Knacka på! av Anna-Clara Tidholm är en riktig småbarnsklassiker som hyllas vitt och brett. Jag måste erkänna att jag var en smula tveksam först, men nu sällar jag mig mer än villigt till hyllningskörerna. Alla barn borde få den här boken!
Jag tyckte inte att boken såg så spännande ut, men efter några genomläsningar insåg jag vilken genial idé den baserar sig på. Utan tillstymmelse till flik eller popup eller päls eller annat extravagant är det här nämligen en superkul aktivitetsbok; man ska knacka på dörrar och se vad som döljer sig bakom dem. Även ett mycket litet barn lär sig snabbt att knacka om du visar ett par gånger först.
Smakprov:

Vi kommer till det lilla huset med den blåa dörren…

…och hittar en massa dörrar. Här är en röd! Knacka på!

Någon inne? Sju kaniner! Äter morot, äter blad.
Jag blev imponerad över hur fort Ava lärde sig att knacka, och att man inte knackar på alla sidor utan bara de som är dörrar. Det är jätteroligt att kunna involvera barn i läsningen redan innan de pratar. Lite längre fram kan man dessutom lära sig färger av boken, eftersom dörrarna har olika färger. Man kan också ta leken vidare utanför boken, Ava knackar till exempel ibland på en riktig dörr här hemma och så svarar jag ”Någon inne?”, öppnar och säger ”Ja, det är mamma!” eller ”Ja, titta hunden!” (om jag har en leksak tillhands). Det behöver man förstås inte boken för, men jag tror det blir ännu roligare av att hon känner igen leken.
Jag ville helst ha böcker med stadiga kartongsidor när Ava var yngre och det bidrog till att jag skaffade Knacka på! onödigt sent. Nu tycker jag bäst om papperssidor och att jag var lite fånig som var så rädd för dem. Givetvis var det lättare att bläddra kartongsidor i början, men Ava lärde sig fort och hon har bara rivit sönder en endaste boksida i hela sin läskarriär.
En annan anledning till att jag tvekade inför boken är att jag inte tyckte att rummen man kommer till såg så spännande ut. Men det är de! Fullt tillräckligt i alla fall. Den som är bekant med Anna-Clara Tidholm känner igen hennes enkla, men ändå charmiga, stil både för bild och text. Det blir liksom poesi av de enkla texterna.
Mina varmaste rekommendationer till denna bok!
| Mirjam Lindberg om Ninja Timmy | |
| Helena Ferry om Dagens bokhylla: Helenas hyllor | |
| Bea om Dagens bokhylla: Helenas hyllor | |
| 23minuter om Sagan om den underbara familjen Kanin och Djupsjöns hemlighet | |
| Liza om Trycka upp böcker för eget bruk |
2 kommentarer
Sara
11:37 2010-02-12Den är grym. :-) En utav våran lillas favoriter.
Sara Narveby
9:52 2010-02-17Den här är en av våra favoriter också! Men jag hade önskat mig lite mer detaljer på rumsuppslagen, känns som vi håller på att växa ifrån boken här nu… Och av den anledningen hade det gärna fått vara en kartongbok istället, det är precis nu som Hugo klarar av att vara försiktig med papperssidor, han hör ju liksom till den lite vildare typen av barn… Men som sagt, den är ändå en favorit!
Kommentera