Jag har alltid varit svag för den knasiga minielefanten Pomelo; jag har tidigare skrivit om Pomelo den lilla elefanten och Pomelo blir stor, den senare är även recenserad av Marit Jonsson. Jag har dessutom läst men inte skrivit om Pomelo är kär. Det är ovanliga böcker med en säregen charm och humor, som gör mig tveksam till vilken målgrupp böckerna riktar sig mot. Är de barnböcker eller böcker för vuxna med barnasinnet kvar och förkärlek för knascharmig humor? Eller är det kanske helt enkelt allåldersböcker? Det har alltid känts som att jag uppskattar böckerna mer än mitt barn och när jag föreställer mig någon att ge dem i present tänker jag på min vuxna kompis Maria. Jag har inte sett det som något problem, det är väl inte så konstigt om vuxna kan uppskatta barnböcker på ett annat sätt eller rentav mer än barn gör.

Men alltså… Pomelo och motsatsorden är en pekbok med inte mindre än 116 olika ord och uttryck som ställs upp i motsatsförhållanden till varandra. Och nu börjar det kännas knepigt på riktigt. Vem är det gjort för? En del av motsatsparen är pedagogiska och tydliga, andra är mest skämtsamma på ett sätt som känns riktat till vuxna och ytterligare andra är inte ens motsatser utan försöker vara fyndiga på något vis, inte heller det känns riktat till barn. Men visst, det finns blinkningar till humor av det barnsligare slaget också, som framtill – baktill där mat kommer in i ena änden och bajs ut ur den andra. Men boken är så himla lång att jag har svårt att tro att någon tycker det är roligt i längden…

Jag är kluven. Det här är definitivt inte en pekbok som alla andra, den bryr sig liksom övriga Pomelo-böcker inte ett skvatt om att följa konventionerna. På ett sätt är det ju rätt kul. Men samtidigt… nej, pekbok med Pomelo känns inte helt rätt.

Precis som Bokunges Johanna Löjdström tycker jag: översätt någon av de andra riktiga Pomelo-böckerna i stället. Nästa Pomelo-bok på tur heter Pomelo och färgerna och för första gången känner jag mig inte säker på att jag kommer att vilja kasta mig över en ny Pomelo-bok. Synd. Men om inte annat ska jag med spänning följa vad andra skriver om den. Pomelo har trots allt en särskild plats i mitt hjärta.

---

Pomelo och motsatsorden
Författare: Ramona Badescu
Illustratör: Benjamin Chaud
Förlag: Rabén & Sjögren (mars 2012)
ISBN: 978-91-29-68067-6
Antal sidor: 128
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Att läsa den sista (visserligen) fristående delen i en serie när jag inte har läst de två första känns lite knasigt, men nu blev det som det blev. Skuggvandrare heter den avslutande uppföljaren till Skuggvarelser och Blodets röst. Jag har läst och gillat andra böcker av Magnus Nordin så jag blev nyfiken på Skuggvandrare när den kom i höstas. När jag börjat läsa den kom jag på att jag faktiskt var med mina elever på en författarträff med Magnus Nordin för ett par år sedan. Han berättade då om Blodets röst som stod på tur att publiceras. Den första boken i trilogin skrev han faktiskt redan 2002!

Jag gillar böcker som har inslag av det övernaturliga. I den här boken är det inte vampyrer utan varulvar (eller lykantroper som är den term som används i boken) det handlar om. Det är tre parallella handlingar man får följa i boken:  3-åriga Alea och hennes pappa Daniel som bor på Gotland och (Alea är hälften människa och hälften varulv, hennes varulvsmamma heter Kira) som bevakas av några som kallas Alfagruppen, en by i Ångerfallet där ett par tonårspojkar (bröder) tar sig in på ”Grannarnas” revir (= varulvarnas revir) och den ena pojken skjuter en varulv varpå varulvarna tillfångatar brodern, och slutligen flera grupper varulvar som enligt en karta i boken har sina revir i Kosovo (bland dem finns Aleas mamma Kira).

Alea är en så kallad skuggvandrare, så kallas de barn som en människa och en varulv får tillsammans. Varför hennes mamma Kira har lämnat henne och Daniel vet jag inte riktigt eftersom jag inte läst de två föregående böckerna. Alea börjar uppvisa alltmer udda beteenden, som att t.ex. balansera på förskolans tak. Daniel blir kontaktad av en journalist som har filmat Alea, och som under många år samlat information om lykantroperna och Alfagruppen. Men kan Daniel lita på honom? Vad är han ute efter?

Till Ångerfallet kallas Alfagruppens operatörer Paul Sterner och Kim Jäger för att försöka frita pojken som lykantroperna tillfångatog när hans bror sköt en av dem. Men är deras uppdrag egentligen bara det, eller är det en täckmantel för något annat?

I ett lykantroprevir långt borta finns Kira. Allt hon vill är att veta om Alea och Daniel är vid liv, för det har skickats iväg några vars uppdrag var att döda dem…Ska hon få reda på vad som hänt dem, och kommer hon någonsin att få se sin dotter igen?

Det är spännande, det är intressant och jag till och med gråter en liten skvätt i slutet av boken. Men jag önskar verkligen att jag hade läst de andra två böckerna innan jag läste den tredje. Så blir ni lockade att läsa böckerna, läs dem i ordning!

Skuggvandrare
Författare: Magnus Nordin
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 336
ISBN: 9789163869303
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

 

Ellen och bästisen Sorken är två coola och busiga tjejer som inte vill bli stora, för det verkar så tråkigt. På en supertrist vuxenfest träffar de tanten Nelle som påstår att hon minsann inte är vuxen, fast hon ser ut att vara det. Hon vet hur man ska göra för att aldrig bli stor, åtminstone inte på riktigt. Men för att få ta del av hemligheten måste Ellen och Sorken hälsa på hemma hos Nelle utan att deras föräldrar vet om det och det känns ju lite läskigt… men självklart är de här tjejerna modiga!

Ellen, Sorken och hemligheten är en fyndig och knasig kapitelbok huvudsakligen riktad mot åldersgruppen 6-9 år, skriven av debutanten Maria Frensborg. Den rymmer gott om skojiga, svartvita illustrationer av Tomas Nilsson som lättar upp texten. Snart kommer också uppföljaren Ellen, Sorken och marsianen.

---

Ellen, Sorken och hemligheten
Författare: Maria Frensborg
Illustratör: Tomas Nilsson
Förlag: Bonnier Carlsen (april 2012)
Antal sidor: 118
ISBN: 9789163869983
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris. Finns även som e-bok.

Idag, den 14 maj så finns ett specialnummer ute i affärerna att köpa som handlar om Bamses barndom.

Jag är ju barnsligt förtjust i serietidningar och tycker de är en utmärkt inkörsport till att motivera läsning bland barn och ungdomar som annars ratar böcker. Just den där direkta kopplingen till text och bild ökar nog läsförståelsen och serietidningar är för mig riktiga konstverk. De är hög mysfaktor som ingen bör bli för gammal för. Jag minns med nostalgi regniga dagar då man satt på altanen som barn och läste serietidningar medan regnet smattrade emot plåttaket. Och vad var sommarlov utan serietidningar? Jag läste dem liggandes i hammocken eller tog med mig en bunt till badplatsen. Nu hade jag tur som hade en pappa som var stor serietidningsälskare så jag hade tillgång till det mesta av utbudet.

Det här specialnumret handlar alltså om Bamse som liten. Både min 8 åriga dotter och jag hade stora förväntningar inför numret. Vi ville veta mera om Bamses föräldrar. Vi ville veta hur han träffade Lilla Skutt och Skalman för allra första gången. Vi ville veta hur han blev världens starkaste björn.

Idag är Bamse vuxen och har tre barn. Serietidningen börjar där, att Bamses barn börjar fråga om sin pappas barndom och han börjar berätta.  Vi får lite kort veta varför Bamse bodde med sin farmor när han var liten. Historien handlar om när Bamse börjar i klass tre på en ny skola och inte alls får en bra start. Han blir retad och använder dunderhonungen på inte det bästa sätt när han äter den för allra första gången. Men sedan får han tre vänner och vi får följa med dem på nya äventyr där en skatt ska hittas för att rädda deras klubbhus. Tyvärr, finns varken Lille Skutt eller Skalman med här och jag har ingen aning när de kom in i Bamses liv. Slutet lämnas öppet för nya äventyr så kanske vi får veta mer om Bamses barndom framöver.

Det hoppas både jag och dottern på.

 

---

Bamses barndom
Idé: Joakim Gunnarsson och Jens Hansegård
Tecknad av Lars Bällsten. Tuschad av Bernt Hanson
Förlag: Egmont kärnan
Bamseextra nummer 2: 14 maj 2012

Jessica Hardiman heter författaren och det här är hennes debut som barnboksförfattare. Boken innehåller fina illustrationer gjorda av Ida Antonsson.

Men vad handlar boken om?

Valentin är en modig liten ängel som ofta kikar ner på människorna. Då han får syn på en liten flicka som gråter för att hennes föräldrar ska skiljas så uppfinner han en kärleksdryck. Valentin vill bege sig ned till jorden för att testa den på människorna men drycken visar sig vara förgiftad och allt går fel. Vem har förgiftat drycken?

Jag gillar bokens omslag och layout. Det är vackra sidor att bläddra bland och temat om att alla människor borde sluta bråka med varandra är väldigt rörande och fint. Språkmässigt är det välskrivet och det är verkligen en saga där fantasin får fullt utlopp. I himmelriket finns helgon, gudar och änglar som lever i ett slags samhälle där en president styr makten. Valentin kan även prata med djur när han hamnar på jorden och de pratar med honom. Jag tror att många barn kan komma att uppskatta och tycka om den här boken.

Men nu är jag vuxen och har kritikerglasögonen på mig så boken faller mig inte helt i smaken. Den är skriven med ett barns naiva synsätt på livet – om alla slutar bråka blir det fred på jorden och då försvinner alla problem. Trots den lilla deckargåtan – vem har förgiftat drycken, så blir slutet alldeles för enkelt. Nästan för bra, för den innehåller just en sådan där önskedröm som min 5 åring skulle vilja ha.

Men är det fel att ge barnen önskedrömmar? Jessica Hardiman blickar emot godheten och kärlekens betydelse men hon stör min egen trosbekännelse. Jag tror starkt på skyddsänglar och att de finns bland oss och hade kanske förväntat mig mer andlighet och mystik i berättelsen. Här blir det mer utav en materialistisk himmelsvärld där det finns typer som går och förgiftar kärleksdrycker. Men tar jag av mig de vuxna kritikerglasögonen så är det en fantasifull, charmig och gullig saga fylld med värme och en tro på en bättre värld. Jessica Hardiman arbetar på en uppföljare till boken och på hennes mycket fina hemsida kan ni läsa mera om hennes författarskap.

Klicka HÄR för att komma till hemsidan.

 

---

Valentin-den magiska drycken
Författare: Jessica Hardiman
Illustratör: Ida Antonsson
Förlag: Hoi Förlag
Antal sidor: 151
Utgivningsår: 2012
ISBN:9789186775131
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris