siri-reser-inte_framsidaSiri har aldrig träffat sin pappa. Plötsligt hör han av sig och vill att hon ska resa till honom och träffa hans nya familj. Han bor i Japan och Siri ska få resa utan sin mamma. Men för Siri bubblar alla känslor upp, besvikelse och en känsla av att ha blivit övergiven. Hon vill inte resa. Eller ska hon våga?

Jag gillar den här boken skarpt. Textens utformning och stil förvånade mig. Boken var inte alls som jag först tänkt mig. Texten är kort och lättläst men väldigt berörande på sina håll och fint formulerat. Illustrationerna som är färgstarka och i serietidningsstil med en trumpen Siri skapar en ovanlig kontrast till den sinnliga texten. Jag tyckte hela boken var riktigt cool och udda. Författaren Kajsa Gordan lyckas med enkla formuleringar skapa starka känslor inom mig.

Jag gråter som en bortglömd baby i en skog.siri

Fler fina formuleringar som är korta, men säger så mycket, är när Siri träffar sin pappa och han ställer en massa frågor.

Han vet ingenting om mig och nu försöker han få veta allt på en gång.

Jag gillar också temat – ett barn som reser iväg till ett fjärran land. Det är spännande och exotiskt. Jag skulle kunna läsa fler böcker om Siri och hennes äventyr i Japan. Om kulturkrockar och om hennes relation till sin pappa. Boken rekommenderas från 6-9 år men kan likaväl läsas av äldre barn just för sin känslomässiga och coola stil.

En mycket fin bok som jag fann stor njutning i att läsa högt eftersom orden fann sig så fint i munnen och Siris resa var så spännande.


Siri reser inte till Japan
Författare: Kajsa Gordan
Illustratör: Anders Westerberg
Förlag: Berghs
Utgiven: 20140908
Antal sidor: 58
ISBN: 9789150220780 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Print Friendly


blöh 1

Är ni friluftsintresserade eller önskar att ni vore det och vill överföra viktiga och roliga kunskaper till ert barn så kan jag varmt rekommendera denna bok! Spontant när man håller i boken känns det som om den vänder sig till något äldre barn men den fiffiga uppdelningen mellan dialog och faktatext på vänstra sidan och illustrationer och kortfattad information på högra sidan på varje uppslag gör att boken går att använda redan ifrån lägre ålder eller för högläsning till syskon i olika åldrar. Detta är en bok för barnen att växa med!

blöh 2

De två barnkaraktärerna Maja och Charlie får uppgifter av de vuxna där de utmanas i att tänka själva. Vad behövs det för utrustning när man ska ut i naturen? Barnen plockar fram det de tror kan behövas. Charlie plockar fram en gitarr och en DVD-film. Gitarren är trevlig vid lägerelden säger den vuxna men är inte livsviktig. DVD-fodralet däremot kan man göra solkatter med (signaler) och därmed kan du bli hittad om du har gått vilse. Barnen tillåts göra ”fel” och ”rätt” men uppmuntras också till kreativa lösningar med det som finns tillhands. Detta är både lärorikt för den lilla läsaren/lyssnaren såväl som för den vuxne högläsaren. Jag personligen fann mycket matnyttigt i denna bok och kom på mig själv med att mässa de nyvunna kunskaperna för mitt barn när vi plockade blommor på en äng. ”Du vet väl att smörblommor inte är bra för oss att äta…”

Ska ni köpa en bok och ge bort i sommar så är det denna, den är perfekt inför fjällvandringen eller campingen!

Illustrationerna är tydliga och följer instruktionerna bra utan att bli varken för barnsliga eller för lika illustrationer i böcker för vuxna inom samma ämne. Jag uppskattar färgskalorna som går i den svenska naturens nyanser och bidrar till den visuella resan in i överlevnadens värld.


B L Ö H : barnens lilla överlevnadshandbok
Text: Jan-Erik Ullström
Bild: Gabrielle Nilsson
Förlag: Idus (2015)
ISBN: 9789175771700
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Print Friendly

TjaTjabo och vargarna är en bok skriven helt ur hundarnas perspektiv.

I denna fristående bok i Tjaboserien är hunden Tjabo och hans husse på sitt lantställe i Dalarna. Tjabo och hans hundkompisar Sara, Nemo och Zeke beger sig på egen hand i väg på en tur till bäcken för att spana in bäverns hydda. De blir visade runt av bävern Gnagis och får även åka en tur på bäverns flotte. Men ganska snart inser hundarna att de är i fara, för vargarna hörs yla alldeles i närheten. Hur ska de kunna ta sig hem igen?

Förlaga till huvudpersonen Tjabo är författarens egen hund, en Irish softcoated wheaten terrier, som inspirerat till ett flertal bokidéer. Kenneth Petterssons ordinarie plan var att skriva böcker för barnbarnen, men han blev av barnbarnen uppmanad att publicera böckerna så att fler barn ska få möjlighet att få ta del av berättelserna, och på den vägenHundarna på älven är det.

Boken är personligt skriven med många detaljer som hundägare nog kan känna igen sig i.

Berättelsen handlar om vänskap, list och att våga lita på både vänner och okända. Hundarna visar sig vara både påhittiga och snabbtänkta och hjälpen kommer från ett mycket oväntat håll.

Cecilia Englund har illustrerat de verklighetstrogna hundarna och de härliga omgivningarna.

Tjabo och hans vänner är den första delen i serien om Tjabo och den kom ut 2012.


Tjabo & vargarna
Författare: Kenneth Pettersson
Illustratör: Cecilia Englund
Förlag: Kenneth Pettersson (2014)
Sidor: 54
ISBN: 9789163766305
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Print Friendly

Vad uppfriskande med en bok som sätter stereotyper på prov! I det här fallet är det mamman till Eigon som är stark, som mer än gärna tävlar och som är rolig att visa upp för sina vänner. Men ibland blir tävlandet tröttsamt tycker Eigon. Emellanåt är det roligt att få vinna eller bara vara bättre än mamma på något. Det är också skönt när mamma tycker att man är bra utan att en jämförelse följer.

Eigon 2

Eigon är en smal och liten kille och hans mamma är stor och stark. Mamma oroar sig för att Eigon inte äter tillräckligt och att han därför inte kommer att vara tillräckligt stor när han börjar skolan. Mamma har dock glömt att hon själv var väldigt tanig när hon började skolan. Kanske har mamma en benägenhet att projicera sina tidigare erfarenheter på sitt barn? Kanske behöver mamma fortfarande kompensera för hur hon tidigare har varit? Kanske förlorar sig mamma i tävlandet när hon egentligen behöver vara en stödjande och uppmuntrande förälder? Tydligt är i alla fall att mamma någonstans är en vanlig människa med allt bagage det innebär och innerst inne är hon stolt över Eigon och uppskattar hans insats när han äntligen, i slutet av boken, får vara bäst på något som mamma inte klarar av!

Eigon 1

Författaren använder sig av ett enkelt och nutida språk som ändå är varierat. Illustratören följer språket och innehållet med nutida stadsmiljöer och klädsel på karaktärerna. Både ord och bild är uppskattat av såväl stor läsare som liten lyssnare när boken testläses för första gången och vi läser genast om den en gång till!


Eigon och den starka mamman
Författare: Sofia Hedman
Illustratör: Carina Ståhlberg
Förlag: Idus (2015)
ISBN: 9789175771779
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Print Friendly

lillasl1Spöken – finns de, och i så fall: har de någon ålder? Originalpersonerna har ju gått ur tiden, spökena borde alltså vara utanför tideräkningen och tidlösa. Precis så är det med det lilla spöket Laban, han föddes – eller snarare kom till – för femtio år sedan och är fortfarande liten, alltså finns han! Som alla spöken fyller han en funktion, dessutom har han och hans familj nu spelat en stor roll i flera generationers liv. Han är liksom Lilla-Spöket-Laban med mer än halva svenska folket…

 

I denna första bok om spöket Laban ges i inledningen tidsperspektivet ”för över hundra år sedan” – sedan Inger och Lasse Sandberg presenterade spökfamiljen i slottet Gomorronsols källare första gången har det gått ytterligare femtio år. ”För över hundra år sedan var det vanligt att kungar hade prinsar, prinsessor och slott… , …var det mycket vanligt att människor var vidskepliga.” Troligen skulle man inte börja en berättelse så i vår tid eftersom vi knappast kan förneka att kungar ofta bor i slott och att deras barn ännu kallas prinsar och prinsessor, och nog tror jag att de flesta håller med mig om att många människor i dag är minst lika vidskepliga som förr… (Däremot är dvärgar, tomtar och troll i skog och mark inte så vanliga nuförtiden.)

Spöken är däremot lika levande som alltid – visst ja, de är ju odödliga… lillasl2

Redan i vaggan tränas den lilla spökbebisen av sin pappa, han får lyssna till kedjerassel och hemska spökstön. Förväntningarna på Laban är stora: han ska ta över spökrollen och bli minst lika bra på att skrämmas som sin pappa. Givetvis vill föräldrar prägla sina barn och givetvis går barn sina egna vägar – även om en del så småningom går i de vuxnas fotspår (som tur är, för Laban, lämnar spöken inga fotspår). Lilla Laban grejar hellre i köket med sin mamma, som tar hans uppväxt med ro till skillnad från pappan, vars bekymmersrynkor inte går att ta miste på. Men allt har sin tid även i spökenas värld, när Laban har upptäckt och lärt sig det mesta i sin närmiljö tillsammans med mamman – som att kärna smör, torka hårt bröd och mala kaffe – som man gjorde för hundra år sedan, med renässans i vår tid, är det dags för nästa fas i livet.

Det är dags att följa med pappa spöke i hans uppdrag att skrämma slottets innevånare, göra spökpraktik. Karriären börjar inget vidare, Laban tycker att det är kusligt – och kommer på: han har ju glömt sin ficklampa. Inte blir det bättre när han ska prova att rassla med kedjor som är för tunga och fastnar i hans ficka som är full med saker, eller när han ska gnissla med tänder som han just har tappat. Han är helt enkelt inte mogen. När Laban blir avslöjad av drottningens kammarjungfru sviker pappa spöke – eller gör det enda rätta – han gör sig osynlig och glider iväg. Laban blir väl omhändertagen av alla som bor i slottet, och han vill mycket heller leka med sin nyfunna kompis Lillprins Bus än att vara spöke. Så klart hälsar han på sin mamma och pappa då och då.

Men visst är det bekymmersamt för spöksläktets fortlevande att återväxten är hotad, jag kan förstå pappans oro men också dela mammans lugn, att det ordnar sig.
Berättelsen handlar om rädsla och om att få vara den man är.

Laban är rädd för spöken, rädsla är viktig, den går inte att trolla bort eller bortse från, den finns och är verklig. Men om spöken inte är skrämmande fyller Laban som spökgestalt ingen funktion.  Lilla-Spöket-Laban är också viktig just för den han är, vore han som sin pappa eller mamma så var det ju inget märkvärdigt med honom – de är ju som folk är mest (eller ja, spöken då).

lillasl3Laban är viktig för alla som har svårt att identifiera sig med andra förebilder än sina egna, för alla som bara vill vara som de själva är, utan att bry sig om att de borde vara på något annat sätt, för alla som vill vara accepterade av sin omgivning för den de är, och sist men inte minst: en förebild för alla spökrädda barn – någon att tänka på och ha i sitt bildminne när rädslan för spöken, nattmörker och skrämmande ljud kryper i närheten och vill tränga sig på.

Om man bortser från smådetaljer, som bara vuxna märker, så blir nog lilla Laban aldrig omodern, han får fortsätta att vara aktuell och tidlös ännu en tid. Collagetekniken och karaktärernas ansiktsuttryck bidrar till att denna första Lilla-Spöket-Laban-bok utan problem kan fortsätta vara en överlevare.


Lilla spöket Laban
Författare: Inger Sandberg
Förlag: Rabén & Sjögren (2015)
ISBN: 9789129695588
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Print Friendly

Annonser



Barnboksprat var en av fem nominerade!

Sök på Barnboksprat

Skriv ut pyssel här!

Följ bloggen

RSS-flöden
Inlägg
Kommentarer

Bokbloggar.nu


follow us in feedly

Följ Barnboksprat på Bloglovin

Barnboksprat på Facebook

Andra barnboksbloggar

Författarbloggar