Jag såg länge fram emot att läsa Coraline och jag såg länge fram emot att se filmatiseringen. Nu har jag gjort bådadera. Boken uppfyllde förväntningarna, men filmen gjorde det dessvärre inte.
Vid en första anblick är filmen otroligt snygg och häftig, men paradoxalt nog blir filmen sämre av att den är så häftig. I boken lever Coraline i en alldaglig vardagsvärld, men sugs in i en fantasifullt otäck och bisarr värld. I filmen uteblir den effektfulla kontrasten. Coralines vanliga värld är lika bisarr som den parallella.
Och vad som stör mig ännu mer är den nya karaktären, pojken Wybie, som skapades till filmen. Inte just det faktum att han lagts till, för det finns onekligen en poäng i att ha någon som kan berätta saker för Coraline som annars skulle varit svåra att få fram. Men Wybies roll växer och tar alldeles för stor plats och i slutet kommer han till Coralines räddning och ordnar upp allt, trots att hon klarade det utomordentligt bra själv i boken.
Bokens Coraline Jones är en modig och intelligent tjej som överlistar ondskan på ett riktigt snyggt och välunderbyggt sätt i slutet. Precis sådana karaktärer vill jag se mer av i böcker och film, så jag kände mig väldigt snuvad när filmen berövade Coraline hennes kompetens.
Nu finns ännu en bokserie av Stina Wirsén: bebisbrokiga. Hej! och Oj! är först ut och jag har läst Hej! med Ava (snart 1½ Ã¥r). ”Hej” rÃ¥kar vara ett av Avas favoritord och det gör den här boken som klippt och skuren för henne.
