Jag har läst väldigt mycket barnböcker på sistone, men nu har jag börjat läsa en vuxenbok. Det är Black Girl/White Girl av Joyce Carol Oates – otroligt nog den första av Oates böcker jag läser, trots att jag varit nyfiken på henne jättelänge. Det känns annorlunda att läsa vuxet igen! Man kommer ju ingen vart. :) Mina lässtunder är numera väldigt korta och då passar det ju bra med barnböcker, som det faktiskt hinner hända något i under fem minuters läsning. I den här boken hinner jag bara med en miljöbeskrivning eller lösryckt tankeutsvävning på den tiden. Den är bra, men det är jobbigt att det går så sakta. Jag som är så läsvan… kan man bli förslappad av att läsa för mycket för enkel litteratur?

Tord Nygren är en av mina favoritillustratörer, så när jag såg den här boken på biblioteket drogs mina ögon direkt hit. Tintomara i storskogen är en bok som handlar om flickan Tintomara, som nästan bara har mött världen genom operans värld, eftersom hon bor där. Hon ser de vackra kulisserna och skulle vilja kliva in i dem. Så en dag får hon möjlighet att kliva in i en verklig skog när hon åker ut på landet tillsammans med sin familj. Här möter hon en omvärld som inte bara är en kuliss och får uppleva friheten i naturens eget oberäkneliga skådespel. I all frihet som möter Tintomara provar hon sig fram på olika sätt. Hon känner sig maktfull när hon skjuter med en bössa och skrämmer djuren, men när hon börjar spela vacker musik bjuder hon istället in djuren att lyssna. Hon känner att hon vill bli en del av allt detta härliga och bestämmer sig för att stanna i skogen.
Cecilia Sidenbladh och Tord Nygren tar oss in i en värld som är naturlik, men ändå så självklart tillhör sagorna. Den här speciella blandningen av verklighet och fantasi hjälper oss att kliva rakt in i sagornas värld.
Cecilia Sidenbladh har tidigare skrivit fler böcker tillsammans med Tord Nygren som illustratör. I några av sina texter har Cecilia Sidenbladh inspirerats av äldre texter för vuxna. Berättelsen om Tintomara har Cecilia Sidenbladh fått inspiration till från Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist. Att använda sig att tidigare kända verk för vuxna är ett djärvt drag, som i det här fallet blir väldigt lyckat. Det estetiska uttrycket finns med genom hela berättelsen samtidigt som innehållet är väldigt lättillgängligt. Texten är vacker samtidigt som den bygger upp handlingen på ett väldigt spännande sätt.

Detta är en bok med både fängslade illustrationer och text och de gör sig mycket väl tillsammans och skapar ett mystiskt uttryck. Den här boken är en estetisk upplevelse, men också en vacker berättelse om människans förhållande till naturen. Vad jag däremot saknar lite är äventyren. När Tintomara väljer att stanna i skogen möts vi av orden:
Hela sommaren fick Tintomara ströva omkring på egen hand. Många äventyr var hon med om. Men det är en annan historia.
Det skulle däremot vara så otroligt spännande att få följa med Tintomara på alla de äventyr som väntar henne i skogen där vi tvingas att lämna henne. Men här får helt enkelt vår egen fantasi ta över.
Tintomara i storskogen
Författare: Cecilia Sidenbladh
Illustratör: Tord Nygren
Förlag: Opal
Antal sidor: 32
ISBN: 9789172993600
Köp: Jämför priser
Kanske har du i dagarna upprörts över hur Sveriges grisar har det, eftersom Djurrättsalliansen lagom till julskinkesäsongen offentliggjort sin avslöjande rapport. Här är en bok på samma tema, om än lite barnvänligare skildrat.
Susanne hittar en bortsprungen griskulting som hon förstår hör hemma på bästa kompisen Elisabets pappas grisfarm. Den måste förstås sakna sin familj, tänker Susanne, och beger sig till gården för att lämna grisen där. Men när hon ser hur mörkt, skitigt och hemskt det är på grisstallets betonggolv blir hon förskräckt och springer därifrån med kultingen i famnen. Plötsligt tycker hon inte längre att Lina är så konstig, klasskompisen som är vegetarian.
Det här är en mycket lättläst bok om ett moraliskt ställningstagande. Det är lätt att blunda för hur djuren i djurindustrin behandlas, eftersom hela samhället gör det, men betyder det att det är rätt? Och varför tycker de flesta att det är okej att äta grisar, men otänkbart att äta hundar? Det handlar också om att vara vegetarian i ett köttätande samhälle och att acceptera allas rätt till ett eget val.

Ett uppslag ur Susanne och den lilla grisen
Jag har tidigare bläddrat i en liknande bok, där någon upptäcker att det är dumt att äta djur och plötsligt har h*n omvänt hela sin omgivning. Det funkar inte så, det vet alla som är veg*aner, och jag blev mest frustrerad av den berättelsen. Därför är jag väldigt glad att Mårten Melin behandlar ämnet på ett engagerande sätt utan att överdriva. Det borde finnas fler såna här böcker.
Hedvig bor mitt ute i ingenstans, granne med ingen. Nu ska hon börja skolan inne i Hardemo och måste åka skolbuss. Som brukligt är hon gruvligt nervös, men det går bra ändå, för Hedvig är en cool tjej som klarar det mesta.
Frida Nilsson serverar en rad lustiga anekdoter som inträffar under Hedvigs första skolår. Inspiration hämtar hon från verkliga händelser som släkt och vänner delat med sig av (se intervju här). Och resultatet? Jo, det är en fröjd att läsa om Hedvig! Det är roligt, träffsäkert, dråpligt och samtidigt trovärdigt. Hedvig har en förmåga att hamna i tokiga situationer, eftersom hon är en driftig tjej som kanske inte alltid tänker efter så noga innan hon handlar. Ändå har hon ett gott hjärta och ett samvete som lätt gör sig påmint när hon vet att hon gjort något knasigt. Hedvig är en riktigt härlig tjej som det är lätt att tycka om! Läs gärna ett smakprov från boken, så framgår förhoppningsvis hur mysig den är.
Att boken här och var förgylls av Stina Wirséns träffsäkra illustrationer är förstås ett stort plus!
På Wikipedia läser jag att Frida Nilsson faktiskt är född i Hardemo i Närke, vilket besvarar min undring om Hardemo är en verklig plats eller inte. Dessutom är hon ungefär lika gammal som jag och har gett ut sju barnböcker, varav fyra om Hedvig. Jag måste läsa mer av henne. Och raska på lite med mitt eget skrivande, kanske…
Tack Mårten Melin för tipset!
Okej, då var det dags att bita i lite läskigheter!
Lukas Watson är varulv och en dag efter att han förvandlats kommer några av Flyttarna från S.P.Ö.K.A.B och tvingar honom och hans familj att flytta till Stora skräckens gränd.
I Stora skräckens gränd bor zombies, vampyrer, häxor och mumier, tillsammans med andra knasiga figurer. Lukas föräldrar är rädda för alla läskigheter som existerar där och de vill inget hellre än att komma tillbaka hem igen. Lukas måste försöka få hem sin familj, men hur?
Han får veta att han måste finna 4 reliker, varav den första är en vampyrs huggtand! Han får hjälp av sina vänner Resus Negativ och Kleo Farro, wannabevampyr och mumie och tillsammans hamnar de i den värsta sortens läskigheter…
Det riktigt luktar illa (ja, du läste rätt, luktar illa) och man känner mörkret krypa inpå sig när man läser den här boken, som är den första av fyra böcker i en serie. Rysligheterna duggar tätt och säg det barn som inte tycker att det här är ruskigt.
Det är en läskig bok med inslag av humor så det är inte enbart mörker. Jag gillar att det finns en förteckning över medverkande i boken samt en överblick över Stora skräckens gränd så att man kan se var allt utspelar sig.
En sak jag inte gillar är bilderna, som känns litet ihophafsade. Dock är det lite mysigt att det är fläckar på sidorna och lite utsmetat kladd, som trycksvärta. Det bidrar till stämningen när man läser.
Sen stör jag mig litegrann på att mumien Kleo får kommentarer angående att hon är just tjej…ni vet, måste byta kläder ofta, bryr sig om sitt utseende osv.
Jag hade nog velat läsa boken inbunden, då jag tror att det hade givit mig en mer genuint läskig känsla i kroppen. Tycker att det spelar stor roll hur boken är utformad…
…men läskigt, det är det!
Stora skräckens gränd – Vampyrens huggtand (originalets titel: Scream Street – Fang of the vampire)
Författare: Tommy Donbavand
Översättning: Gudrun Samuelsson
Illustrationer: Lily Bernard
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 145
ISBN: 978-91-29-67104-9
Köp: Jämför priser
| Malin Molinder om Elsa Beskow: bildskatt | |
| sofia om Elsa Beskow: bildskatt | |
| Mirjam Lindberg om Ninja Timmy | |
| Helena Ferry om Dagens bokhylla: Helenas hyllor | |
| Bea om Dagens bokhylla: Helenas hyllor |