hugoDet här är den andra fristående delen i Hugoserien, med några hänvisningar från första boken, men inget som stör och man kan läsa boken obehindrat utan att ha läst den första. Även om boken är uppkallad efter Hugo så tycker jag att flickan Amanda och deras farmor tar lika stor plats i handlingen. Mitt under farmors sagoberättande för sina barnbarn så börjar märkliga saker att hända. Med hjälp av farmors magiska ur så öppnas en passage i tiden och alla tre dras in i ett äventyr med både skogsväsen och farliga troll. Ett uppdrag måste utföras, annars kommer både djur och människor att komma till skada.

En ganska så traditionell saga där barnen blir kallade för just barnen i texten, utan egentlig emotionell närhet och gestaltning, vilket för mig skapar ett avstånd som läsare. Jag har svårt att se karaktärerna framför mig. Trollen är precis som man föreställt sig sagans troll, buffliga och tröga. Ändå ligger det en gemytlig charm över sagans form och jag gillar vändningen i berättelsen då Amanda träffar på ett yngre troll. Författaren Sofia Jardvikens berättarglädje lyser igenom och språket är lättläst med en driven story där det aldrig står still.

hugo 2Även bilderna har en gammaldags ton i sig som passar sagans form väl. Jag blir som alltid nyfiken på illustratören. Tecknar hon bara såhär? Har hon ett bredare register? Och ja, Marie Åkerlund är en fantastiskt skicklig illustratör som målar både djur och människor med stor realism. Kika gärna in på hennes hemsida. I denna bok blir dock teckningarna enkla och få.

Jag faller inte helt för berättelsen men som sagt, den har en småmysig och trevlig ton som kan passa bra för högläsning till barn som gillar sagoäventyr med olika slags väsen.


Hugo och den glittrande stenen

Författare: Sofia Jardviken
Illustratör: Marie Åkerlund
Bokförlag: BoD
Antal sidor: 77
Utgiven: 201409
ISBN: 9789175698670 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Print Friendly


Bokmässans logoPå senaste Bok- och Biblioteksmässan lyssnade jag på ett samtal om de bilder som killar måste leva upp till idag. Martin Svensson som skrivit Julius-böckerna pratade med Malin Stehn som skrivit ett trettiotal böcker, bland annat Svarta Tornet. Samtalsledare var Jenny Jägerfeld som är författare och psykolog.  

Författarna på scen

Från vänster: Martin Svensson, Malin Stehn, samtalsledare Jenny Jägerfeld

Martin berättar att huvudkaraktären Julius i hans böcker är observatör. Han är blyg och försiktig men kan vara modig när han är trygg. Böckerna handlar om Julius och hans drömmar (som t ex är att bli ihop med Linn). Martin trodde länge att han skrev om sin son, men sonen säger att Martin i själva verket skriver om sig själv. Han började skriva böckerna för att han inte hittade några passande böcker till sonen Colin som vill kunna identifiera sig med någon i böckerna.

Svarta Tornets bokomslagMalins bokkaraktär 14-åriga Robin har svårt för att kommunicera med föräldrarna. Han har hamnat snett. Malin har också tänkt på sin son när hon skapat Robin. Robin är introvert och detta har varit ett intressant ämne för Malin. Hon har försökt sätta sig in i hur de introverta tänker för att få Robins perspektiv på saker och ting.

Hur resonerar författarna angående vilka böcker pojkar vill läsa?

Martin har funderat en del på om färgerna på senaste bokomslaget riskerar att skrämma bort pojkar? (där finns bland annat ett rosa hjärta). Men han konstaterar även att det är en konservativ bild, killar idag gillar inte ”bara action och våld” utan vill även läsa om kärlek. Det kan vara kul med både Jack Sparrow och ”nån kille som är kär”. Det har skett en förändring den senaste tiden.

Malin konstaterar att killar vill läsa om killar medan tjejer kan läsa om både och. Hon menar att killar verkar ha svårt att identifiera sig med tjejer. Samtalsledaren Jenny säger att efter 5-6-årsåldern verkar killar sluta att läsa om tjejer. Malin har medvetet valt en kille som huvudkaraktär för att killar ska läsa boken. Hon försöker sedan smyga in tjejer.

- Julius brottas med allmänmänskliga saker. Det handlar om viljan att vara bra på något. Men hur funkar det att visa på svaghet? Kan killar identifiera sig då och vill killar läsa om det?

Julius spelar teater bokomslagMartin berättar att Julius var väldigt osäker först. En vanlig kille. Redaktören undrade om han blev för mesig, läsarna vill inte bli påminda om sådant hos sig själva. Därmed blev Julius tuff utåt för att dölja osäkerheten. Martin menar att i tonåren letar vi efter sig själva. Vi söker efter texter att känna igen oss i och någon som påminner om en själv.

- Det verkar vara svårare att skildra en osäker flicka än Pippi-karaktärer?

Malin konstaterar att det finns många tuffa, självständiga tjejer i litteraturen. Särskilt i åldersindelningarna 6-9 och 5-8 år. Det är för att vi vill att det ska vara så. Men många flickor känner inte igen sig. Jenny tillägger att Pija Lindenbaums Gittan finns som motvikt och att det är bra.

Malin säger att det är så mycket yta idag. Folk visar en bild utåt och en annan inåt.

Martin avslutar med att det viktigaste ändå är att alla läser det dem gillar, man måste inte läsa allt. Men om det är rosa hjärtan på omslaget som står i vägen, då är det inte kul…

Print Friendly

manskensklockanEn klocka från förr, en gåva från en morfar, en märklig tingest som kan stanna tidens gång. Fullständigt orealistiskt egentligen, men det känns trovärdigt och helt på sin plats i denna berättelses struktur. Huvudpersonerna är Lukas och Felicia och de är bästa vänner. En resa till Grekland och flera mysterier som vilar i historiens vagga, kommer att bli det läsaren får ta del av.

Vad är tid? Och finns tiden parallellt med andra tider? En rad upplevelser drabbar barnen, där grekisk filosofi och mytologi är en naturlig del i de två vännernas sökande. Frågan är om deras uppdrag sker av egen fri vilja eller finns det någon som styr deras steg? Någon som verkar i det tysta?

”Vilka vet bäst vad tid är? Filosoferna, vetenskapsmännen eller urmakarna?”
 Så står att läsa på bokens baksida och det finns nog inget givet svar på detta, men i en lekfull och intelligent anda skriver författaren sin berättelse som väcker nyfikenhet och nya frågor om allas vår tillvaro i denna värld. Språket är välformulerat och användandet av bra och begåvade ordval känns positivt att få uppleva i en bok för dagens unga. Detta sammantaget gör att boken känns kvalitativ både i sin språkdräkt och i berättelsens flygande färd framåt. Vi får ta del av flera generationer och läsaren inser att frågor om livets outgrundliga hemligheter går vidare från släktled till släktled. En bok som överraskar på många vis och som möjligen inte ger de tydliga svaren, men som väcker en längtan att ifrågasätta mer i vår komplexa värld.


Månskensklockan: vem bestämmer över tiden…
Författare: Peder Langenskiöld
Förlag: Langenskiöld (2013)
Antal sidor: 260
ISBN: 9789187007354
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Print Friendly

syskonen-tilly-bibliotekskuppenI våras debuterade Lisa Hyder med Bibliotekskuppen. I boken möter vi de tre syskonen Tilly: Lottie, Axel och Oliver vilka alla tre går på internatskolan Fjärilshaga. Det är snart påsklov och då ska barnen åka med sina föräldrar på en campingsemester i ödemarken. Syskonens stora problem är att det är just då som den nya boken om megapopulära drakryttaren William Storm kommer ut. När senaste boken kom ut så avslöjade Frank, en kille på skolan, slutet för Lottie innan hon läst ut boken och nu hotar han att göra samma sak då han vet att de ska resa bort och inte kommer kunna läsa boken när den kommer. Lottie inser att detta inte får hända så hon kommer upp med en plan för hur de ska kunna läsa boken först av alla …

Snarare än en deckare där man vill hitta skurken så är detta mer som Jönssonligan. Det är syskonen Tilly som har en kupp att genomföra och det är dem du som läsare hejar på. Det är bokintresset och läsengagemanget som står i fokus för berättelsen och det kan man inget annat än att gilla. Texten är ganska kortfattad och rakt på sak men ibland är det ganska långa meningar vilket gör att den läsare som ska ta sig an boken själv nog bör vara lite säkrare än nybörjarläsaren. Som högläsningsbok fungerar den ner i förskoleklassålder och det är färre karaktärer än vad det brukar vara i t.ex. LasseMaja-böckerna vilket gör att det blir ännu lättare att följa med i historien.

Sofia Falkenhems fina mangainfluerade illustrationer passar perfekt in berättelsen och om du tycker hennes illustrationer ser bekanta ut så ligger hon bl.a. bakom Petrus Dahlins Kalle Skavank-serie. Som man kanske kunde ana planerar Lisa Hyder fler böcker om syskonen Tilly och våren 2015 hoppas hon på att nästa bok i serien kommer.

bibliotekskuppen_bild


Syskonen Tilly: Bibliotekskuppen
Författare: Lisa Hyder
Illustratör: Sofia Falkenhem
Förlag: Opal (2014)
ISBN: 9789172996403
Antal sidor: 76
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

 

Print Friendly

Bokmässans logotypPå senaste Bok- och biblioteksmässan lyssande jag på ett seminarium som handlade om en konstvandring i tre bilderboksvärldar. Patric Steorn som är intendent för Thielska galleriet samtalade med författarna och illustratörerna Pija Lindenbaum, Maria Nilsson Thore och Jacob Wegelius (Legenden om Sally Jones, Mördarens apa)

Författara och illustratörerna på scen

Från vänster: Jacob Wegelius, Pija Lindenbaum, Maria Nilsson Thore, moderator Patric Steorn

Moderatorn Patric undrar i vilken ände arbetet med en bok som ska både skrivas och illustreras börjar?

Maria säger att hon är bildorienterad, texten kommer så sent som möjligt med så få rader som möjligt. Pija börjar i en känsla/stämning. Hon brukar hoppa mellan text och bild i skapandet. Hon är mer rädd för att göra bilderna än texten och sitter gärna och grejar med texten. Jacob börjar med en grundläggande konflikt och sedan går han direkt på formen. Han brukar börja med att layouta ett uppslag med bild och text. Där funderar över vilken känsla läsaren ska få när hen öppnar boken. När det är klart skriver han hela texten klart och därefter kommer bilderna. Formen är viktig eftersom den fysiska boken är hemmet för berättelsen.

Patric undrar om texten eller bilden är överordnad i böckerna? Vad stöttar vad? Eller säger de olika saker, kanske rent av motsäger varandra?

Pija tycker att texten säger en sak och bilden en sak. Hon tillägger att illustration är fel begrepp för hon berättar med bilder – hon beskriver bara inte exakt vad som står i texten. Själva texten utgör dialog och tankar.

Jacob layoutar ofta text och bild i rutor. Texten fungerar även som en nyckel till vad man ska titta på i bilden.

Maria brukar tänka på föräldrarna när hon viktar bild och text. Hon vill att hennes böcker ska gå att läsa både långsamt och snabbt. Lite text brukar vara skönt för föräldern, för då kan föräldern läsa i sin egen takt.

Var får ni inspiration ifrån?

Jacob tycker att det är roligare att läsa än att skriva och det är även roligare att rita än att titta. Han har ett manér som ej verkar gå att förändra (han har försökt). Jacob tittar ofta på foton och porträttgallerier från tidigt 90-tal.

Alla tre håller med om detta med ett personligt manér som ej går att förändra särskilt mycket.

Maria har gått på konstskola och hämtar inspiration från bland annat film och serier.

 

Patric går sedan in på sin analys av författarnas bildvärldar. 

Pija Lindenbaum

Pijas bilder brukar har en ganska flytande rumsbeskrivning, väggars linjer går åt olika håll och utgör olika perspektiv på samma gång. Bilderna har en modernistisk känsla och går ifrån det naturalistiska.

Barnen har ofta jättestora huvuden medan föräldrarna ”ses underifrån” med enorma lår och magar. Där finns en del platta färgfält och surrealistiska motiv med storleksförskjutningar, som t ex en jättestor tårta, en liten pall och en liten dörr som på bilden från Siv sover vilse.

Sneda väggar och förskjutna perspektiv

Sneda väggar och förskjutna perspektiv i Gittan gömmer bort sig

Förskjutna perspektiv i Siv sover vilse

Förskjutna perspektiv i Siv sover vilse

 

Jacob Wegelius

Patric undrar om Jacob är inspirerad av filmen Casablanca? (Men den hade inte Jacob sett). Det märks att Jacob är inspirerad av fotoalbum, cigarettetiketter, tatueringar och en gammaldags stil.

Mordarens-apa

Gammaldags stil på Mördarens apa

legendenomsallyjones

Tatueringsmotiv och gammaldags porträttinspiration i Legenden om Sally Jones

 

Maria Nilsson Thore

I Marias böcker gestaltas vardagslivet och interiörer. Det märks att Maria gillar Carl Larssons heminredning och Jugendstilen. Kompositionerna är ofta stela och bilderna är dekorativa.

En annan intressant sak är att djuren får komma in i finrummet. Möblemanget ger ofta en känsla av folkhem och 50-tal med klassiskt porslin och sneda skåpsluckor. Maria medger att många detaljer kommer från interiören i huset där hon växte upp.

Geparden Petra i sitt folkhemskök

Geparden Petra i sitt folkhemskök (Petras prick)

Interiör i Treo Enis och en till

Interiör i Treo Enis och en till

 Jag tycker att det är väldigt roligt att få ta del av tankarna bakom illustrationerna i böcker och denna gång var det extra intressant när en konstvetare analyserat teckningsstilarna. För två år sedan lyssande jag på Catarina Kruusvals seminarium om hennes bildspråk på Bokmässan.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Print Friendly

Annonser

Senaste kommentarerna

Teresa Romano om Jag är hungrig
Anna Bouka om Tvättmaskinsmuseet
Anna Bouka om Ingrid vill bada
Rebecca Landmér om Tvättmaskinsmuseet
Ullis om Ingrid vill bada


Barnboksprat var en av fem nominerade!

Sök på Barnboksprat

Följ bloggen

RSS-flöden
Inlägg
Kommentarer

Bokbloggar.nu


follow us in feedly

Följ Barnboksprat på Bloglovin

Barnboksprat på Facebook

Andra barnboksbloggar

Författarbloggar