Älskade djur

Pino älskar djur. Så han tar sin nya kikare, smyger till parken och spanar på djuren. Då hör han hur djurungarna frågar ”Hur mycket älskar du mig?” Tillbaka får de olika fina svar.

Det fina med den här boken är att all sortens kärlek ryms. Mellan föräldrar och barn, mor/farföräldrar, syskon, kompisar. Familjekonstellationerna är också väldigt varierande. Utöver den traditionella finns även regnbågsfamiljen,  singelfamiljen,  adoptivfamiljen och bonusfamliljen.
Tillsammans med de detaljrika, kärleksfulla bilderna blir det väldigt inkluderande med färger och former. Alla får plats och älskas.

Textens placeringar gör det naturligt att man tittar runt med blicken och ser allt som händer i bilderna. Vilket gör att det blir ett fint flyt i berättelsen. Frågorna som djuren ställer i boken kan också vara ett bra sätt att prata om kärlek med barn och deras egna funderingar.

Boken har också den snyggaste ryggen på länge.

Per José Karlén har gjort ett stort arbete med att skapa den här boken, som dessutom har en hel värld utanför bilderna. I boken står det att man kan se mer om vad som händer utanför bildernas kanter på belovedanimals.com men det är belovedanimals.se

 

 

 

 

 


Älskade djur
Författare: Per José Karlén
Förlag: Rabén & Sjögren (2017)
ISBN: 9789129703917
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Kanske gillar du också:

Mamman och den lilla draken

Har du funderat på hur det skulle vara att ha ett barn eller syskon som är en drake istället för ett barn? Drakar kan ju spruta eld när de bli arga, och hur går det då med snuttefilten? I den här boken får vi följa en mamma och en liten drake en vanlig morgon innan det är dags att gå till förskolan. Vanliga bestyr blandas med oväntade händelser, precis så som de brukar vara med drakar.

Genom både text och illustrationer har Poulsen och Križan skapat igenkänning för småbarnsfamiljer. Morgontrötthet, behovet av att välja och kunna själv, allmänt småbarnstrots och fantasi. Det gamla berättargreppet att göra den lilla karaktären till ett djur bidrar i det här fallet till att hen inte måste kopplas samman med ett kön. Det blir en skön avkopplande stämning, för det spelar faktiskt ingen roll om det är en tjej eller kille, morgonhumör handlar ju mer om personlighet.

Vissa passager tyckte jag texten blev för lång. Detaljerna kring hur mamman gör gröt tillför knappt något till storyn och är inte så intressant att läsa, till exempel. Trots detta var de två livliga 5-åringarna jag läste för intresserade genom nästan hela boken. Särskilt när illustrationen från framsidan dök upp igen inne i boken.

Mamman och den lilla draken har en bra blandning av vardagsbestyr och fantasi. På många uppslag finns mycket att prata om, till exempel hur birollerna reagerar, vad som händer med tänderna om en inte borstar dem, och alla knasigheter kring att ha en drake inomhus, särskilt om hen blir arg… Boken påminner lite om När Åkes mamma glömde bort i sitt upplägg med drake och människa. Själva handlingen är inte precis unik i sig, men jag tror att många kommer kunna känns igen sig i storyn, både barn, vuxna och drakar.


Mamman och den lilla draken
Författare: Sofi Poulsen
Illustratör: Nicolas Križan
Förlag: Sofi Poulsen
ISBN: 9789198278637
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Kanske gillar du också:

Spela Läsbingo med Barnboksprat i sommar!

Barnboksprat har tagit fram en läsutmaning som passar perfekt till sommarlovet. Hur många rutor kan du (och/eller ditt barn) kryssa?

Ladda ner som pdf-fil och skriv ut:
» Läsbingo med Barnboksprat

Trevlig sommarläsning önskar vi på Barnboksprat!

Ny skribent på Barnboksprat: Sanny Thor

Hej! Mitt namn är Sanny Thor jag är ny bloggare här på Barnboksprat. Det ska bli jätteroligt och spännande.

Jag är mamma till två barn. Linnéa född 2013 och Julia 2016. Så det blir de jag får läsa tillsammans med, vilket de tur nog gillar båda två. Vi bor tillsammans med sambo, katter och sköldpaddor i Älta i Stockholm.

När jag fick mitt första barn väcktes mitt stora barnboksintresse, som jag egentligen alltid haft. Och jag fick en alldeles utmärkt anledning att börja samla på barnböcker.

Och när det var dags att börja jobba igen så slutade jag som sminkös och bytte bort sminkpenslarna mot andra penslar och pennor och blev illustratör istället.

Jag har faktiskt inte varit någon storläsare av vuxenlitteratur. Men jag älskar att bläddra i bilderböcker. Gärna med bilder man kan titta länge på, fina färger eller mönster och karaktärer.

Det blir mest böcker för barn i förskoleåldern, men även för yngre eller någon barnfakta. Jag är helt ny med att recensera, men det ska bli jätteroligt att vara här på Barnboksprat och dela läsningen med er.

Kanske gillar du också:

Jag hämtar nappen

Micke ska passa Mannes lillasyster Titti en kort stund. Men det är inte så lätt. Det kvittar vad Micke gör, Titti bara skriker!

Får jag börja skriva om slutet? Ja? Tack. Boken slutar nämligen väldigt plötsligt. Det finns liksom inget regelrätt slut. Jag kände mig ganska snopen när jag läst ut boken, men samtidigt är det ganska roligt. Om vi bläddrar tillbaka till början får vi en snabb inblick, bara några minuter, i Mickes liv, men ändå tror jag många, både barn (storasyskon) och föräldrar, kan känna igen sig. Det är inte alltid lätt att förstå små barn som inte kan prata eller är så bra på att uttrycka sig på andra sätt. De skriker, men varför? Är de hungriga, trötta, uttråkade, vill de ha uppmärksamhet eller ny blöja? Micke gör allt han kan, men det verkar inte hjälpa.

Det finns en detalj i övre vänstra hörnet: Manne och toalettdörren. Illustrationen är väldigt liten och lätt att missa, men den har trots det en ganska stor betydelse för Micke och storyn. Jag gillar denna detalj, det känns finurligt och ett typiskt exempel på Lindenbaums humor. Något annat hon brukar jobba med är ljud. Om en högläsare läser med inlevelse tror jag detta kan bli en favorit för många barn, särskilt storasyskon. Och även föräldrar.


Jag hämtar nappen
Författare: Pija Lindenbaum
Förlag: Bonnier Carlsen (2015)
ISBN: 9789163879227
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Kanske gillar du också: