För den som liksom jag vill läsa den gamla underbara klassikern Historien om någon med sitt barn, men vill vänta lite med böcker som har tunna pappersblad, kan detta vara en bra uppvärmning. Konceptet är ungefär detsamma: vi får se en rad spår efter någon och till slut avslöjas vem det är som lämnat dem.
Boken är liten och gjord i stadig kartong, vilket gör att den passar utmärkt även för läsare som tror att ordet bokslukare ska tolkas bokstavligt. Vi får inte Historien om någons fina (bokstavliga!) röda tråd, men däremot ser vi tassavtryck vid varje scen. Hmm, vem kan det vara?
Mulle Mecks minsta bok är ett samlingsnamn för de enklaste böckerna om Mulle Meck, men det finns också böcker för större barn om samma figur.

Vem har vält blomkrukorna i fönstret?
Kanske är det läge för en bekännelse här: jag har inte en aning om vem Mulle Meck är. Jag har hört namnet, men det är allt. Efter att ha läst den här boken vet jag ungefär lika lite som innan, eftersom allt som framgår är att han har en hu… oj, jag kanske inte ska avslöja för mycket nu. :) Av någon anledning blev jag förvånad att se att författarna är svenska, vilket kan tyckas märkligt när jag trodde mig helt sakna uppfattning om Mulle Meck… men jag måste på något plan ha grupperat honom tillsammans med bobbarna (Svampbob och Byggare Bob) & c:o. En snabb googling parallellt med skrivandet av detta inlägg gör mig genast rejält nyfiken på fler Meck-böcker. Det finns ett helt gäng och det verkar som att barn kan lära sig en hel del om bilar och båtar och rymden och allt möjligt tekniskt.
På nätet hittar man Mulle på mullemeck.se och i Hudiksvall finns Mulle Mecks roliga värld, där man kan meka med ”riktiga mojänger och molijoxer”.
Jag har lånat den här boken på biblioteket och nu efter min googling är jag väldigt sugen på att kolla om de har fler böcker om Mulle Meck!
Apropå Barnens bokklubbs nya tidning Minior: Själv tycker jag egentligen att det bästa vore om Barnens Bokklubb helt koncenterade sig på att göra tidning och ta betalt för prenumerationer. I den kunde de tipsa om böcker som man sedan kan köpa i valfri butik. Det är trevligt med deras boktips, tyckande och kunnande, men böckerna är väldigt dyra. Den senaste månadsboken skulle jag till exempel jättegärna vilja ha, det är Historien om någon, som jag minns med stor värme från min egen barndom. Barnens bokklubb säljer den tillsammans med en mjukiskatt för 147 kr + porto på 36 kr, alltså 183 kr. Letar man på bokklubbens webbplats kan man hitta enbart boken för 113 kr, alltså totalt 149 kr. På Adlibris kostar den 54 kr och frakten är gratis. Till en viss gräns kan jag betala mer för att stödja en verksamhet jag gillar, men i detta fall är gränsen inte bara överskriden utan förbipasserad så långt att den inte ens syns längst bort på horisonten…
Frågan är ju bara om fler tänker som jag. Skulle fler vilja betala för en tidning om barn och läsande?
Barnens Bokklubb har startat en ny tidning om barn och läsning. Man kan få första numret av Minior på papper om man beställer något från bokklubben, eller läsa den som pdf-fil på nätet.
Detta glädjer givetvis mig som gick med i bokklubben mycket för att kolla in medlemstidningen Barnposten (som inte helt oväntat visade sig vara ganska tunn). Jag tycker Minior ser trevlig ut, men undrar fortfarande mycket. Har mailat och frågat hur ofta den kommer ut och om man kan prenumerera på den som på en vanlig tidning (hoppas!). Att den finns i pdf-version är visserligen trevligt, men den var rysligt bökig att läsa på min skärm som inte kan visa ett helt uppslag tillfredsställande utan kräver en massa zoom- och scrollbök – en starkt bidragande orsak till att jag inte läst klart tidningen ännu. Det gick att läsa den utskriven på papper, även om texten blev ganska liten, så det kanske blir det jag gör.
Det ska bli spännande att se vad det blir av detta.
Jag skäms nästan för att säga det, men jag tror faktiskt inte att jag har läst någonting av Per Nilsson tidigare. Nu är det åtgärdat!
Flickan jag älskar heter Milena har undertiteln En liten berättelse om en pojke som försöker få en flicka att se honom och det är även en bra beskrivning av handlingen. David är så kär i sin klasskompis Milena att han inte vet vart han ska ta vägen. Milena, med ögon som två svarta solar, med hår som ett gnistrande vattenfall… Problemet är att Milena knappt vet att han finns. Hur ska han få henne att se honom? Han tänker ut en avancerad plan: varje dag i en vecka ska han anstränga sig för att märkas på ett nytt sätt. Till slut måste han väl lyckas imponera på Milena?
Det här är en mysig bok om kärlek från en drömmande pojkes synvinkel. Berättelsen är enkelt men snyggt konstruerad och språket har poetiska inslag som fint fångar Davids drömmarnatur. Pija Lindenbaums illustrationer förgyller här och var (se nedan). En otroligt charmig bok!

Ett uppslag ur Flickan jag älskar heter Milena, med illustration av Pija Lindenbaum
Det finns fler böcker om David och Milena! Inte som alla andra. För alltid Milena och Aldrig mer Milena?.
| Malin Molinder om Elsa Beskow: bildskatt | |
| sofia om Elsa Beskow: bildskatt | |
| Mirjam Lindberg om Ninja Timmy | |
| Helena Ferry om Dagens bokhylla: Helenas hyllor | |
| Bea om Dagens bokhylla: Helenas hyllor |