Massa Mumin

Mumintrollen har alltid varit lite okända för mig. Jag fastnade aldrig riktigt för de vita, runda, figurerna från Finland när jag var liten och det har väl hängt kvar även när jag blivit äldre. Så jag har faktiskt inte vetat vad alla figurer heter, något jag fått lite konstiga blickar för ibland.
Nu, när jag inte är något barn, har jag fått upp ögonen för Mumintrollen och deras värld. Jag är hemskt nyfiken på en del gamla böcker av Tove Jansson, bland annat en del som vi har ärvt; Det osynliga barnet, Sent i November samt Trollvinter. Jag tror jag ska gilla att läsa dem, vilket jag ska när tid finns. Tills jag finner den tiden, kan jag nämna några andra böcker om Mumintrollen, nämligen några helt nya, sprillans böcker. Jag har kikat i en flikbok, där Mumintrollet och Lilla My leker kurragömma och en bok om Mumintrollets födelsedag.
Var är Lilla My, handlar, som man kan gissa, om att vi ska hjälpa Mumintrollet att leta efter Lilla My, som gömmer sig. Han räknar. Ett, två, tre, fyra…och så ända till tio. Sedan letar han efter Lilla My, överallt. Är hon i tältet? Eller under parasollet? Kanske bakom tidningen? Ja, vi får leta och leta, men till slut finner vi henne såklart, på ett väldigt fiffigt ställe!
När jag först slängde en blick på den här boken, kändes den litet tråkig. Kanske lite enkel. När jag läste den tillsammans med min dotter, nu ett år gammal, blev den genast mycket roligare.
Hon älskar att lyfta på flikarna och bläddrar snabbt i boken. Hon pekar ofta på boken och vill titta i den. Då blev det genast lite roligare för mig också!

Ibland kan det enkla vara det som man gillar bäst. Vi tittar ofta i den här boken nu.

I Mumintrollet fyller år är det, som titeln avslöjar, dags för Mumintrollets födelsedag. Han är så glad så glad, för det är ju hans stora dag. Han är så glad att han hoppar i sängen av förväntan inför dagen! Den börjar bra, med presenter och frukost av Muminmamman och Muminpappan. Bara mys alltså. Tills han beger sig ut för att visa den fina presenten, en guldknapp, för sina vänner. Men en efter en, säger de att de inte har tid att prata med Mumintrollet. Snusmumriken sitter och täljer på något, Snorkfröken samlar snäckor på stranden tillsammans med Lilla My, Sniff samlar fina stenar…och inte en endaste av vännerna säger ens ett litet grattis till Mumintrollet.
Ledsen går han hem och snörvlande ser han på när Muminmamman gör en fin födelsedagstårta. Men mitt i allt det ledsna hör han hur några ropar på honom! Vilka är det som ropar på honom nu?
Jag tyckte lite samma sak om den här som om Var är Lilla My, men den tog sig den här också. Jag vet inte vad det var som gjorde det. Kanske färgerna. Det är lite pastelligt, blekt kanske. Jag är ju en färgälskare och kontraster är något jag verkligen gillar. Men som sagt, den tog sig och Wilma gillar att titta i den här boken också. Hon bläddrar för fullt och om och om igen!


Snorkfröken och Lilla My har inte tid med Mumintrollet…

Det finns för övrigt två nya pysselböcker med Mumintrollet och hans vänner, en målarbok där man färglägger färdiga bilder, samt en bok med klistermärken som ska placeras på rätt ställen runt om i boken. De verkar roliga båda två, tycker jag!

För att sammanfatta lite, tycker jag dock att originalets Mumintroll verkar mycket mer intressanta, även om detta format kanske passar de mindre barnen bättre. Det känns lite som när Pippi Långstrump blev tecknad; lite fel och lite konstigt för mig men kanske jättebra för andra. Det beror på hur man ser det.

Var är Lilla My?
Fritt efter Tove Janssons idéer
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 24
ISBN: 9789150112405
Köp: Jämför priser

Mumintrollet fyller år
Fritt efter Tove Janssons idéer
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 26
ISBN: 9789150112399
Köp: Jämför priser

Kanske gillar du också:

Författare: Malin Skals

Jag heter Malin Skals och har alltid älskat böcker. Särskilt barnböcker har alltid legat mig varmt om hjärtat! Jag har två barn (Wilma, född 2009 och Anton, född 2013). Jag är utbildad bildlärare och studerade på Konstfack och är även mycket intresserad av illustration. Drömjobbet är barnboksillustratör. En annan av mina största drömmar är att en dag få ge ut en barnbok jag skrivit och illustrerat själv. Det är jag som ritar illustrationerna till Barnboksprat (vid olika teman etc.) och jag har även gjort headern. Följ mig gärna på instagram; wilmapalmen eller se min facebooksida; facebook.com/skalsart

1 reaktion till “Massa Mumin”

  1. Nu är ju de här bilderböckerna baserade på Tove Janssons egna illustrationer, men jag skulle ändå rekommendera att du vänder dig till originalen i stället. Iofs är jag uppfödd på mumin i alla dess originalformer – Tove Janssons böcker och bilderböcker, hennes och brodern Lars Janssons seriestrippar och radioteatern från 60-talet som fanns inbandad hemma. Först senare kom de gräsliga japanska pastellmumintrollen.

    Ändå – det är originalen som får en att förstå Mumins storhet. Läs t.ex. novellsamlingen Det osynliga barnet, eller midsommarskildringen (komplett med en vulkan som spyr ut aska och orsakar dramatik) Farlig midsommar. Eller testa Pappan och havet, den mest vuxentillvända av muminböckerna. (Eller läs dem alla i den ordning de skrevs, för att5 följa utvecklingen!) Grejen med muminböckerna är nämligen att de inledningsvis skrevs för barn, men att de varefter serien framskreds blev allt mer vuxna i sitt tilltal. Jag kan läsa dem hur många gånger som helst, och bär dem med mig även när jag inte läser om dem. Mumintrollen och de andra varelserna är som olika personlighetsdrag samlade i en familj, och jag kan hela tiden känna igen mitt eget och andras beteende i dem. På så vis handlar muminskildringarna väldigt mycket om människan, trots att det inte finns människor i böckerna.

    (Och sedan, om du blir ens hälften så muminförtjust som jag, kommer du antagligen att älska Boel Westins Tove Jansson – ord, bild, liv.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *