I skolan är Joy dikttjejen. Hon som skriver kärleksdikter åt de andra tjejerna som de ger till hockeykillarna och som de själva skrynklar ihop till bollar och kastar iväg så att alla ser. Killarna som alla tjejer är kära i. Hockeykillarna som alla tre ser likadana ut, med likadana frisyrer. Men Joy är inte kär i någon av hockeykillarna. Hon är kär i Otto, som har fräknar och rött hår. Eller?

När klassen har pysslat klart julkrubban och ställt ut den så försvinner Jesusbarnet…vem har rövat bort Jesusbarnet?! Fröknarna säger att de kanske får lov att ställa in julen om ingen erkänner det grova brottet! Det tycker Joy verkar hemskt och hockeykillarna verkar inte alls tycka att det gör något!

Joys pappa är adopterad från Afrika och lite tjock och har coola mössor. Mamma är bohem och gillar att måla och ha kläder med stora blommor på. Joy har en lillebror som heter Jan-Pål (Jean-Paul) och en lillasyster som heter Alicia.

Det här är en söt bok, vardaglig, men en sak slår mig när jag läser och det är att jag tänker tillbaka på min egen barndom…det var ju faktiskt såhär… det är ganska klichéartat med tjejigt och killigt. Tjejerna åker konståkning med sina vita skridskor med vitt ludd, killarna spelar hockey med sina svarta hockeyrör. Tjejerna gråter så mascaran rinner (de går i tvåan!) och är kära i de tuffa killarna. På det sättet är boken lite motsägelsefull om man nu vill arbeta mot de typiska könsrollerna. Kanske ska man inte bygga på detta med böcker om sådana typiska saker? Ändå känner jag ju igen mig i boken…det var ju faktiskt sådär det var litegrann. Suck!
Dock! Jag har efter lite funderingar kommit fram till att det inte är en sån dum bok ändå. Vill man jobba bort de typiska könsrollerna och förlegade uppdelningarna, måste man börja någonstans. Små steg är bra steg.
Det är nämligen ett lite hoppfullt slut i den här boken! Fast jag har fortfarande lite svårt för den och det där med sminket…men som sagt, man måste ju ta små steg i rätt riktning.
Med hög igenkänningsfaktor från den egna barndomen bygger den här boken upp irritation hos mig, samtidigt som jag gillade den…men åh!

Andra kanske inte alls ser på boken på samma sätt som jag? Någon som läst den?

Illustrationerna är gjorda av Matilda Salmén, vars blogg jag följt en tid. Hennes illustrationer är enkla men uttrycksfulla med lite egen stil. Jag gillar dem! Hon har även illustrerat de andra böckerna om Joy, Joy och önskeburken och Joy och snigelriket.

Joy och hockeykillarna
Författare: Helena Östlund
Illustratör: Matilda Salmén
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 978-91-29-66963-3
Antal sidor:
Köp: Jämför priser

Visste du att man kan bli förvandlad till en apa om man trampar på en A-brunn? Det är precis vad som händer Alma. Plötsligt säger hon bara ”O-o-o” och vill äta bananer hela tiden. Föräldrarna vet inte riktigt vad de ska ta sig till och doktorn hänvisar dem till veterinär. Vad ska de göra? Inte kan väl en apa gå i skolan? Kanske trivs hon bättre på zoo?

Mitt liv som apa är en mycket lättläst och kort kapitelbok av Mårten Melin, bara 28 sidor lång och med Lix-värde 15. Trots det blygsamma formatet rymmer den en god portion humor och dessutom är Mimmi Tollerups illustrationer underbara förstärkare av det komiska. Se bara på föräldrarnas generade miner i väntrummet:

Mysrolig bok med härliga illustrationer!

En härlig bok för den läsovane att läsa själv, eller högläsningsbok för den som inte orkar med mastigare läsprojekt.

Boken slutar med en cliffhanger och en uppföljare är på väg. Det sista som händer är att Alma försöker lösa apbekymret genom att ställa sig på en M-brunn. M som i människa… eller kanske går det inte som hon tänkt sig?

---

Mitt liv som apa
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Mimmi Tollerup
Förlag: Hegas
Antal sidor: 28
ISBN: 9789185877331
Köp: jämför priser

Det bästa med ögongodis är att det inte behöver vara lördag för att man ska få äta det. Böckerna i berätta-serien är visuella karameller du kan sluka tillsammans med ditt barn varje dag!

Det var en andaktsfull stund när jag plockade upp Berätta om havet och Berätta om bondgården ur paketet de anlände i. Jag ville njuta av dem en stund, bläddra lite försiktigt och insupa dem ordentligt innan jag överlät dem i Avas inte fullt så ömma vård. Berätta om djurungar var lättare att ge henne, eftersom den kom från biblioteket redan befann sig en bra bit från det skinande nya skicket. Det finns en bok till i serien, Berätta om bygget, men den har vi tyvärr inte läst ännu.

Vi föll pladask för böckerna, både jag och Ava!

Ava blev också förtjust. Vilka märkliga böcker! Tjocka, härliga kartongsidor med glada färger. Flikar överallt som gör bläddrandet och framför allt ihopslagandet till en utmaning – hur ska det vara egentligen? Underbara bilder, med sköna upphöjningar och glansig yta som skiljer sig från bakgrunden. Det här är böcker att uppleva med alla sinnen!

Pekbok deluxe!

Konceptet är väldigt enkelt egentligen. Pekbok deluxe, kan vi kalla det. Ett uppslag visar en rad djur eller saker som passar in i temat tillsammans med korta men beskrivande benämningar – ”pickande hönor”, ”fårhund som skäller”, ”fin röd spade”, ”prickig fisk” eller ”smygande lejonunge”. Till vänster finns en stor flik med en uppmaning, till exempel ”Räkna!” eller ”Hitta!” eller ”Välj!”. Under fliken hittar man uppmaningar i stil med ”Hitta suggan som samlar smågrisarna” eller ”Vilken båt gillar du bäst?”

Sammanfattning på slutet.

Varje bok avslutas med en sorts sammanfattning på ett dubbelt så långt uppslag, man viker ut det så det blir fyra sidor i stället för två. Där finns också Avas favoritdel, luckorna. Luckan ger en ledtråd till vad som döljer sig bakom. Det är riktigt kul gjort i böckerna om bondgården och djurungarna, men i boken om havet är det omöjligt att gissa utifrån ett abstrakt mönster om det ska vara en fisk eller en ål eller vad det är.

Ava gillar luckorna bäst.

Sista uppslaget i Berätta om havet.

Tittar man för mycket på vad som faktiskt står i den här boken kan man luras att tro att den inte passar så små barn som Ava (15 månader). Hon kan inte riktigt räkna eller motivera vad hon gillar bäst ännu, men böckerna ger utrymme till väldigt fri läsning. Det går alldeles utmärkt att härma djurläten eller peka på pippin i stället om man föredrar det. Jag är faktiskt lite kluven till såna här konkreta uppmaningar i böcker, jag kan känna mig lite överkörd av dem och det blir lätt att jag läser det som står trots att det är roligare att prata fritt.

Jag gillar verkligen alla tre böckerna! Berätta om havet är allra finast, men det är roligare för Ava att titta på djuren och härma djurlätena i Berätta om djurungar och Berätta om havet. Jag är väldigt nyfiken på Berätta om bygget också, men jag hittade den inte på biblioteket, så vi får väl se om jag skaffar den på annat sätt.

En sak irriterar dock: I Berätta om bondgården får vi se bonden och bondens fru:

Hitta bonden och hans traktor, brrmm, brrmm!

Hitta bondens fru – vad gör hon?

Bonden har en traktor och ”bondens fru” står och gullar med en kyckling. Jag tänker då rakt inte prata om ”bondens fru”, de är ju bönder båda två och jag utgår från att traktorn är bägges, så det så.

Att förlegade könsroller ska vara så svårt att slippa undan!

Men som sagt, tills vidare bryr jag mig ändå inte så mycket om vad som står under flikarna, utan pratar fritt på en nivå som passar Ava bättre.

Jag har redan lagt in en massa bilder men har fortfarande bilder kvar! Jag kan helt enkelt inte sluta visa hur fina de här böckerna är, så här kommer två bilder till:

Vilken båt gillar du bäst?

Bääää, säger Ava, som får många får att härma i bondgårdsboken.

Nu återstår att se hur länge luckorna får sitta kvar. De här böckerna ligger defintivt i riskzonen för att bli sönderälskade.

---

Berätta om havet
Författare: Justine Smith
Illustratör: Belinda Worsley
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 12
ISBN: 978-91-29-67083-7
Köp: jämför priser

Berätta om bondgården
Författare: Justine Smith
Illustratör: Belinda Worsley
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 12
ISBN: 978-91-29-67085-1
Köp: jämför priser

Berätta om djurungar
Författare: Justine Smith
Illustratör: Belinda Worsley
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 978-91-29-67082-0
Köp: jämför priser

Att sjunga med sin bebis, det är nog många som tycker att det är mysigt och roligt. Så även jag. Jag var nyfiken på den här antologin eftersom jag sett och varit intresserad av böckerna av Camilla Lundsten (några är bland annat recenserade här på Barnboksprat!) och fastnat för hennes färgsprakande bilder.
Jag blev inte besviken på den här boken! Det här är en bok full av korta visor och söta bilder. En bok full av mys.
Den innehåller både gamla klassiska visor som Blåsippor och Här dansar Herr Gurka, samt en del lite nyare visor som jag inte känner så väl igen själv.

Jag hamrar och spikar,
jag bygger en bil.
Jag sågar och gnider,
och drar med min fil.

Jag målar och målar
med tjockt och med tunt.
Jag startar min motor
och bilen kör runt.

Det medföljer en cd med ett urval av visorna, så att man, om man vill, kan lyssna tillsammans med sitt barn och kanske sjunga med också. Varför inte dansa lite tillsammans?

Jag tycker faktiskt att man kan använda den här boken till läsebok och tittbok också. Alltså, man måste inte sjunga sångerna. Eftersom det är så mycket vackra bilder kan man lätt nöja sig med att bara titta runt på dem och läsa texterna som små dikter.
Fast sjunga är ju faktiskt rätt skoj!

Skivan var dessutom nominerad till bästa barnalbum på grammisgalan i år.

Bebisens roliga visor och verser
Bilder av: Camilla Lundsten
Urval och instruktioner av: Birgitta Westin
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 29
ISBN: 978-91-29-67027-1
Köp: Jämför priser

På öppna förskolan har vi gjort många nya bekantskaper. En av dem är Molly. Tidigare tänkte jag att Ava är för liten för böcker med luckor och flikar, men genom Molly har jag förstått att det är dags nu. Tack vare Molly har vi även börjat läsa den tills nu undanlagda Rundis och Randis leker hela dagen, som Ava tycker är jätterolig.

Både Var är Mollys vänner? och Var är Mollys panda? går ut på att leta efter Mollys vänner bakom olika luckor, men uppläggen skiljer sig en smula. Bilderna är enkla, färgstarka och charmiga och luckorna bjuder på rolig variation.

Böckerna har några år på nacken och är tyvärr slutsålda hos förlaget, men det finns många andra böcker om Molly och Molly flyger och far kommer ut i mars. Mollys (eller Maisys, för på originalspråk heter hon Maisy) mamma är brittiska Lucy Cousins, som fått flera priser och nomineringar för böckerna. Somliga kanske känner igen Molly från tv.

Var är Mollys vänner?

Var är Mollys panda?

Vill du se hela Var är Mollys panda? kan du titta på den här inläsningen på youtube.

Nu är jag sugen på mer Molly och mer luck- och flikböcker!

---

Var är Mollys vänner?
Författare och illustratör: Lucy Cousins
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 16
ISBN: 9789127077294
Köp: om du hittar den, eller låna på biblioteket (slutsåld hos förlaget)

Var är Mollys panda?
Författare och illustratör: Lucy Cousins
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 14
ISBN: 9789127081734
Köp: om du hittar den, eller låna på biblioteket (slutsåld hos förlaget)