Alfons är ingen platt liten kille som bilden i början av boken visar. Han har många olika sidor och ser ut på olika sätt beroende på hur han känner sig just för tillfället. Han kan vara ledsen, det ser man på honom. Vi vet inte varför han kanske är ledsen men ledsen, det är man ibland. Det är inte alltid Alfons är ledsen heller förstås. Han kan vara nöjd, glad, uppmärksam, ointresserad, arg, hemlighetsfull…ja Alfons är inte alls någon platt figur utan en mångsidig kille med många känslor.
I den här boken finns korta stycken om Alfons olika sinnesstämningar och jag gillar den. Den visar att man är olika vid olika tillfällen. Att man inte alltid är glad eller ledsen. Och att man får vara ledsen, arg, glad. Allt får man vara! Vilken tur!

Alfons är inte den platta killen som syns på bilden, han har flera sidor!

Det känns som om den här boken är lite djupare än vad man först tänker vid första anblick. Ja…den har mycket i sig att fundera över! Som små dikter är de korta texterna på varje uppslag, och jättefina bilder är det ju också. En fin liten Alfonsbok!

Mera miner med Alfons
Författare och illustratör: Gunilla Bergström
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 26
ISBN: 978-91-29-66962-6
Köp: Jämför priser

Vad var du rädd för när du var liten? Givetvis fanns det mycket att vara rädd för, men för egen del minns jag särskilt en mardröm när jag blev jagad av en clown (för övrigt en sån där plastleksak man fyller med vatten och kastar ringar om halsen på) fram och tillbaka alldeles bredvid där min mamma satt och inte märkte någonting trots att jag skrek efter henne. Något av det otäckaste för barn måste väl vara just det, föräldrar som inte är som de borde?

Neil Gaiman har skrivit en härligt otäck, men ändå charmigt fantasifull och humoristisk skräckroman om den upptäckarglada Coraline Jones. Hon har precis flyttat till ett nytt hus tillsammans med sina föräldrar som knappt har tid med henne. En dag upptäcker hon en parallell värld där hon har andra föräldrar, som är nästan identiska med hennes egna. De andra föräldrarna har knappar i stället för ögon och de bryr sig väldigt mycket om Coraline. Skrämmande mycket, faktiskt. När Coraline vill tillbaka till sin egen värld och sina vanliga, tråkiga föräldrar märker hon att den andra mamman inte har för avsikt att släppa vare sig henne eller andra hon har i sitt våld. Det krävs stort mod och en god nypa intelligens för att Coraline ska ta sig ur knipan. Som bundsförvant har hon en svart katt och lyckligtvis kan katter prata i den parallella världen.

Ett uppslag ur Coraline

Jag tycker om att läsa på originalspråk, så därför har jag läst den här på engelska. Det känns bra att faktiskt läsa det Gaiman skrivit, för han skriver så bra! Det finns många fyndigheter och roliga detaljer i texten och inte minst subtil kritik mot dagens samhälle: Coraline drömmer reklaminslag och vägrar äta något som är lagat efter recept (nej, det är inte improviserad matlagning hon är ute efter, utan frysta färdigrätter). Vuxna hon träffar bryr sig inte om att höra vad hon säger att hon heter, utan kallar henne Caroline.

Jag har läst en del av Gaimans tidigare verk, några delar av Sandman och ett par av hans romaner. Är det något han är bra på så är det att skapa mörk, mysotäck stämning och det kommer alldeles utmärkt till sin rätt i boken om Coraline. Jag blev inte så förtjust som jag hoppades att jag skulle bli när jag läste vuxenböckerna Neverwhere och American Gods, men Coraline är underbar. Det kanske är barnböcker Gaiman gör bäst? Nu måste jag nog läsa Kyrkogårdsboken också, jag som funderade på att prioritera bort den till förmån för annan läsning…

---

Coraline
Författare: Neil Gaiman
Illustratör: Dave McKean
Förlag: Harpercollins, i Sverige Bonnier Carlsen
Antal sidor: 176
ISBN: 9780380977789
Köp: jämför priser (för den engelska boken, den verkar vara slut på svenska)

Tolvåriga Mona träffar en kille på bryggan. Han heter Mikael och är inte som alla andra – dels för att han är omänskligt söt, men också för att han verkar ha noll allmänbildning. Dessutom är han smutsig och rädd för vatten. Ändå känner sig Mona oförklarligt dragen till honom. Hon vill alltid vara där han är och hon vill veta allt om honom. Vem är han? Var bor han? Och varför är han så konstig?

Mårten Melins tionde bok är en riktigt beroendeframkallande berättelse som snyggt balanserar grå vardagsbekymmer med sagans värld. Monas trassliga familjesituation utgör bakgrunden till hennes möte med Mikael och kärleken. Bara det hade kunnat räcka till en bra bok, men det här är alltså inte en simpel kärlekshistoria. För Mikael är ingen vanlig pojke.

Boken är skriven på klassiskt melinskt manér i jag-form och med en röst som verkligen känns som den är Monas. Jag får alltid intrycket av att Mårten Melin har väldigt roligt när han skriver och jag har väldigt roligt när jag läser. Det är en kul bonus att han pillar in detaljer man vet har särskild betydelse för honom. Han nämner till exempel ofta grisars situation (jag har läst att han är vegetarian och jag misstänker att särskilt grisar väcker hans sympati) och Bamse (han jobbade tidigare med att skriva Bamse-manus). I Som trolleri refererar han också vagt till sin egen bok Susanne och den lilla grisen. Som ni märker är det ett bra knep för att fans som jag ska känna sig lite extra viktiga när de upptäcker det. Jag bara måste orda om det, ju. :)

Boken är riktigt snygg också, med bladkantade boksidor:

Som trolleri av Mårten Melin

Bokstäverna på framsidan är förresten i guld egentligen (se bilden till höger), men det syns inte på omslagsbilderna man ser på nätet.

Jag tvekar inte en sekund innan jag lägger in Som trolleri bland Barnboksprats favoriter. Och du, läs den nu! Räcker inte min åsikt kan du läsa fler lovord hos Barnens bokklubb, Borås tidning och Bokfreak. Och så går det att läsa ett smakprov.se ur boken.

---

Som trolleri
Författare: Mårten Melin
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 208
ISBN: 9789129672541
Köp: jämför priser

Kalle får ett nytt uppdrag att lösa! Tillsammans med sin kusin Dilsa ska han den här gången lista ut vem det är som huggit ner björkarna som fallit över Sannas hus på Understensvägen i Björkhagen.
Det skedde under en kraftig storm, så först trodde de att träden kunde fallit ner av naturliga orsaker, men dessvärre finns det märken av en motorsåg på träden. Nyblivna pensionärerna Elsa och Sixten såg dessutom en mystisk figur smyga omkring under natten då stormen härjade. Kan den mystiska figuren ha något med saken att göra?
Mysteriet är i full gång och Kalle och Dilsa får fullt upp med att intervjua och störa diverse grannar som kan vara skyldiga eller oskyldiga.
Kalle och Dilsa är superbra på att lösa fall av det här slaget. De är riktiga deckare, det är ett som är säkert! Inte konstigt att Kalle får så många uppdrag av alla möjliga olika människor.

Jag är impad av de här böckerna. Det är ett enkelt, bra språk som tilltalar barn och även andra som gillar kioskdeckare! Man får gissa och luska och ledtrådarna skriver Kalle och Dilsa alltid ner så att man hänger med i svängarna och känner sig delaktig i mysteriet på ett roligt sätt.
Illustrationerna av Sofia Falkenhem är fina och jag gillar att de får ta plats i böckerna!

Motorsågar i Björkhagen
Författare: Petrus Dahlin
Illustratör: Sofia Falkenhem
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 93
ISBN: 978-91-7371-055-8
Köp: Jämför priser

Hej!

Jag heter Sara Narveby och har fått den stora äran att vara med och prata barnböcker med er här i bloggen! Jag har alltid varit fascinerad av böcker och skrev berättelser innan jag ens kunde läsa. Någon fick skriva det jag ville ha sagt på ett papper och så ritade jag helt enkelt av bokstäverna…

Så fort jag lärde mig läsa blev jag en riktig bokslukare. Jag var bara tvungen att läsa precis allt som kom i min väg och missade inte en enda bokstav på ett enda mjölkpaket som passerade vårt frukostbord. Lite sån är jag fortfarande och jag har ofantligt svårt för att lägga ifrån mig en bok innan jag har läst ut den. Många sena nätter har det blivit genom åren…

Nu har jag två små killar, Hugo 2½ år och Edvin 7 månader. Tiden och orken räcker oftast inte riktigt till att läsa vuxenlitteratur så det är med stor glädje jag återfunnit barnböckernas värld! Det tog ganska lång tid innan Hugo började uppskatta böcker annat än att bita på, men sen åtminstone ett år tillbaka läser vi gärna bilderböcker tillsammans.

Jag ska försöka sätta mig in i bloggen här och hoppas på att snart ge er några smakprov från vår bokhylla!