De svältande barnen i Afrika

Vad hände egentligen med barnen i Afrika? De som svalt när man var liten? Min enda bild av Afrika som liten var att det fanns en massa barn där som bodde i lerhyddor och som hade ont om mat och kläder. Nyhetsinslagen om svältande barn duggade ganska tätt, som jag vill minnas det. Och varje gång satt jag där och tittade på TV-skärmen för att se om något av barnen hade på sig mina gamla avlagda kläder. För så var det ju: det som kunde undvaras, inklusive mina för små tröjor, skulle skänkas till barnen i Afrika.

Nu vet jag ju att Afrika inte är så litet att det bara består av några enstaka lerhyddor. Jag vet också att inte alla barn svälter. Men vad som är lite märkligt är att när nyhetsinslagen om svältande barn i Afrika började avta ersattes de inte direkt av någon annan bild av Afrika. Det märkliga i det hela är hur en hel världsdel kan kategoriseras in i ett så litet svält- och nödfack. Det känns därför väldigt spännande att det är just Afrika som belyses extra denna omgång av Bok- och Biblioteksmässan. Kanske kan det föra med sig att vi får upp ögonen för något annat än svältande barn.

Det är ju lite orättvist att påstå att svenska författare inte uppmärksammar afrikanska länder alls. Vi har ju till exempel Henning Mankell som skriver om och delvis lever i Moçambique samt  Mekka Lind som skrivit ett par barnböcker med afrikanska barn som huvudkaraktärer. Här på Barnboksprat kommer vi även att ge fler exempel under den här veckan med afrikafokus. Men det finns ju förstås en del skillnader mellan att läsa böcker av svenskar som skriver om Afrika jämfört med afrikaner som skriver om Afrika. Den största skillnaden, som jag ser det, är att för en svensk författare är Afrika en möjlig miljö vid sidan om den svenska miljön där miljöbytet kan ge ett magiskt skimmer. En afrikansk författare däremot har Afrika som en mer självklar omvärld och behöver inte skapa något extra fokus på Afrika som exotisk miljö. Om en person från ett annat land skulle skriva om Sverige, skulle det säkert finnas med flera naturskildringar och säkert en och annan älg. På samma sätt skriver svenskar, som tar in en afrikansk miljö, ofta om fattiga barn.

Författare: Emma Lindström

Jag heter Emma Lindström och tycker att det är jättespännande att få ta med dig på några av de resor jag gör i barnböckernas värld. För det mesta läser jag för mina två barn, Elis, som föddes direkt efter stormen Gudruns ankomst vintern 2005 och Olof, som föddes fredagen den 13, våren 2007. Med tanke på deras maffiga ankomst är det kanske inte helt oväntat att de älskar äventyrsfyllda böcker, men vi läser även en hel del lugna och mysiga böcker. Jag arbetar som förskollärare och har läst en läs- och skrivutvecklingskurs samt en barnbokslitteraturkurs i min utbildning. Jag tycker också väldigt mycket om att skriva själv. För tillfället har det resulterat i två böcker som jag tryckt upp för eget bruk.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *