
Med anledning av uppkommen fråga har jag kartlagt de medverkande karaktärerna i de 12 hittills utgivna böckerna i Stina Wirséns härliga Vem-serie.
Två av de återkommande karaktärerna har hittills aldrig könsbestämts: fågel och rosa nallen (även kallad nallegrisen). Resten kallas åtminstone någon gång för han eller hon. Synd, med tanke på att de lika gärna kunnat vara helt könsneutrala. Formuleringstekniskt finns det förstås en fördel att få använda vanliga pronomen, men “så säger fågel” och liknande könsneutrala uttryckssätt har ju blivit kännetecknande för serien.
Den detaljerade kartläggningen ska gå att se här. Jag har listat alla böcker och karaktärer och satt x för karaktärers medverkan utan könsbestämmelse, eller skrivit det könsbestämmande ordet.
Sammanfattningsvis kan man utläsa:
Grundgänget:
Rosa nallen: ?
Kanin: kille
Fågel: ?
Beiga nallen: tjej
Gula katten: kille
Bifigurer:
Blå katten: ?
Beiga nallens kusin: tjej
Vuxna:
Beige rosanäst nalle: mamma
Beige blånäst nalle: pappa
Blå/beige beigenäst nalle: mormor
Dum fågel i affären: ?
Vit rosanäst kanin: mamma
Vit/gul rödnäbbad fågel: mamma
Blå/gul gulnäbbad fågel: pappa
Med andra ord var jag inte helt fel ute när jag skrev att min favorit är fågel för att hen (underförstått: till skillnad från många av de andra) inte tillskrivits ett kön.
Vad tycker ni? Känner ni att ni “håller med” om de tilldelande könen? Skulle det ha varit bättre eller sämre om karaktärerna fått vara helt könsneutrala? Är det viktigt att veta könet, eller spelar det ingen roll? Har ni kanske tänkt och sagt något annat och påverkas det i så fall av att ni fått veta “sanningen”?
|
|
Boken om bovar är en liten samling om tre berättelser från förr, om den tidens bovar. Bland annat får vi höra berättelsen om Lasse-Maja, en av landets mest kända tjuvar.
Han hette egentligen Lars Larsson Molin, men hans sätt att vara bov gav honom namnet Lasse-Maja, då han klädde ut sig till flicka, med klänning och andra attribut. Många tyckte att han borde bli skådespelare eftersom han i unga år älskade att klä ut sig och roa andra människor. Men ett vanligt jobb var inget för honom!
Hela hans barndom var präglad av hyss och skojerier. Det var liksom skrivet i sten att han skulle bli bov!
Namnet Lasse-Maja kom ifrån att han klädde sig som flicka och hade en vän som hette just Maja. Han lånade nämligen hennes klänningar till sina bus.
Den här boken innehåller dessutom två andra berättelser om andra bovar. På det hela taget gillade jag boken, det var faktiskt riktigt underhållande läsning. Kan också tänka mig att barn gillar detta, det är lite tokroligt samtidigt som det är busigt och det där med att kanske bli tjuv i framtiden…nja…det lockar inte så värst.
Det var rätt intressant att få läsa om Lasse-Maja då jag osökt kommer att tänka på LasseMajas detektivbyrå och undrar om det finns en tanke bakom namnet. Jag har inte läst böckerna om LasseMajas detektivbyrå, så jag vet inte alls.

Jag gillar illustrationerna, som får ta stor plats!
Boken är skriven på ett enkelt sätt och med hyfsat stor stil, så den är säkert en helt okej bok för nybörjarläsaren.
Boken om bovar
Författare: Ulf Sindt
Illustratör: Anna Sandler
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 64
ISBN: 9789150111538
Köp: Jämför priser
|
|
Numera finns Barnboksprat även på Twitter, där vi pratar kort och koncist om allt möjligt barnboksrelaterat.
En annan nyhet är att bloggen fått en liten ansiktslyftning blivit bredare, ja rent fysiskt alltså. Vi har fått en tredje spalt att lägga saker i (som vår twitter-widget till exempel) och lite nya knappar för sociala webben.
|
|
Nu har de äntligen kommit, de två nya böckerna i Vem-serien. Den här gången handlar det om riktigt allvarliga saker, men i vanlig ordning har humor och charm en självklar plats i berättelsen.
Fågels farfar har dött. Fågels pappa är jätteledsen och fågel blir också ledsen. I kyrkan är det kallt och prästen pratar och pratar. Efteråt filosoferar fågel kring döden. Döden är konstig. Ingen vet var man tar vägen när man dör, säger pappa. Men fågel tror att farfar blivit en fjäril!
Sen kommer nalle och nalles mormor. “Ska du dö nu?”, frågar fågel nalles mormor.
Vem är död? är en riktigt fin bok om ett barns tankar kring döden. Den överförklarar inte, utan lämnar på ett bra sätt öppet för diskussion kring ett svårt ämne.
Bilderna bjuder på mer detaljrikedom än de flesta i serien och vi får se att Wirsén tecknar landskap och växter med samma avskalat charmiga stil som karaktärerna har. Och fjärilarna är riktigt vackra!
Jag gillar också verkligen att fågel (rätta mig gärna om jag har fel) inte i någon av böckerna har tillskrivits ett visst kön. Fågel är nog min favorit av alla Vem-karaktärerna, inte minst för det underbara självförtroende hen ger prov på i Vem är söt.
I Vems kompis? kommer det en ny katt till kompisgänget. Fin. Blå. Så tycker nalle. Ja, nalle blir faktiskt lite kär i blå katten. Hon vill att blå katten ska vara hennes kompis. Bara hennes. Men det finns ju andra med i bilden och nallen blir rysligt svartsjuk när hon inte får ha blå katten för sig själv. Ja, hon blir faktiskt rasande och sätter igång att förstöra sandslottet som kompisarna byggt.
Det börjar så bra. Nallen tycker ju om blå katten och vill bara vara snäll. Men så går det så illa. Ibland gör man dumma saker, fast det inte var tänkt så från början. Det blir lätt så när man möts av motgång och saker inte blir som man hoppas. Det kan nog de flesta barn känna igen sig i.
Jag gillar att djuren i serien får ha både bra och mindre bra sidor, sådär som alla har. Vi förstår ju att nallen inte är en dum nalle egentligen, men det kan gå snett även för den bästa. Och det ordnar sig till slut.
Egentligen tycker jag det är trist med evighetslånga bokserier, men när det är så här bra vill man ju bara ha mer och mer! Heja Stina!
![]() |
![]() |
| » Provläs Vem är död? | » Provläs Vems kompis? |
Vems kompis?
Författare & illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163866906
Köp: jämför priser
|
|
De närmaste dagarna kommer Barnboksprat och ZimZalabim ha en tävling där ett exemplar av Låt alla vara med – tillsammans är vi starka: Rosa-Emma står på spel.

Gör så här för att tävla:
Tävlingen är öppen till och med söndag 5 september, sedan dras vinnaren med hjälp av lottning.
|
|
Efter att ha läst sagoböcker för sina barn i 20 år märkte Ulrika och Mats Slottner att det var ganska ont om böcker som tog upp moraliska frågor. Så de tog helt enkelt saken i egna händer och gjorde boken Låt alla vara med – tillsammans är vi starka: Rosa-Emma. Illustratör till boken är Mats Slottners mamma Lilian Johansson.
Och så blev den fina berättelsen om Rosa-Emma till. I boken möter vi Magnus som precis flyttat till Vänköping. Han tycker att det känns tråkigt och tänker att han aldrig kommer att få några nya vänner. Emma bor i Vänköping sedan tidigare och går i klassen som Magnus börjar i. De går i en liten fin skola med stor skolgård, men redan på första rasten dyker ett problem upp. Magnus frågar om han får vara med i en koja som barnen byggt på skolgården varpå en pojke svarar “aldrig i livet!” och ingen säger emot honom. Magnus ger sig iväg ensam och hittar en annan mycket mindre och gammal koja, som han klättrar upp i och vill bara försvinna. Men när det ringer in märker Emma att Magnus verkligen är försvunnen på riktigt!
Min äldsta son (5år) blev väldigt engagerad när jag läste boken för honom. Han kände väl till det här med att låta alla vara med och det var väldigt intressant att diskutera med honom. Låt alla vara med är en bok med ganska tydlig sensmoral. Läsaren/lyssnaren får se hur det kan bli om man inte låter alla vara med och med hjälp av ett par diskussionsfrågor i bokens slut lyfts problematiken ytterligare. Det är en väldigt viktig fråga som lyfts. Boken kan mycket väl användas till livskunskapsdiskussioner med barn. Men jag skulle nog vilja vända och vrida på problemet ännu mer. Finns det till exempel tillfällen då man själv känt att man inte vill låta alla vara med? Måste alla alltid vara med? Som förskollärare möter jag den här problematiken ganska ofta och har sett att det inte alltid är så enkelt att finna en självklar lösning på alla sådana konflikter. Men detta gör det ju bara ännu viktigare att diskutera det här området med barn.
Boken ger en bra grund att bygga vidare en diskussion på. Den lyfter en situation där det verkligen blir helt fel när man inte låter alla vara med. I verkliga livet är situationen kanske inte lika självklar, men för att lyfta etik och moral kan det vara bra att utgå från tydliga exempel.
Boken är tänkt att följas upp av fem andra böcker med olika sensmoralteman. I varje bok kommer det även med en medalj som barnet kan få efter att ha varit med och diskuterat ett moraliskt dilemma.
Provläs Låt alla vara med – tillsammans är vi starka: Rosa-Emma

|
|

När Kitty Crowther vann ALMA-priset (Litteraturpris till Astrid Lindgrens minne) i år blev jag nyfiken på hennes böcker. Nu har jag läst Sov gott, lilla groda, som handlar om grodan Jonas och hans vedermödor när han ska sova. Det är så mörkt och ensamt. Han vill ha en kram innan han somnar. Och så en puss också. Och en till puss…och en till…
Till slut måste han bli ensam i sin säng, i sitt hjärta, i det mörka rummet. Men det får lysa in från hallen.
Plötsligt hör han hur det låter “krifs krafs hoho plask” under sängen. Kanske är det ett vattenmonster, tänker Jonas…
Han går och väcker pappa, som kommer och intygar för Jonas att det inte är något annat än vanliga nattljud. Så ligger han där, ensam, igen…han smyger över till mammas och pappas rum och kryper ner mellan dem. Åh, äntligen lite sömn!
Men pappan kan inte sova utan går och lägger sig i Jonas säng.
Plötsligt hör han hur det låter “krifs krafs hoho plask” under sängen…

“Sov nu, lilla Jonas”, säger pappa.
“Blunda nu. När du öppnar ögonen igen är det redan morgon, ska du se.”
En vackert illustrerad berättelse om natten. Om kärlek mellan barn och förälder och om att få vara lite rädd. För det är man ofta som barn på natten. Det är då alla fantasier väcks till liv på ett helt annat sätt än på dagen. Om man får dela med sig av dem kan natten kanske bli mindre kuslig.
Fint är det!
Sov gott, lilla groda
Författare och illustratör: Kitty Crowther
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 33
ISBN: 978-91-29-67628-0
Köp: Jämför priser
|
|
Bonnier Carlsen har gjort en kul grej: en namnsdagskalender över karaktärer i barn- och ungdomsböcker!
Hittar du någon som heter som du? Om inte, kan du komma på någon?
Jag fick lära mig att det finns en Helena i Annika Thors Nu, imorgon!. Den kanske man borde läsa…
|
|
Vi på Barnboksprat säger grattis till Lin Hallberg som vann Barnens Romanpris med sin bok Adzerk – den vita hingsten.
Barnens Romanpris arrangeras av Sveriges Radio och på deras sida kan du lyssna på barnjuryns diskussioner kring de nominerade bidragen samt lyssna på prisutdelningen mm.
|
|
Tänk dig 1700-talets Stockholm. Fattigdomen, krogarna, stanken och alla övergivna barn. Men tänk dig också det där lite mystiska som 1700-talets begynnande storstadsmiljö för med sig. Och så lägger du till en presumtiv häxa, en adelson som söker lyckan, ett gäng varietéartister och så Gustav III. Allt detta möter Anna Christina och den som läser om hennes äventyr.
När hon snubblade ut på gatan insåg hon att det bara var tidig morgon. Tuppar gol och hundar skällde. Folk var på väg till arbetet eller till någon krog som redan slagit upp portarna. Pigor på väg till hamnarna för att köpa fisk, tvätterskor, fågelfängare, bagarpojkar; alla skuffades och trängdes. Anna Christina kände sig alldeles yr.
Anna Christina är runt 10 år och föräldralös. Medan hon med nöd och näppe lyckas överleva hos mamsell Furman, den försupna änglamakerskan som hon bor hos, funderar hon på vilka hennes föräldrar är. Det enda hon har att bära med sig från sin mamma är ett lock till en puderdosa. Men en dag lyckas Anna Christina fly från mamsell Furman och en resa genom dröm och verklighet tar snabbt fart. Anna Christina upplever en kort stund av frihet då hon bland annat möter Gustav III, men det dröjer inte länge förrän spetshäxan sätter klorna i henne. Anna Christina vet inte riktigt om spetshäxan är en riktig häxa, men hon får lära sig att det gäller att lyda henne om man inte vill råka illa ut. Spetshäxan äger en spetsfabrik där fyra små barn sedan tidigare slavar genom att knyppla spets hela dagarna. Ett av barnen, Lill-Axel, tränar på att äta glas för att kunna bli artist på en varietéteater. Anna Christina vet inte vad hon vill rymma till. Hon vet bara att hon vill bort från slavfängelset.
Men förutom de fyra barnen på fabriken möter Anna Christina även den rika pojken Johan Gabriel som ibland bor tillsammans med sin far i ett hus bredvid spetshäxans. Eftersom spetshäxans hus är omgivet av ett högt plank är den enda kontakt de kan få genom ett kvisthål i planket. Men tillsammans väcker de en längtan efter ett liv med lycka.
Var kommer puderdosans lock ifrån? Vem är pojken bakom planket och framförallt: hur ska hon någonsin komma ut ifrån spetshäxans fängelse?
Det här är en bok att bli fängslad av. Som barn hade jag en period då jag älskade att läsa om personer som var tvungna att kämpa i motström. Jag vet inte riktigt om det är för att själv bearbeta motgångar eller bara för att få någon att tycka synd om, men snyfthistorier säljer ju även bra för vuxna. I Spetshäxan får läsaren snyfta av sorg, men även av glädje. Dessutom är personporträtten väldigt vackra. Anna Christinas upplevelser i Spetshäxan känns ibland lite väl otroliga, men så är det också 1700-tal och, som sagt, den tiden är ju lite magisk!
|
|
| Sara Hilmersson om Vinn Låt alla vara med – tillsammans är vi starka: Rosa-Emma | |
| Helena Ferry om Normbrytande familjekavalkad otillräcklig | |
| Helena Ferry om Wirséns könlösa (?) värld | |
| Viktoria Golebiowski Olsson om Vinn Låt alla vara med – tillsammans är vi starka: Rosa-Emma | |
| Karin på OLIKA om Normbrytande familjekavalkad otillräcklig |