att knåpa tillsammans.
I Pyssla tillsammans finns även en avdelning för after dagis-pyssel och resepyssel – pyssel som antingen gÃ¥r snabbt och smidigt eller som är lätt att packa med och ta fram i t ex bilen/pÃ¥ hotellrummet.
Boken är personligt skriven och innehåller många bilder på barn som pysslar. Varje uppslag är individuellt designad för att passa pysslet och konceptet är tilltalande och inspirerande. Boken är rolig, stimulerande och pyssellusten får verkligen fart. Fokus ligger på att barn och vuxna ska kunna pyssla tillsammans och det ska vara roligt för både barn och förälder. De färdiga resultaten i boken är på intet vis perfekta och pråliga, utan det märks att detta är en pysselbok på barnens nivå. Man får inte prestationsångest i första taget (bara lite kanske?).
Den här gÃ¥ngen blir det farligt pÃ¥ allvar; jorden rÃ¥kar ut för en diskret invasion frÃ¥n närmsta rymden. Det är mÃ¥nkameleonter – hÃ¥riga, otäcka varelser med lÃ¥nga tÃ¥naglar, klasvis med hemorrojder och dÃ¥lig koll pÃ¥ när dubbla konsonanter ska användas – som kommer för att grädda alla människor i vÃ¥ffeljärn och äta upp dem. För att slippa besväret att döda människorna först tänker de sätta igÃ¥ng ett världskrig och sÃ¥ att säga lÃ¥ta människorna göra jobbet själva. Och det börjar alltsÃ¥ i Norge. MÃ¥nkameleontbossen Jodolf kamouflerar sig (ja, de är ju kameleonter!) som körledaren Hallvard Tenoresen som hypnotiserar Norges befolkning med körsÃ¥ng. Bokstavligt talat. VÃ¥ra vänner blir tvungna att bilda motstÃ¥ndsrörelse och fÃ¥r i vanlig ordning god hjälp av doktor Proktors uppfinningar, men ocksÃ¥ av en sjubent peruansk sugspindel vid namn Perry.
Lite smakprov. Klicka på bilderna för att se uppslagen de finns på.
Det är precis lika galenkul skrivet som i de tidigare böckerna och jag imponeras ideligen över språklig lekfullhet och stolleskojiga infall. Nesbø lyckas klockrent med konststycket att både skriva oväntat och ändå följa en logik, genom att detaljerna som leder till berättelsens krumbukter har planterats finurligt och snyggt i förväg. Det är roligt att pruttpulvret och jätteanakondan i kloaken som figurerar i tidigare böcker får vara med även här, men tidsbadkar fick de inte användning för den här gången.
Min enda invändning är att det känns synd att faran den här gången är så påtaglig och extern. Det blir liksom ännu knäpplustigare när problemen både beror på och löses av doktor Proktors uppfinningar, men genomförandet är helgjutet även denna gång så det är bara en liten, liten invändning. Det här är höjden av knaskomik! Det är otroligt underhållande och så vansinnigt inspirerande att jag blir sugen på att själv försöka skriva någonting roligt.
Doktor Proktor och världens undergång. Kanske.
Författare: Jo Nesbø
Illustratör: Per Dybvig
Förlag: Piratförlaget
ISBN: 9789164203335
Smakprov: smakprov.se
Köp: jämför priser
Min skönaste stund på bokmässan var när jag, utmattad efter en lång dag, sjönk ner i en stol vid Nallescenen och lyssnade när gänget bakom Landgörst läste, visade bilder, spelade och sjöng om den säregna figur som namngivit en stämningsfull allåldersberättelse på blankvers.
Jag har inte läst Landgörst, men Emma Lindström har skrivit om den här. Att höra berättelsens början gav viss mersmak, men helst av allt skulle jag ha velat sitta kvar där och höra hela boken som ton- och bildsatt uppläsning… ja, jag hade kunnat sitta där och softa hur länge som helst.
Långt ut på stora havet i en båt
Där sitter gubben Landgörst och är våt
För skrovet det har fyra hundra hål
Och allt han har att laga med är tvål