Jag såg länge fram emot att läsa Coraline och jag såg länge fram emot att se filmatiseringen. Nu har jag gjort bådadera. Boken uppfyllde förväntningarna, men filmen gjorde det dessvärre inte.

Vid en första anblick är filmen otroligt snygg och häftig, men paradoxalt nog blir filmen sämre av att den är så häftig. I boken lever Coraline i en alldaglig vardagsvärld, men sugs in i en fantasifullt otäck och bisarr värld. I filmen uteblir den effektfulla kontrasten. Coralines vanliga värld är lika bisarr som den parallella.

Och vad som stör mig ännu mer är den nya karaktären, pojken Wybie, som skapades till filmen. Inte just det faktum att han lagts till, för det finns onekligen en poäng i att ha någon som kan berätta saker för Coraline som annars skulle varit svåra att få fram. Men Wybies roll växer och tar alldeles för stor plats och i slutet kommer han till Coralines räddning och ordnar upp allt, trots att hon klarade det utomordentligt bra själv i boken.

Bokens Coraline Jones är en modig och intelligent tjej som överlistar ondskan på ett riktigt snyggt och välunderbyggt sätt i slutet. Precis sådana karaktärer vill jag se mer av i böcker och film, så jag kände mig väldigt snuvad när filmen berövade Coraline hennes kompetens.

För ett tag sen var jag och barnen på biblioteket. Vi älskade det alla tre och Hugo pratar ofta om att vi ska åka tillbaka. Eftersom det var så bra och lekvänligt där blev det tyvärr ingen tid över för att leta upp några speciella böcker utan det fick bli de jag såg som jag blev nyfiken på helt enkelt. Och vilken skatt det blev sen!

Både jag och Hugo föll pladask för den här bilderboken som helt saknar text. Istället får man följa med de små filurerna på en upptäcktsresa som börjar med några konstiga streck. På nästa uppslag får vi se lite mer av vad som finns runt omkring och så fortsätter de detaljrika bilderna tills vi ser någonting helt annat än vad vi tänkte från början!

Hmm, vad kan det här vara?

Två uppslag senare är vi lite klokare: De svarta strecken hörde ju till en skorsten! Filuren blåser såpbubblor av glädje. Undrar vad sköldpaddan tittar på?

En klurig och fin bok med många detaljer som kan läsas på många sätt. Jag älskar den naturliga interaktionen som blir mellan mig som vuxen och barnen jag ”läser” med. Ibland är det jag som pratar mest, ibland någon annan. Vi är alla lika nyfikna på vad som kommer på nästa sida. En riktig bladvändare i bilderboksgenren! Samtidigt tål den absolut att läsas om många gånger eftersom det finns så mycket att upptäcka i varje bild. Och så kan man ju testa att läsa den baklänges också. En riktig favorit hos oss!

Ett uppslag mot slutet av boken, vi kommer just inifrån salongen

På djupet
Författare: Jenny Karlsson
Illustratör:Jenny Karlsson
Förlag: Kabusa böcker
Antal sidor: 20
ISBN: 9789173550734
Köp: Jämför priser

Jujja Wieslander har skrivit och Bettina Johansson har illustrerat en bok om Moa, en flicka som kan förvandla sig till ett monster. Ja, det är faktiskt jättelätt. Hon behöver bara bli riktigt arg och det blir man ju ganska ofta när ens föräldrar tvingar en att städa och sådant. Som monster kan man göra lite som man vill och man är mycket bättre på att stöka ner än att städa upp. Men vad händer egentligen när Moa har förvandlat mamma och pappa till monster också? Hur blir det med mormor som skulle komma på besök?

Moa Monster är en rolig bok med ett språk som är lätt för barn att greppa. Boken ingår i en serie med lättlästa böcker från Natur & Kultur. Enligt förlaget är Moa monster en bok för nybörjarläsaren, men man behöver ändå ha läst ett tag för att klara texten. Det finns en hel del längre ord och även många ord med lite svårare stavning. Däremot är berättelsen rikt illustrerad med bilder och texten är luftig. Språket är också väldigt konkret med händelser och beskrivningar som kan kopplas till saker som barn känner igen.

Svärdbärare

---

Moa Monster

Författare: Jujja Wieslander
Illustratör: Bettina Johansson
Förlag: Natur och kultur
Antal sidor: 48
ISBN: 9789127121010
Köp: Jämför priser

Jag blev väldigt nyfiken på den här boken, ett samarbete mellan Katarina Kieri och Per Nilsson, när jag såg omslaget en gång i början av det här året. Att man kan falla så för ett omslag, va? Men det är sant.
Hur är då själva innehållet i den fina boken?

Vilsenpojken och Fågelflickan, bokens huvudkaraktärer, skriver varannat kapitel i den här ungdomsboken. Korta kapitel, som griper tag i en och så poff får man läsa ett annat och så poff ett annat…ja, så fortsätter det. Vilsenpojken heter egentligen Jakob och Fågelflickan heter Siri. Båda har de typiska, jobbiga, tonårsliv (och lite mer än så kanske jag ska tillägga) och således mycket gemensamt även fast de egentligen inte träffats. De går i samma skola och ser varandra då och då.

Siris pappa är alkoholist och hon bor med sin mamma, som är sisådär närvarande, men försöker. Jakobs familj består av mamma och så brorsan John, som inte är så intresserad av att umgås med sin bror utan mest verkar vilja stänga in sig på sitt rum, eller träna på gymmet.
Både Siri och Jakob lider av en ensamhet som man kan ta på. Det känns i bokens sidor att det är jobbigt för dem att finnas till ibland, för allt är svårt. Ensamt. Jobbigt. Ja, ganska tonårigt ändå. Om det finns något sådant ord. Boken präglas ganska mycket av missförstånd, typisk tonårsgrej det där, missförstånd.

Samarbetet mellan Kieri och Nilsson blir mycket bra, men en aning grått mellan raderna och även i raderna. Det är meningen, men det är lite jobbigt att läsa om tonårsångest, tonårsensamhet och tonårsallt. Kanske för att jag fortfarande har mina tonår ganska färskt i minnet och för att boken ändå frambringar en del igenkänning. Tur då, att bokens slut är så fint! Allt vävs ihop på ett vackert och bra sätt!

Jag har tidigare skrivit om Det snöar, Astrakan, skriven av Kieri.

I det här trädet
Författare: Katarina Kieri, Per Nilsson
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 235
ISBN: 978-91-29-67121-6
Köp: Jämför priser

Nu finns ännu en bokserie av Stina Wirsén: bebisbrokiga. Hej! och Oj! är först ut och jag har läst Hej! med Ava (snart 1½ år). ”Hej” råkar vara ett av Avas favoritord och det gör den här boken som klippt och skuren för henne.

Hej! handlar om att leka kurragömma. En liten brokig blundar medan alla gömmer sig och sen får hen leta! Och när hen hittar en kompis som gömt sig säger de förstås ”hej” till varandra och hjälps åt att leta vidare. Till slut blir det väldigt många ”hej”! Och allra sist får alla säga ”hej då” i bästa teletubbiestil.

Hej! är ett typexempel på en bok som jag har svårt att kategorisera. Är det en pekbok eller en småbarnsbok? Den marknadsförs som pekbok och den har pekbokens typiska stadiga kartongsidor, men till skillnad från vad jag ser som en klassisk pekbok har den handling, om än väldigt enkel sådan. Den inbjuder heller inte till pekande på samma sätt som en bok med bilder man enkelt klär i ord (”var är ankan?”). Nåja, jag lägger väl in den i bloggkategorin Pekböcker ändå…

Här kommer lite smakprov:

Kan du se de brokiga som gömt sig?

Titta, där var de!

Jag tycker att boken är gullig och Ava krävde genast omläsning, så jag tolkar det som ett godkännande även från hennes sida.

Vad gäller Oj! har jag ännu bara provläst några sidor här. Den ser också söt ut, förstås.

---

Hej!
Författare & illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 18
ISBN: 9789163866449
Provläs: här
Köp: jämför priser