Att låtsasläsa böcker är något som många barn gör som en del i sin läsutveckling. Ava, snart 11 månader, har förstått att det där med böcker och prat har något med varandra att göra. Hon har nyligen börjat plocka upp böcker och ha högläsning ur dem.

Gåddl-gåddl-gåddl… Stina Wirsén skulle kanske inte riktigt hålla med om att det är så hon skrivit i Vem är borta?, men så läser Ava alla böcker just nu.

Det är något speciellt med sagor om levande leksaker. Kanske är det därför jag tycker så mycket om Leksakernas julafton, som brukar gå på tv i juletid. Och det bidrar definitivt till att jag älskar boken En björnberättelse så mycket. Det här är en bok jag fick när jag var liten och har läst många, många gånger. När jag var hemma hos mina föräldrar senast plockade jag med mig några favoritböcker från barndomen och det var först och främst den här jag letade efter.

En björnberättelse av Ann-Madeleine Gelotte

Boken handlar om en liten björn som blir bortglömd av sina barn när de börjar gå ut till sandlådan om dagarna. Han är för liten för att följa med, han kan ju komma bort. Men det är vansinnigt tråkigt att bara sitta och vänta på barnen, så en dag smyger han sig ner i deras hink… och sen händer givetvis det oundvikliga, han blir kvarlämnad! Han väntar och väntar på att barnen ska komma tillbaka, men det har blivit höst och kallt ute och barnen vill inte leka i sandlådan mer. Som tur är blir han hittad av en flodhäst som brukar gå och samla upp borttappade leksaker och bjuda hem dem till stubben där alla de andra borttappade leksakerna bor. Där får han tillbringa vintern i väntan på att det ska bli vår, så att barnen kommer tillbaka till sandlådan igen.

Ett uppslag ur En björnberättelse

Det jag minns och gillar mest med boken är:

• Alla härliga bilder inifrån stubben, inte minst genomskärningsbilderna där man ser virrvarret av rum!
• Att de är så mysigt pyssliga i stubben! De samlar och tar vara på allt möjligt som är borttappat och slängt, och allt tas tillvara på fiffiga sätt.
• Att den lilla björnen är så otroligt hängiven i sin kamp att hitta sina barn igen.

Några bildexempel:

Alla rummen i stubben (samma bild som i uppslaget ovan)

Pyssel i stubben

Den hängivna björnen väntar på barnen

En alldeles, alldeles underbar bok! Eftersom den gavs ut 1986 kan den dessvärre vara svår att få tag på idag, men jag kan varmt rekommendera dig att försöka!

Det sitter en etikett i min bok, där jag har skrivit mitt namn. Av handstilen att döma var boken ganska nyutgiven när jag fick den…

---

En björnberättelse
Författare & illustratör: Ann-Madeleine Gelotte
Förlag: Tidens förlag (har gått ihop med Rabén & Sjögren, som ingår i Norstedts förlagsgrupp)
Antal sidor: 48
ISBN: 9155032001
Köp: kanske på antikvariat

Idag på min och Wilmas promenad gick vi förbi biblioteket. Där utanför stod en bokvagn full av gamla barn- och ungdomsböcker som var till salu. Jag tror att det var relativt urplockat när jag kom men jag kollade snabbt igenom vagnen (Wilma var inte på sitt bästa humör så jag ville inte stanna för länge) och fann fem böcker jag tror var värda sina 10 kronor.

PO-PO och drakarna, av CS Forester

Fladdermussommar, av Sarah Withrow

Frankensteins faster, av Allan Rune Pettersson

Frankensteins faster – igen! Av Allan Rune Pettersson

Doktor Dolittles cirkus, av Hugh Lofting

Alla fem för en guldpeng alltså!

Det är ju gamla låneböcker men jag har alltid tyckt att det är lite charmigt med begagnade böcker. Massor av människor har bläddrat i dem, vikt in hundöron, spillt kaffe (i detta fall kanske det är mest troligt att det blivit spillt coca cola eller saft, fast det förstås – läser jag barn- och ungdomsböcker gör ju andra vuxna det också, såsom Helena som också skriver här på Barnboksprat. Så jag tar tillbaka det där om saften. Haha!), kanske fällt en tår…så det gör mig inte mycket att böckerna är lite slitna i hörnen eller har gulnade blad.

Vad jag ville säga med det här är att man alltid kan hitta guldkorn begagnat, kort sagt! Nog för att nya böcker är mysigt och jätteroligt också men glöm inte bort antikvariaten! Där brukar man också kunna träffa snälla farbröder med skägg.

Jag slår härmed ett slag för begagnade böcker!

Det känns pinsamt att erkänna att jag har författardrömmar, eftersom vi är så många som aldrig når dit vi vill. Varför skulle just jag lyckas, tror jag att jag är bättre än alla andra? Nej, det gör jag förstås inte. Men jag skulle väldigt, väldigt, väldigt gärna vilja ge ut böcker så småningom och jag är medveten om att det är någonting man får arbeta hårt för att uppnå.

Just nu skriver jag på en kapitelbok för barn i sisådär mellanstadieåldern. Den handlar om Ella och hur jobbigt det blir för henne när hennes bästis Cecilia flyttar.

Jag tänkte faktiskt visa er hela min text. Tadaa:

Lite statistik:
Att_sakna_Cecilia.odt (arbetsnamn…)
Filstorlek: 57 KB
Antal sidor: 86
Antal stycken: 734
Antal rader: 1361
Antal ord: 16630
Antal tecken: 88871
Dokumentet skapat: 2009-04-29, 21:33:52
Total redigeringstid (inte så aktivt, alltid…): 166:40:50
Revisionsnummer: 194

Därtill har jag ett dokument med alla möjliga noteringar i, bland annat en klasslista och ett skolschema för Ellas klass. Inte trodde väl jag att jag någonsin skulle planera skolundervisning…

Som ni ser är det en del ganska tomma sidor i slutet, det är tänkta kapitel som inte skrivits ännu. På sistone har det här blivit ett ovanligt välplanerat skrivprojekt för att vara jag. Tidigare har jag mest skrivit på måfå och sett vart historien bär mig. Jag började så den här gången också, men nu har jag ett skelett som ”bara” ska fyllas ut. Det känns lite mer som hårt arbete då, snarare än inspirerad lek, men kanske blir det bättre med planering.

Min plan är att försöka sluta vara så blyg angående mina författarambitioner. Kanske kommer jag till och med våga skriva när jag skickar in något till ett förlag. Egentligen skulle jag inte vilja låtsas om att det ligger något arbete bakom, utan plötsligt en vacker dag säga att ”oj, nu kommer visst min debutroman ut snart”, men samtidigt vill jag dokumentera min väg till… ja, vad det nu blir. Om inte annat kanske jag skaffar ett eget ex av min bok via Vulkan. :)

Böcker och åter böcker, bokälskare, författare, försäljare, förlagsfolk… idag har jag varit på bokmässan! Jag har trängts, kändisspanat*, smakat och köpt te (ja, till och med på bokmässan fick jag utlopp för mitt te-nörderi), pillat på leksaker och ätit gratis äpple. Men framför allt hade jag givetvis siktet inställt på barnböcker.

Bokmässevimmel. Kanske hittar du någon kändis, om du försöker.

Till de trevligare inslagen hörde att som medlem i Barnens bokklubb få välja en gratis bok (bland de som såldes för 30 kr). Jag valde Gruffalon (se smakprov) och är mycket nöjd med det. Fast kanske borde jag ha köpt fler böcker, när de var så billiga… I ett annat stånd köpte jag i alla fall tre jättefina flikböcker med info om livet i det antika Egypten, i en riddarborg, samt på ett piratskepp. Det blev även en bok om Draken Karies och Riddare Fluor.

Jag såg till att dra nytta av den stora fördelen med att titta på barnböcker med att titta på vuxenlitteratur: jag hann läsa igenom massor av fina böcker! Jag har stillat min nyfikenhet angående böcker som Siv sover vilse, Toaletten hungrig och Petter och hans fyra getter, för att bara nämna några som jag gillade. Jag ansträngde mig dock för att inte köpa på mig för mycket. Det blev tungt nog att gå på stan efteråt ändå…

Trångt, men trevligt, är väl en bra sammanfattning. Men det var lite mer utförsäljning av gamla böcker än jag hade föreställt mig. Min bild av mässor är nog mer att man promotar nytt** och delar ut reklamprylar. Ironiskt nog fick jag inte en enda pryl på mässan, men när jag efteråt uträttade ett ärende i en alldeles vanlig Bokia-butik och stod och fingrade på ett gratisbokmärke i kassan frågade kassören om jag var intresserad av fler barnprylar och överöste mig sedan med bokklistermärken, Alfons-reflexer och Moshi-knappar.

Bokmässan var en omtumlande upplevelse jag gärna utsätter mig för fler gånger.

* Camilla Läckberg och Thomas Bodström var nog de mest kända jag såg, men jag reagerade även på att få se Alexandra Leijonhufvud (ordförande i Djurens Rätt) och Patrik Hadenius (chefredaktör på Språktidningen) i livs levande versioner.
** Det gör man givetvis på bokmässans seminarier, författarintervjuer och dylikt, men inte så tydligt i montrarna, tyckte jag. Och det var alltså bara dem jag såg.