2010-03-07
Jobba jobba jämt är inte bara vad jag gör nuförtiden, eftersom min föräldraledighet är slut, utan även titeln på en ovanligt textuellt tilltalande bok om arbetsfordon. Här är det minsann inte bara brum och tut, utan härligt lekfulla texter som beskriver fordonen och vad de gör. Margaret Mayo har skrivit, Lennart Hellsing har översatt och Alex Ayliffe har bidragit med färgstarka illustrationer.
Texterna är inte på rim, men ofta allittererade med roliga krokelisvängar – både verbala och fysiska. Boken talar nog bäst för sig själv, så här kommer ett exempel:
Brandbilar är snipp-snapp-snabba.
Tuut! Tuut! Blåljuset blixtrar.
Slanka slangar slingrar fram och
spritt-sprutt-sprutar.
Jobbar, jobbar jämt.
Det finns även en Larmet går med uttryckningsfordon. Båda är med i årets bokrea!
Postat 16:52 av Helena Ferry i Småbarnsböcker
Etiketter: alex ayliffe, alfabeta, arbetsfordon, bokrea, fordon, jobba jobba jämt, lennart hellsing, margaret mayo
bloggar.se: alex ayliffe, alfabeta, arbetsfordon, bokrea, fordon, jobba jobba jämt, lennart hellsing, margaret mayo
2010-03-05
Att lära sig att förstå skriftspråket upplevs ofta som en magisk gräns. Barnet som har knäckt skriftspråkets kod kan nästan jämföras med barnet som precis lärt sig gå.
Precis som att gåendet bygger på en massa andra saker (som att vi tränat balans och koordination) är det förstås också så med läsandet och skrivandet. Skriftspråket är inte något som finns helt själv, utan det kopplar ihop med sådant som finns i våra tankar.
Trots att skriftspråket är sammanbundet med talspråket finns den där magiska gränsen mellan dem. Ibland kan jag till och med uppleva att man inte riktigt får uppmuntra sina barn att förstå skriftspråket om de är för unga, något i stil med “de är så små, varför hetsa?”. Men vem säger det till föräldern som håller det lilla barnet i handen för att det ska få träna på att gå?
Det är en enorm skillnad mellan att tvinga sitt barn att lära sig läsa och att uppmuntra det till inblick i ett nytt kommunikationssätt. Så, jag uppmuntrar mina barn att förstå skriftspråket, men med en grund i dess koppling till andra kommunikationssätt. Det är ju något av det som är så speciellt med bilderböcker, att ord och bilder vävs samman till en förståelse.
Här är ett par andra sätt att koppla ihop bildspråk med skriftspråk:
De här korten är tänkta att användas som ordbilder som barn kan läsa själva. Låt först barnet läsa hela ordet för att sedan täcka över en del av ordet och bilden så som den nedre bilden visar.
Små böcker som bygger på att bilden ska hjälpa till vid läsandet av ordet. Men för att det ska bli lite utmaning får barnet inte se hela bilden förrän hon/han läst ordet och vänt sida.
Jag gjorde två olika sorter: “Gissa vad det är” och “Gissa vem som bajsat”. (Ja, mina barn är i kiss- och bajsåldern ;) ) Till några av bilderna valde jag även att lägga till extraord som man såg när man bläddrat.
Postat 12:57 av Emma Lindström i Läsning
Etiketter: Läs och skriv
bloggar.se: Läs och skriv
2010-03-04
Det mysigaste med Pixi-böcker är att man inte behöver fundera så mycket om man ser en man gillar. För 12 spänn har man råd! Och dessutom finns det något oemotståndligt nästan varje gång jag kikar i en Pixi-låda. Ganska nyligen blev jag glatt överraskad av att hitta en söt Wirsén-bok, Liten skär vill leka (men den har Ava gömt någonstans, annars hade jag skrivit om den nu också), och nu hittade jag ännu en!
Wirsén-parets brokiga är redan kändisar. Det finns mängder av brokiga prylar att köpa och flera böcker om dem. Jag har tyvärr bara dessa två Pixi-böcker ännu, men är sugen på mer med dessa söta och uttrycksfulla figurer.
Alla små tokiga brokiga innehåller ganska lösryckta, rimmade meningar om vad de brokiga gör. Den stora behållningen är förstås att figurerna är så söta! Ava tycker det är roligt att bläddra i Pixi-böcker också, vilket syns rätt fort.
Lite smakprov ur boken:
Gulligt!
Postat 19:54 av Helena Ferry i Småbarnsböcker
Etiketter: alla små tokiga brokiga, bonnier carlsen, brokiga, carin wirsén, pixi, rim, stina wirsén
bloggar.se: alla små tokiga brokiga, bonnier carlsen, brokiga, carin wirsén, pixi, rim, stina wirsén
2010-03-02

Vad skulle du göra om du kunde styra över slumpen?
Hanna Demeter har börjat i en ny skola. Hon är i Närmsta Butiken och ska välja en frukt som hon ska ta med sig. Det är den tredje dagen i den nya skolan och Hanna vet att det är den dagen som är den värsta. I butiken krånglar det med växelpengarna och butiksägarinnan Vera säger att Hanna kan ta en bok i boklådan istället för småmynten som inte kan trollas fram.
Till råga på allt kommer hon sent till skolan. Allas huvuden vänds mot henne där hon står i dörröppningen. Hanna är van vid att andra tycker att hon är knepig. Hon är lång och det brukar hon få höra allt som oftast. Hanna Tremeter är ett vanligt öknamn. Hanna önskar att skolan bara kunde försvinna!
Läraren ber Hanna att börja med redovisningen, att berätta om en bok de ska ha läst. Jäklar! Det hade inte Hanna…men…hon hade ju faktiskt fått med sig en bok från Närmsta Butiken…kanske kunde hon förvanska sanningen litet och låtsas att hon faktiskt läst den. Hon läste på framsidan: Slumpens bok. Den kunde handla om vad som helst, tänkte Hanna.
Hon började läsa ur boken: “Plötsligt hördes en knackning på dörren…”
Precis när Hanna läst detta, knackade det på dörren…
Nu börjar en berättelse om Slumpens bok och dess Läsare, en berättelse om girighet och om ödet. Inte alla kan läsa Slumpens bok, men Hanna är en av de som kan! Hon är en Läsare. Slumpens bok är en riktigt speciell bok som många vill åt…många vill äga makten att styra över slumpen.
Jag tyckte jättemycket om den här boken, och läste med glädje och fastnade i beskrivningarna och det fina språket. När jag läste såg jag många av scenerna framför mig som i en film. Det gör jag ofta när jag läser böcker, särskilt om de innehåller lite speciella, underliga miljöer och människor. I den här boken får man möta flera olika människor som alla är lite egna.
Åh, vad jag önskar att det hade varit vackra, skruvade, knasiga, underbara illustrationer i den här boken!
Boken är verkligen speciell, men ändå vardaglig. Personbeskrivningarna är utöver det vanliga, karaktärerna är skruvade som i en film av Tim Burton. Skalliga 102-åriga fru Wilton med svarta målade ögonbryn och turban, virriga Vera i Närmsta Butiken, Oscar som älskar kaffe men bara luktar på det eftersom han har hosta, otäcka Haydin Pica med den läskiga rösten…alla figurer känns som gjorda för en film med skruvad scenografi och förvrängda vinklar.
Det är lite tråkigt att man inte får veta så mycket mer om Mamma D, Hannas mamma som i början av boken finns med ganska frekvent.
Språket är som sagt jättebra, men jag blir inte klok på alla stavfel och andra fel som jag hittar överallt i texten. Det känns verkligen som om de helt har glömt att korrekturläsa den här boken. Det är inte ett litet fel utan det är på var och varannan sida och fler fel på varje sida ibland. Det känns riktigt synd på en sån fin bok. Det roligaste är ju att det också i slutet av boken står att Hanna hatar stavfel. Det är nummer 32 på hennes hata-lista. Vem vet, det kanske är nån slags mening med alla felen?
Trots bristerna i korrekturläsningen (eller hur det nu kommer sig att det är så enormt mycket fel) måste jag ge den här boken ett toppbetyg!
Det är en unik bok, något man inte kommer över varje dag.
Slumpens bok
Författare: Åsa Lind
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 305
ISBN: 978-91-29-67026-4
Köp: Jämför priser
Postat 9:48 av Malin Skals i Kapitelböcker
Etiketter: åsa lind, favoriter, rabén & sjögren, slumpens bok
bloggar.se: åsa lind, favoriter, rabén & sjögren, slumpens bok
2010-03-01
Jag är inte så bra på att läsa dikter. Min plan var att göra mitt bästa för att ge den här diktsamligen en andaktsfull stund och verkligen insupa den under koncentration. Jag tänkte ta med den på min spaövernattning jag strax skulle åka på, alldeles själv, bara för att ta hand om mig och vila ut. Men, som sagt, jag är inte så bra på att läsa dikter och jag blev för nyfiken och för otålig. I stället plöjde jag boken under ett toabesök medan Ava ideligen släckte och tände lampan, alternativt sprang ut och stängde dörren för att sedan skrika tills jag öppnade den igen. Det var kanske inte en optimal diktavnjutningsstund, men jag tyckte ändå att dikterna kändes. De handlar mestadels om kärlek och trots de ickeultimata läsförhållandena kunde de sända både glädjefjärilar och sorghugg genom min kropp.
Boken är indelad i delarna “Du är mitt hjärta”, där allt är sprudlande lyckligt, “Dikter på liv och död” som är kort och spretigt, och “Slutna hjärtan” som är sorgetungt men ändå avslutas hoppfullt. En favorit bland de glada dikterna är “REGN”, som går att läsa i bilden ovan.
En favorit bland de sorgligare är “SLUT”:
“Det är slut”,
säger du och jagexakt samtidigt
i munnen på varandra.Vi brister i skratt
en kort, kort stundinnan vi båda
börjar att gråta.
Amor nämns ofta i boken och det känns som att den har ett visst släktskap med romanen Amor anfaller! som skrevs ungefär samtidigt. Läs dem båda!
Postat 20:08 av Helena Ferry i Samlingar
Etiketter: dikter, ett värmeljus i din skalle, kärlek, mårten melin, susanne adolfsson
bloggar.se: dikter, ett värmeljus i din skalle, kärlek, mårten melin, susanne adolfsson
2010-02-28
I skolan är Joy dikttjejen. Hon som skriver kärleksdikter åt de andra tjejerna som de ger till hockeykillarna och som de själva skrynklar ihop till bollar och kastar iväg så att alla ser. Killarna som alla tjejer är kära i. Hockeykillarna som alla tre ser likadana ut, med likadana frisyrer. Men Joy är inte kär i någon av hockeykillarna. Hon är kär i Otto, som har fräknar och rött hår. Eller?
När klassen har pysslat klart julkrubban och ställt ut den så försvinner Jesusbarnet…vem har rövat bort Jesusbarnet?! Fröknarna säger att de kanske får lov att ställa in julen om ingen erkänner det grova brottet! Det tycker Joy verkar hemskt och hockeykillarna verkar inte alls tycka att det gör något!
Joys pappa är adopterad från Afrika och lite tjock och har coola mössor. Mamma är bohem och gillar att måla och ha kläder med stora blommor på. Joy har en lillebror som heter Jan-Pål (Jean-Paul) och en lillasyster som heter Alicia.
Det här är en söt bok, vardaglig, men en sak slår mig när jag läser och det är att jag tänker tillbaka på min egen barndom…det var ju faktiskt såhär… det är ganska klichéartat med tjejigt och killigt. Tjejerna åker konståkning med sina vita skridskor med vitt ludd, killarna spelar hockey med sina svarta hockeyrör. Tjejerna gråter så mascaran rinner (de går i tvåan!) och är kära i de tuffa killarna. På det sättet är boken lite motsägelsefull om man nu vill arbeta mot de typiska könsrollerna. Kanske ska man inte bygga på detta med böcker om sådana typiska saker? Ändå känner jag ju igen mig i boken…det var ju faktiskt sådär det var litegrann. Suck!
Dock! Jag har efter lite funderingar kommit fram till att det inte är en sån dum bok ändå. Vill man jobba bort de typiska könsrollerna och förlegade uppdelningarna, måste man börja någonstans. Små steg är bra steg.
Det är nämligen ett lite hoppfullt slut i den här boken! Fast jag har fortfarande lite svårt för den och det där med sminket…men som sagt, man måste ju ta små steg i rätt riktning.
Med hög igenkänningsfaktor från den egna barndomen bygger den här boken upp irritation hos mig, samtidigt som jag gillade den…men åh!
Andra kanske inte alls ser på boken på samma sätt som jag? Någon som läst den?

Illustrationerna är gjorda av Matilda Salmén, vars blogg jag följt en tid. Hennes illustrationer är enkla men uttrycksfulla med lite egen stil. Jag gillar dem! Hon har även illustrerat de andra böckerna om Joy, Joy och önskeburken och Joy och snigelriket.
Joy och hockeykillarna
Författare: Helena Östlund
Illustratör: Matilda Salmén
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 978-91-29-66963-3
Antal sidor:
Köp: Jämför priser
Postat 20:41 av Malin Skals i Kapitelböcker
Etiketter: Helena Östlund, Joy, Joy och hockeykillarna, kärlek, Matilda Salmén, skolan
bloggar.se: Helena Östlund, Joy, Joy och hockeykillarna, kärlek, Matilda Salmén, skolan
2010-02-27
Visste du att man kan bli förvandlad till en apa om man trampar på en A-brunn? Det är precis vad som händer Alma. Plötsligt säger hon bara “O-o-o” och vill äta bananer hela tiden. Föräldrarna vet inte riktigt vad de ska ta sig till och doktorn hänvisar dem till veterinär. Vad ska de göra? Inte kan väl en apa gå i skolan? Kanske trivs hon bättre på zoo?
Mitt liv som apa är en mycket lättläst och kort kapitelbok av Mårten Melin, bara 28 sidor lång och med Lix-värde 15. Trots det blygsamma formatet rymmer den en god portion humor och dessutom är Mimmi Tollerups illustrationer underbara förstärkare av det komiska. Se bara på föräldrarnas generade miner i väntrummet:

Mysrolig bok med härliga illustrationer!
En härlig bok för den läsovane att läsa själv, eller högläsningsbok för den som inte orkar med mastigare läsprojekt.
Boken slutar med en cliffhanger och en uppföljare är på väg. Det sista som händer är att Alma försöker lösa apbekymret genom att ställa sig på en M-brunn. M som i människa… eller kanske går det inte som hon tänkt sig?
Postat 9:15 av Helena Ferry i Kapitelböcker
Etiketter: hegas, mårten melin, mimmi tollerup, mitt liv som apa
bloggar.se: hegas, mårten melin, mimmi tollerup, mitt liv som apa
2010-02-25



Det bästa med ögongodis är att det inte behöver vara lördag för att man ska få äta det. Böckerna i berätta-serien är visuella karameller du kan sluka tillsammans med ditt barn varje dag!
Det var en andaktsfull stund när jag plockade upp Berätta om havet och Berätta om bondgården ur paketet de anlände i. Jag ville njuta av dem en stund, bläddra lite försiktigt och insupa dem ordentligt innan jag överlät dem i Avas inte fullt så ömma vård. Berätta om djurungar var lättare att ge henne, eftersom den kom från biblioteket redan befann sig en bra bit från det skinande nya skicket. Det finns en bok till i serien, Berätta om bygget, men den har vi tyvärr inte läst ännu.

Vi föll pladask för böckerna, både jag och Ava!
Ava blev också förtjust. Vilka märkliga böcker! Tjocka, härliga kartongsidor med glada färger. Flikar överallt som gör bläddrandet och framför allt ihopslagandet till en utmaning – hur ska det vara egentligen? Underbara bilder, med sköna upphöjningar och glansig yta som skiljer sig från bakgrunden. Det här är böcker att uppleva med alla sinnen!
Konceptet är väldigt enkelt egentligen. Pekbok deluxe, kan vi kalla det. Ett uppslag visar en rad djur eller saker som passar in i temat tillsammans med korta men beskrivande benämningar – “pickande hönor”, “fårhund som skäller”, “fin röd spade”, “prickig fisk” eller “smygande lejonunge”. Till vänster finns en stor flik med en uppmaning, till exempel “Räkna!” eller “Hitta!” eller “Välj!”. Under fliken hittar man uppmaningar i stil med “Hitta suggan som samlar smågrisarna” eller “Vilken båt gillar du bäst?”
Varje bok avslutas med en sorts sammanfattning på ett dubbelt så långt uppslag, man viker ut det så det blir fyra sidor i stället för två. Där finns också Avas favoritdel, luckorna. Luckan ger en ledtråd till vad som döljer sig bakom. Det är riktigt kul gjort i böckerna om bondgården och djurungarna, men i boken om havet är det omöjligt att gissa utifrån ett abstrakt mönster om det ska vara en fisk eller en ål eller vad det är.

Sista uppslaget i Berätta om havet.
Tittar man för mycket på vad som faktiskt står i den här boken kan man luras att tro att den inte passar så små barn som Ava (15 månader). Hon kan inte riktigt räkna eller motivera vad hon gillar bäst ännu, men böckerna ger utrymme till väldigt fri läsning. Det går alldeles utmärkt att härma djurläten eller peka på pippin i stället om man föredrar det. Jag är faktiskt lite kluven till såna här konkreta uppmaningar i böcker, jag kan känna mig lite överkörd av dem och det blir lätt att jag läser det som står trots att det är roligare att prata fritt.
Jag gillar verkligen alla tre böckerna! Berätta om havet är allra finast, men det är roligare för Ava att titta på djuren och härma djurlätena i Berätta om djurungar och Berätta om havet. Jag är väldigt nyfiken på Berätta om bygget också, men jag hittade den inte på biblioteket, så vi får väl se om jag skaffar den på annat sätt.
En sak irriterar dock: I Berätta om bondgården får vi se bonden och bondens fru:
Hitta bonden och hans traktor, brrmm, brrmm!
Hitta bondens fru – vad gör hon?
Bonden har en traktor och “bondens fru” står och gullar med en kyckling. Jag tänker då rakt inte prata om “bondens fru”, de är ju bönder båda två och jag utgår från att traktorn är bägges, så det så.

Att förlegade könsroller ska vara så svårt att slippa undan!
Men som sagt, tills vidare bryr jag mig ändå inte så mycket om vad som står under flikarna, utan pratar fritt på en nivå som passar Ava bättre.
Jag har redan lagt in en massa bilder men har fortfarande bilder kvar! Jag kan helt enkelt inte sluta visa hur fina de här böckerna är, så här kommer två bilder till:

Bääää, säger Ava, som får många får att härma i bondgårdsboken.
Nu återstår att se hur länge luckorna får sitta kvar. De här böckerna ligger defintivt i riskzonen för att bli sönderälskade.
Berätta om bondgården
Författare: Justine Smith
Illustratör: Belinda Worsley
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 12
ISBN: 978-91-29-67085-1
Köp: jämför priser
Berätta om djurungar
Författare: Justine Smith
Illustratör: Belinda Worsley
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 978-91-29-67082-0
Köp: jämför priser
Postat 13:33 av Helena Ferry i Pekböcker
Etiketter: aktivitetsböcker, belinda worsley, berätta om bondgården, berätta om djurungar, berätta om havet, berätta om..., djur, favoriter, flikar och luckor, justine smith, kartongböcker, rabén & sjögren
bloggar.se: aktivitetsböcker, belinda worsley, berätta om bondgården, berätta om djurungar, berätta om havet, berätta om..., djur, favoriter, flikar och luckor, justine smith, kartongböcker, rabén & sjögren
2010-02-24
Att sjunga med sin bebis, det är nog många som tycker att det är mysigt och roligt. Så även jag. Jag var nyfiken på den här antologin eftersom jag sett och varit intresserad av böckerna av Camilla Lundsten (några är bland annat recenserade här på Barnboksprat!) och fastnat för hennes färgsprakande bilder.
Jag blev inte besviken på den här boken! Det här är en bok full av korta visor och söta bilder. En bok full av mys.
Den innehåller både gamla klassiska visor som Blåsippor och Här dansar Herr Gurka, samt en del lite nyare visor som jag inte känner så väl igen själv.
Jag hamrar och spikar,
jag bygger en bil.
Jag sågar och gnider,
och drar med min fil.Jag målar och målar
med tjockt och med tunt.
Jag startar min motor
och bilen kör runt.
Det medföljer en cd med ett urval av visorna, så att man, om man vill, kan lyssna tillsammans med sitt barn och kanske sjunga med också. Varför inte dansa lite tillsammans?

Jag tycker faktiskt att man kan använda den här boken till läsebok och tittbok också. Alltså, man måste inte sjunga sångerna. Eftersom det är så mycket vackra bilder kan man lätt nöja sig med att bara titta runt på dem och läsa texterna som små dikter.
Fast sjunga är ju faktiskt rätt skoj!
Skivan var dessutom nominerad till bästa barnalbum på grammisgalan i år.
Bebisens roliga visor och verser
Bilder av: Camilla Lundsten
Urval och instruktioner av: Birgitta Westin
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 29
ISBN: 978-91-29-67027-1
Köp: Jämför priser
Postat 8:45 av Malin Skals i Samlingar
Etiketter: birgitta westin, camilla lundsten, cd, dans, dikter, rabén & sjögren, sjunga, visor
bloggar.se: birgitta westin, camilla lundsten, cd, dans, dikter, rabén & sjögren, sjunga, visor
2010-02-23


På öppna förskolan har vi gjort många nya bekantskaper. En av dem är Molly. Tidigare tänkte jag att Ava är för liten för böcker med luckor och flikar, men genom Molly har jag förstått att det är dags nu. Tack vare Molly har vi även börjat läsa den tills nu undanlagda Rundis och Randis leker hela dagen, som Ava tycker är jätterolig.
Både Var är Mollys vänner? och Var är Mollys panda? går ut på att leta efter Mollys vänner bakom olika luckor, men uppläggen skiljer sig en smula. Bilderna är enkla, färgstarka och charmiga och luckorna bjuder på rolig variation.
Böckerna har några år på nacken och är tyvärr slutsålda hos förlaget, men det finns många andra böcker om Molly och Molly flyger och far kommer ut i mars. Mollys (eller Maisys, för på originalspråk heter hon Maisy) mamma är brittiska Lucy Cousins, som fått flera priser och nomineringar för böckerna. Somliga kanske känner igen Molly från tv.
Vill du se hela Var är Mollys panda? kan du titta på den här inläsningen på youtube.
Nu är jag sugen på mer Molly och mer luck- och flikböcker!
Var är Mollys panda?
Författare och illustratör: Lucy Cousins
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 14
ISBN: 9789127081734
Köp: om du hittar den, eller låna på biblioteket (slutsåld hos förlaget)
Postat 8:36 av Helena Ferry i Småbarnsböcker
Etiketter: aktivitetsböcker, flikar och luckor, lucy cousins, molly, natur & kultur, var är mollys panda?, var är mollys vänner?
bloggar.se: aktivitetsböcker, flikar och luckor, lucy cousins, molly, natur & kultur, var är mollys panda?, var är mollys vänner?