Katten Findus firar sin födelsedag tre gånger om året, det blir roligare så. Varje gång gör gubben Pettson en pannkakstårta de kan fira med. Men den här gången går det inte som de tänkt sig. Mjölet är slut och när de skulle cykla till affären var det punktering på cykeln och sedan radas det upp problem på problem. Men katten och gubben löser det mesta tillsammans.
Sven Nordqvists ”Pannkakstårtan” publicerades första gången 1984. Nu har den klätts i ny skrud och vänder sig till de lite yngre barnen. Texten är förkortad men illustrationerna desamma, bara i annat format. Det som skiljer sig mest är de många flikarna som går att öppna, dra i och vicka på. Det blir ett roligt äventyr att få hjälpa katten och gubben i deras bestyr för att kunna göra en pannkakstårta. Nostalgiskt för mig som vuxen läsare, och spännande för en ny generation.
Kroppen är fascinerande och när min 4-åring visar intresse för den hakar jag gärna på. Att visa kroppens fantastiska funktioner och uppbyggnad tror jag kan hjälpa till att skapa en kärlek och respekt för våra kroppar. Det behövs i ett samhälle där kroppen ofta kritiseras och möts av redigerade bilder som kan få oss att känna att våra kroppar är fel eller fula. Men kroppen är fantastisk!
Tidigare i år fick de klassiska spökena Laban och Labolina nytt liv genom ny illustratör och nya författare. I Inger och Lasse Sandbergs anda skriver Cecilia Bross nya berättelser med Hanna Strömbergs bilder som är trogna Lasses, men mjukare, öppnare och mer 2020-tal.
Ett riktigt bra samarbete och roligt att böckerna fått nytt liv så att fler kan få lära känna de känslofyllda, nyfikna och vänliga spökena.