Det har varit extra roligt att ha en tävling den här gången, tycker jag. En positiv bieffekt är nämligen att det strömmar in intressanta bloggtips!

Så här såg dragningen ut den här gången:

Vinnaren är alltså Adelina, som driver Addes bokblogg. Grattis, Adelina!

När mitt barn Elis tappat sin första tand ville han ha en peng av tandfén. Han la ner tanden i ett glas med vatten och ställde det på diskbänken. Han och jag hade precis satt oss vid datorn för att skriva ett brev till tandfén, men Elis ville gå och hämta sin tand. Då fann han ett tomt glas i köket! Hans pappa hade råkat hälla ut tanden i vasken. Med gråten i halsen kom Elis tillbaka och berättade att han var tvungen att skriva brevet till tand-turtles istället, för nu fanns tanden i kloakerna.

I samband med att Elis nu har sin tredje lösa tand kom det hem en trevlig bok till oss: Att fånga en tandfé. Den handlar om Majalie och hennes kompis Nadja.   När de är ute och leker märker Majalie att hon har en lös tand. Hon gör allt för att tappa den för Nadja berättar att tandfén kommer med pengar till alla som tappat en tand.

Pengen lockar förstås, men efterhand kommer barnen på något som lockar ännu mer: att fånga tandfén. Barnen kommer på att det hade varit perfekt om tandfén kunde bo i Majalies dockhus. De bestämmer sig för att ligga på lur för att kunna fånga tandfén så fort hon dyker upp. Men de stöter på en del problem på vägen där Majalies busiga lillasyster står för lite bus.  Och varför sitter Nadja och mumsar så länge på kvällssmörgåsarna som mamma ställt fram när Majalie är jätteivrig att få komma igång med fångandet? De måste ju snabba sig att låtsassova så tandfén vill komma fram någon gång.

Det här är en bok med en något nostalgisk känsla. Bilderna är förvisso gjorda i modern stil med ett gedigen bearbetning med hjälp av datorn. De har mycket dekoration kring sig och det är en väldigt vacker och tilltalande bok. Det jag menade med det nostalgiska är föräldrarnas förhållande till barnen. Då barnen är ute och leker sitter mammorna med och pratar med varandra. Idag har jag fått känslan av att barn antingen går ensamma till lekplatsen eller att en förälder följer med, men sällan tillsammans med en annan förälder. Det har väl förstås att göra med att alla föräldrar jobbar mer idag än när jag var liten. Förr arbetade mammorna deltid i större utsträckning och de skötte ännu mer av hushållsarbetet och det är den känslan man får i Att fånga en tandfé. Å ena sidan känns det lite märkligt att läsa en bok där pappan nästan inte märks alls, men mamman sköter hela hemmet, å andra sidan får vi en fin bild av bandet mellan en mamma och ett barn. Det här är en bok om vänskapen mellan Majalie och hennes kompis Nadja, men också om vänskapen mellan mamma och barn. Och förstås är det också en bok om spänningen kring att tappa sin första tand!

---

Att fånga en tandfé
Författare: Sanna Juhlin
Illustratör: Åsa Lundgren
Förlag: Texicon
Antal sidor: 42
ISBN: 9789197774512
Köp: Jämför priser

Ingela Jonassons bok ”Pyssla tillsammans” är en guldgruva för oss föräldrar med stort pysselintresse men lite halvdålig fantasi. Den passar utmärkt för barn från 2 år och uppåt. Det finns olika nivåer på svårighet, tidsåtgång och materialåtgång. Pysslet beskrivs bit för bit med hjälp av text och foto och det är lätt att hänga med. De flesta pysslen går att leka med.

Vad sägs om att göra en egen mikrofon, rymdraket i wellpapp, spökdräkt och ett magiskt trollspö?

Material som behövs är allt från gips och papier-maché till tyg och klippa-klistra. De flesta typer av material går att hitta hemma eller i närmsta pysselaffär och byggvaruhus.

Jag och min 3-åriga dotter kastade oss över att göra cykelkörkort och trollspö. Resultatet blev kanske inte lika fint som i boken, men det var roligt att knåpa tillsammans.

I Pyssla tillsammans finns även en avdelning för after dagis-pyssel och resepyssel – pyssel som antingen går snabbt och smidigt eller som är lätt att packa med och ta fram i t ex bilen/på hotellrummet.

Boken är personligt skriven och innehåller många bilder på barn som pysslar. Varje uppslag är individuellt designad för att passa pysslet och konceptet är tilltalande och inspirerande. Boken är rolig, stimulerande och pyssellusten får verkligen fart. Fokus ligger på att barn och vuxna ska kunna pyssla tillsammans och det ska vara roligt för både barn och förälder. De färdiga resultaten i boken är på intet vis perfekta och pråliga, utan det märks att detta är en pysselbok på barnens nivå. Man får inte prestationsångest i första taget (bara lite kanske?).

---

Pyssla tillsammans
Författare: Ingela Jonasson
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 93
ISBN: 9789129674903
Köp: Jämför priser

Äntligen är den tokroliga trion tillbaka – den pyttelille illrödhårige och kaxige Bulle, den modiga och stavningskunniga Lise och den gänglige, brylépuddingälskande uppfinnaren Doktor Proktor. För mig som njöt hejdlöst av Doktor Proktors pruttpulver och uppföljaren Doktor Proktors tidsbadkar råder det inga tvivel om att det är ett kärt och hett efterlängtat återseende. Jag läser om stora framgångar i Norge som vittnar om att jag inte är ensam om min förtjusning över den här bokserien, som till och med mynnat ut i en utställning på Naturhistoriska museet i Oslo (den skulle jag vilja se!).

Den här gången blir det farligt på allvar; jorden råkar ut för en diskret invasion från närmsta rymden. Det är månkameleonter – håriga, otäcka varelser med långa tånaglar, klasvis med hemorrojder och dålig koll på när dubbla konsonanter ska användas – som kommer för att grädda alla människor i våffeljärn och äta upp dem. För att slippa besväret att döda människorna först tänker de sätta igång ett världskrig och så att säga låta människorna göra jobbet själva. Och det börjar alltså i Norge. Månkameleontbossen Jodolf kamouflerar sig (ja, de är ju kameleonter!) som körledaren Hallvard Tenoresen som hypnotiserar Norges befolkning med körsång. Bokstavligt talat. Våra vänner blir tvungna att bilda motståndsrörelse och får i vanlig ordning god hjälp av doktor Proktors uppfinningar, men också av en sjubent peruansk sugspindel vid namn Perry.

Det är precis lika galenkul skrivet som i de tidigare böckerna och jag imponeras ideligen över språklig lekfullhet och stolleskojiga infall. Nesbø lyckas klockrent med konststycket att både skriva oväntat och ändå följa en logik, genom att detaljerna som leder till berättelsens krumbukter har planterats finurligt och snyggt i förväg. Det är roligt att pruttpulvret och jätteanakondan i kloaken som figurerar i tidigare böcker får vara med även här, men tidsbadkar fick de inte användning för den här gången.

Min enda invändning är att det känns synd att faran den här gången är så påtaglig och extern. Det blir liksom ännu knäpplustigare när problemen både beror på och löses av doktor Proktors uppfinningar, men genomförandet är helgjutet även denna gång så det är bara en liten, liten invändning. Det här är höjden av knaskomik! Det är otroligt underhållande och så vansinnigt inspirerande att jag blir sugen på att själv försöka skriva någonting roligt.

---

Doktor Proktor och världens undergång. Kanske.
Författare: Jo Nesbø
Illustratör: Per Dybvig
Förlag: Piratförlaget
ISBN: 9789164203335
Smakprov: smakprov.se
Köp: jämför priser

Min skönaste stund på bokmässan var när jag, utmattad efter en lång dag, sjönk ner i en stol vid Nallescenen och lyssnade när gänget bakom Landgörst läste, visade bilder, spelade och sjöng om den säregna figur som namngivit en stämningsfull allåldersberättelse på blankvers.

Jag har inte läst Landgörst, men Emma Lindström har skrivit om den här. Att höra berättelsens början gav viss mersmak, men helst av allt skulle jag ha velat sitta kvar där och höra hela boken som ton- och bildsatt uppläsning… ja, jag hade kunnat sitta där och softa hur länge som helst.

Långt ut på stora havet i en båt
Där sitter gubben Landgörst och är våt
För skrovet det har fyra hundra hål
Och allt han har att laga med är tvål

» Mer om Landgörst