Ninja Timmy och resan till SansoriaPrecis som min Barnbokspratskollega Sara tycker jag att Ninja Timmy-böckerna har alldeles fantastiska illustrationer. Sara recenserade den första boken – Ninja Timmy och de stulna skratten – i mars förra året.

Nu är det dags för ett nytt äventyr för Ninja Timmy och hans gäng. En fågel ramlar ner från himlen, med sig bär den ett meddelande som är till Alfred. Meddelandet går inte att tyda till en början, det är ett chiffer, men som tur är kommer Alfred på att han för länge sedan tillverkat en kabrillator. När kabrillatorn, som är en automatisk översättningsmaskin, fått lite tid på sig lyckas den tyda delar av det vattenskadade chiffret, och på pappersremsan som kommer ur den finns ett brev. Brevet är skickat från Sansoria, en stad långt långt borta, och den är skickad av miss Vinderfelt som är en gammal lärare till Alfred. Det är ett nödrop!

För att ta sig till Sansoria bygger Timmy och hans gäng en ubåt. Efter en lång och krokig färd kommer de till Sansoria, ett plågat och grått samhälle där det är förbjudet att dansa, sjunga, spela, berätta sagor…ja allt som har med glädje och kultur att göra. Vetenskap och undervisning är också tabu. Folket har blivit förslavat och härskar gör kejsar Istradius som fått sitt sinne förgiftat av den listige Administratören. Administratören är den som i själva verket är hjärnan bakom hela. Hur ska Timmy och de andra stoppa dessa otäcka män och hjälpa Sansorias folk? En liten flicka som av misstag råkat följa med i ubåten kommer att spela en stor roll…

Det är en spännande berättelse med oerhört snygga illustrationer. Men när jag började läsa den här boken högt för min 8-åring tröttnade han efter något kapitel. Boken vänder sig till läsarålder 6-9 år, och jag som arbetar som lärare tycker såklart att barn ska utvecklas i sin läsning och lära sig nya ord hela tiden. Men jag förstår att sonen tröttnar, för här vimlar det av (för en 8-åring) många nya och ganska svåra ord. När jag läser för sonen brukar vi stanna upp och prata om nya ord och vad de kan betyda, men det blir tröttsamt att behöva göra det så ofta att det stör läsningen. För mig som vuxen funkade det dock bra och jag hade behållning av boken. Jag kanske provar att sätta den i händerna på sonen om ett par år igen.


Ninja Timmy och resan till Sansoria
Författare och illustratör: Henrik Tamm
Serie: Ninja Timmy (del 2)
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor:
ISBN: 9789163877582
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Print Friendly


Experimentera meraDen här boken ska enligt titeln innehålla inte mindre än 50 roliga experiment. Jodå, det gör den väl, men jag kanske inte skulle välja att kalla dem alla just experiment – en del sidor visar nog vad jag skulle beskriva som pyssel. Jag tycker att boken passar barn i åldern 6-12 år.

De allra flesta experimenten går att utföra i princip direkt, det mesta som krävs är saker alla har hemma. Några få undantag finns; alla kanske inte har tillgång till kolsyrat vatten eller glycerin, kanske får man inte hellre hantera en vass kniv på egen hand. Instruktionerna är relativt korta och lätta att förstå och det finns en mängd fina och roliga illustrationer i boken. Många av experimenten kan barnen själv utföra utan hjälp från någon vuxen och jag vet ju själv hur glad och stolt vår 8-åring är när han tycker sig ha lärt sig ett nytt ”trick” av något slag som han imponera både på vuxna och barn med.

Förutom själva instruktionerna finns ibland lite fakta om varför det blir som det blir, dessa fakta står under rubriken ”Visste du att” och bidrar med intressanta kunskaper om i första hand naturvetenskapliga frågor. Här står till exempel om den klassiska barnleken ”Bulleri, bullleri bock!” Först kommer en instruktion i hur man genomför leken, sedan information om varför det är så svårt att känna hur många fingrar som trycks in i ryggen på den som ska gissa; det är helt enkelt så att nervtrådarna inte ligger lika tätt i ryggen som i flera andra delar av kroppen.

IMG_7521

Exempel på några av de experiment som erbjuds i boken är: Från fem strålar till en, Toppphemligt, Vulkan i sandlådan, Dansande makaroner och Gummiägget.

En kul och lärorik bok som säkert skulle passa bra som julklapp till många kunskapstörstande barn!


Experimentera mera : 50 roliga experiment
Författare: Linda Pelenius
Förlag: Berghs (2014)
ISBN: 9789150220759
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Print Friendly

kara-dodenPatty Pajak Zowczak och Anna Pajak är systrar vilka förlorat sin pappa för några år sedan. De valde att tillsammans göra en bok om detta där Anna också illustrerar.

I boken skildras en familj bestående av tre systrar, en mamma och en pappa. En kväll kommer mamma hemma ensam med ett fruktansvärt besked: pappa har varit med om en olycka och finns inte längre.

Allt blir suddigt och dimmigt.
Sedan minns jag inte mer.

Nu består familjen istället av tre systrar, en mamma och en djup sorg. Sorgen är gemensam men alla i familjen hanterar den på sitt eget sätt. Hur pratar man egentligen med människor om döden och vad ska man säga till någon som förlorat en närstående? Vad innebär döden och varför har man begravningar för att säga hejdå först efter att personen dött? Längtan efter pappa finns hela tiden där, tänk om det ändå är han i andra änden när telefonen ringer?

Det här är en oerhört fin och viktig bok. Det finns så många olika aspekter och infallsvinklar att prata kring när det gäller döden och det är absolut ingen bok att läsa och stoppa undan. Om du liksom jag arbetar i skola har du här ett guldmaterial att diskutera kring när det gäller döden. Anna Pajaks illustrationer förmedlar exakt de känslor och funderingar som lyfts i texten och bilderna kan och bör läsas precis lika mycket som texten.

Om du vill veta mer kan du ikväll (29 okt) slå på SVT’s Go’kväll kl 18:15 då systrarna kommer att medverka där för att prata mer kring sin debutbok.

kara_doden_sida1kara_doden_sida2


Kära Döden
Författare: Patty Pajak Zowczak & Anna Pajak
Illustratör: Anna Pajak
Förlag: Parabellum Nord (2014)
ISBN: 9789198037173
Antal sidor: 34
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Print Friendly

Augustpriset nominerad 2014 logoHär har vi en viktig bok. Berättelsen tar upp det med att människor har olika förutsättningar i livet och lever med olika livsvillkor. Att det kan se helt olika ut hemma hos grannar som bor i samma bostadsområde. Om nu ens alla grannar har ett hem?

Vi får följa Tilly och hennes kompis Tage som filosofierar om de människor Tilly möter.

”De bor i ett hus där de är vana att bo, för de har bott där sedan de föddes. De vet inte exakt hur det är att bo någon annanstans. Man skulle kunna tro att det är ungefär lika. Tilly och Tage vet inte exakt hur det skulle vara att vara någon annan. Har man tur, kan man kanske få veta det.”

tilly-som-trodde-attHos Tillys kompis Loppan får man vräka ut soffkuddarna ur soffan. Man kan även få maränger trots att det bara är tisdag. För Loppans mamma säger att barn bara är barn. Hos Tage däremot kan man höra klockorna ticka och kylskåpet surra. Tages mamma säger att allt inte är roligt här i livet. Kompisen Sonja har allt hemma, fina askar, en tuggummiautomat och leksaker. Hon har allt utom en mamma, och pappan är i en annan stad som börjar på något med B.

Tilly går förbi den hemlöse som sitter på sin tidning på gatan. Han har sommarskor utan snören och inga vantar trots att det är kallt. Tilly stannar och tittar, men mamman har bråttom därifrån. Nästa gång Tilly tittar till den hemlösa ställer sig mamman en bit bort eftersom hon fått bråttom med att knyta skosnörena. Men Tilly har kardborreband på sina skor så hon kan stå kvar framför den hemlöse.

Jag kan verkligen känna hur besvärad mamman blir när barnet ser och bekräftar det som hon sedan länge lärt sig att undvika och ignorera. Det gör ofta ont att se och bekräfta de som har det svårt och då är det lättare att titta bort. Men Tilly och många barn med henne har ännu inte ”lärt sig” att blunda, utan hon funderar istället kring om hon har några vantar att ge honom (men hennes är för små).

Mimmis mamma har inte så mycket mat i kylskåpet. I fruktskålen finns ingen frukt. I godisgömman finns inget godis. Mimmi får själv gå och köpa mjölk och Tilly blir förvånad över att Mimmi tillåts gå iväg och handla själv. Illustratören Emma Adbåge har som vanligt fått med många träffande detaljer. Mamman står och röker vid köksfläkten med katten strykandes runt benen och kattmaten är utspilld över golvet. Spargrisen på bordet är med hjälp av kniv tömd på mynt till förmån för mjölk eller cigaretter. Strumpbyxorna och festskorna ligger kvarglömda på golvet. Kanske är Mimmi ett varannan-veckabarn där Mimmis mamma varvar fest med familjeliv? Jag får känslan av ett nästintill tomt kök där mattillgången löses lite allt efter hand.

Tilly hemma hos Mimmi

Tilly hemma hos Mimmi

Det knyter sig i min mage när Tilly åker hem till Peppe vars pappa inte städar. Badrummet är täckt med intorkad smuts och det finns inget toalettpapper. Tilly blir tvungen att torka sig med en strumpa från tvättkorgen, men det gör tydligen inte så mycket eftersom den ändå ska tvättas. Jag mår dåligt bara jag tänker på det, men Tilly och Peppe reagerar inte så mycket. De accepterar de vuxna och deras tillvaro så som barn gör. Så Tilly och Peppe badar i det brunsmutsiga badkaret och leker pirat och piraja.

Tilly som trodde att… är en stundtals smärtsam bok men den är ändå lättsam nog för att barn ska ta till sig den. Den återspeglar verkligheten och att den kan se väldigt olika ut för olika personer. Vi har alla olika förutsättningar, olika vardagar, olika familjekonstellationer och olika ekonomi. Den handlar om att ha och inte ha. Om klass, sociala relationer, ensamhet och samhällsproblem. Ibland är barnen i centrum och ibland får de anpassa sig helt.

Tilly och Tage hemma hos Tage

Hemma hos Tage hörs klockorna ticka

Jag tycker att det är viktigt att barn (och vuxna!) får ta del av människors olika verkligheter, särskilt eftersom människor tenderar att umgås med folk som är lika dem själva. Genom litteratur kan vi fördjupa oss i hur andra människor har det och öva upp vår förståelse för andra människor. Tilly som trodde att… visar utan pekpinnar på människors olika förutsättningar i livet. Tilly funderar och resonerar tillsammans med Tage. De konstaterar att det kan vara olika och att det inte är några konstigheter.

Tilly som trodde att… är nominerad till Augustpriset och även om jag inte läst de andra nominerade böckerna så håller jag tummarna!


Tilly som trodde att…
Författare: Eva Staaf
Illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
ISBN: 9789129687729
Antal sidor: 24
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Print Friendly

OmslagHär har vi del två i serien om Ivar och hans dinosaurievärld. Även denna gång smyger Ivar upp från sängen när pappa somnat under nattningen och dyker in i dinosaurielandet i dinolådan. Denna gång landar han rakt in i en flyende flock med edmontosaurusar. De flyr från en skräckinjagande tyrannosaurus.

Ivar flyr ner och gömmer sig bland vegetationen, men tyrannosaurusen sniffar. ”Det luktar kött. Det luktar barn!” grymtar hon. Ivar känner hur något kallt och fuktigt puffar på honom. Hur ska detta sluta?

Barnen tyckte att det var lite läskigt i början och själv reagerar jag på bilden där Ivar föreställer sig hur tyrannosaurusen stoppar in ett människobarn i munnen spetsad på en gaffel (se bild nedan).

Men det visar sig att det inte är så farligt och sista halvan av boken är desto mer lättsam. Tyrannosaurusen Tyra är nämligen leksugen! (Jag har funderat på hur författaren skulle lösa detta med att låta Ivar träffa en livsfarlig köttätare utan att bli uppäten och det visade sig att det finns en mycket logisk lösning (hon är inte hungrig just nu helt enkelt)).

Ivar föreställer sig hur tyrannosaurusar äter barn

Jag tycker att det är jättekul med en skönlitterär äventyrsbok om dinos i den stora samlingen av faktaböcker. Mer sådant! Illustratören Emma Göthner bidrar med härliga akvarellfärger och en humoristisk känsla som passar utmärkt ihop med texten. Dessutom gillar jag att tyrannosaurusen är en hona, vissa djur/varelser tenderar att ”alltid” vara hanar, så det är skönt med en kvinnlig variant.

Vi vill läsa mer och undrar vilken dino Ivar träffar nästa gång?

Vill ni se författarens egen dinolåda som hon visar upp i sin blogg?

Barnboksprats recension av Ivar träffar en stegosaurus.


Ivar träffar en Tyrannosaurus
Författare: Lisa Bjärbo
Illustratör: Emma Göthner
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
ISBN: 9789129694239
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Print Friendly

Annonser

Senaste kommentarerna

Teresa Romano om Jag är hungrig
Anna Bouka om Tvättmaskinsmuseet
Anna Bouka om Ingrid vill bada
Rebecca Landmér om Tvättmaskinsmuseet
Ullis om Ingrid vill bada


Barnboksprat var en av fem nominerade!

Sök på Barnboksprat

Följ bloggen

RSS-flöden
Inlägg
Kommentarer

Bokbloggar.nu


follow us in feedly

Följ Barnboksprat på Bloglovin

Barnboksprat på Facebook

Andra barnboksbloggar

Författarbloggar